Har det gått för långt?
Sitter här och funderar på om inte polisen har gått och blivit "för" hjälpsam/lägger sig i för mycket/har för mycket kontroll.
Jag väntar just nu på att höra tillbaka om huruvida jag ska dras till domstol och dömas för misshandel. Likaså gör min pojkvän. Varför?
- För att vi slogs med varandra och jag ringde en ambulans då jag trodde att han fortsatte med att skada sigsjälv efteråt.
Jag förstår att lagen finns där för att skydda oss, att polisen har enorm makt över oss för att kunna stå upp för oss när vi själva inte förmår, och att ingen människa borde slå någon annan. Men har det inte börjat gå för långt?
Om två människor slåss med varandra på "lika villkorl"; inte känner sig attackerade, hotade eller som offer; och dessutom har en utstuderad plan för att förhindra att incidenten upprepas - är det verkligen rätt av polisen att ändå driva ärendet så långt de bara kan och förstöra två människors liv, bara för att systemet inte har några möjligheter att ta hänsyn till den mänskliga faktorn?
Jag har suttit och läst om folk som försöker få folk dömda för förtal för att någon pratat om dem med någon annan i ordalag de inte gillar, folk anmäler misshandel till höger och vänster, en tappad bit skräp på fel ställe blir till vandalism osv osv. Har inte allt bara gått för långt? Vad hände med att lösa konflikter mellan de parter som det gäller? Måste verkligen allt gå till det extrema? Känner folk verkligen att allt som någon gjort mot dem som de inte gillar förtjänar livsavgörande konsekvenser?
Min pojkväns lillasyster blev t.ex. som 16-åring dömd för misshandel för att hon ryckte i tröjärmen på en tjej som mobbat henne under hela skoltiden, så att hon snubblade och föll. Tjejen tog tillbaka sin anmälan, men fallet drevs ändå vidare.
Vad är poängen med det egentligen? Får folk inte lösa problem mellan varandra? Får folk inte ändra sig (utan att riskera att bli dömd för att slösa polisresurser)? Har våran mänsklighet lösts upp och försvunnit bland alla blanketter, regler, lagar och välorganiserade system?
Här sitter vi två och väntar våran dom, fastän vi redan löst problemet mellan oss, och jag känner att jag har börjat tappa tron på samhället och medmänskligheten.
Problematiken som ni står inför är vad polisen och sjukvården kallar för allmänna åtalsbrott, vilket misshandel faller under..
Det man kan åberopa i det läget är samtycke, att båda parterna samtyckt till slagsmålet och att det av en eller annan anledning gick lite för långt..
Se det som en annan som har en lite annan läggning än de flesta, även om jag inte anser att det är fel.. Men inom BDSM skriver vi avtal mellan varann för att inte hamna i den situationen där man kan åtalas för misshandel även om vissa tror att vi försöker slå sönder varann eller ägnar åt knif-, needle- eller edge-plays som för de flesta anses som sjukt.. att man kan njuta av det??
Men åberop samtyckes insitament för att undkomma åtal mellan er..
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus
tack för den infon Freke! Det hade jag ingen aning om att man kunde göra! Ska läsa på om det.
Oh, och det dår med avtal känns ju som en bra ide! Vi har också BDSM i vårat förhållande, dock inte så pass "grovt" att grannarna ringer polisen 
Ett uppmärksammat fall:
Bakgrunden till ”Malmöfallet”:
En flicka på 16 år och en man på 32 år fick kontakt på internet och inledde en konversation om BDSM. Flickan sa att hon var 18 år och mannen hade ingen anledning att tvivla på det. De pratade om vad de ville göra tillsammans och bestämde att ses en helg i januari 2010 för att leka.
Efteråt fick en vän till flickan syn på skadorna och flickan hävdade att hon hade blivit kidnappad och våldtagen av tre män. Händelsen polisanmäldes och snart framkom det att flickan hade haft mycket kontakt med en helt annan man än den hon hävdade hade våldtagit henne vid det aktuella tillfället, nämligen den 32-åriga mannen som sedermera blev anklagad. Han togs in på förhör och berättade hela historien. Flickan valde att inte alls medverka från det att 32-åringen häktats och anklagats, men målet drevs vidare av en åklagare eftersom det faller under allmänt åtal. Den målsägande (flickan) har alltså inte hörts under rättegången utan rättens bedömning grundar sig på den tilltalades (mannens) berättelse.
Googla på det för det är ett rätt intressant fall..
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus
Har googlat nu, men hittade inte så mycket info, annat an att han till slut friades?
Vad som är en sten i skon för oss är att polisen lyckades lura ur mig information, som är underskrivet.. Var himlans upprörd, förvirrad, stressad och hade inte koll på vad jag gjorde alls. Förklarade om och om igen att jag inte tänkte ge något vittnesmål, men på något vänster så lyckades dem ändå…. Så situationen ser ut som följande:
Han kommenterade ingenting under sitt förhör.
Jag kommenterade ingenting under mitt förhör. Men de lurade ur mig ett vittnesmål när jag var hemma…
I morse kom ett telefonsamtal! Uppenberligen så hade konstapeln i fråga så pass mycket mänsklighet i sig att han förstod situationen. Fallet är avskrivet! Han sa att han förstod omständigheterna, och att fallet däremed lades ner. Då vi varit i olag med polisen tidigare, men då för mindre tillställningar, så trodde jag att de skulle gå extra hårt åt oss, speciellt med tanke på att de gjorde ALLT de kunde för att få dit oss förra gången. Då var min pojkvän uppe i domstol och allt, p.g.a. mig och mina "black outer" som förvirrade allt (även för mig då jag inte kunde komma ihåg hälften av vad som hänt).
Frågan kvarstår dock: har det gått för långt? Har våran mänsklighet lösts upp och försvunnit bland alla blanketter, regler, lagar och välorganiserade system?
![[Moa-]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är av den åsikten att det är bra att samhället har regler och stöd för att skydda de mest utsatta. Detta gäller oavsett om det är försäkringskassan som betalar ut stöd till sjukskrivna, socialen som hjälper hemlösa med boende eller åklagare som driver åtal som den brottsdrabbade inte vågar, orkar eller törs. (Att systemen inte alltid fungerar fullt ut som man önskar gör inte att systemen är onödiga eller felaktiga.)
På grund av det som du och din pojkvän råkat ut för så har jag vidtagit personliga åtgärder i bästa Beatrice Ask stil och tautuerat in en text för alla som jag eventuellt skulla kunna tänka mig att ha sex med..
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Visst kan samtyckande vuxna fa sla varandra sonder och samman om de vill nuta. Helst ska de vara utom hor- och synhall for oss andra sa att vi inte slosar var medmansklighet och oro over potentiellt lidande eller misshandel pa dem. Heller inte vart engagemang vad galler hustrumisshandel eller barnmisshandel (man kan inte alltid hora om ett skrik ar njutningsfyllt eller i dodsangest genom en betongvagg i hyreshuset) eller var tid vad galler administration med vittnesmal for polis eller sociala myndigheter. Gillar man tuffa tag far man ta lite ansvar sjalv ocksa.
Starta ny diskussion