psykisk misshandel, blir det straff?
Det är nu snart 2 veckor sedan jag anmälde sambon för att blivit fysisk (han vred min handled och tryckte mig ner i golvet samtidigt som jag höll i vår lille son och vår äldsta stod bredvid - berättade tidigare om detta) och även för psykisk våld under de senaste 5 år. Nu undrar jag vad som kan hända med utredningen. Jag hade inga blåmärken. Och psykisk våld? Kan det bevisas, kan man bli straffad överhuvudtaget?
Jag lider av depression sedan jag var ung, och det går i familjen, så även våra barn kan ärva detta. Under 2 el 3 tillfälle som vi träffade mina psykiater tillsammans förklarade dem hur viktigt det är att ha en harmonisk miljö till mig och barnen. Ändå struntade han i detta och bråkade nästan jämt. Jag har mått rätt så dåligt av det trots antidepressiva. Har haft stark ångest i perioder (smärtan i bröstet var så starkt att det kändes som det skulle explodera), panik ataker, självmordstankar, bl.a.
Jag har inte pratat med vänner om det som jag utsatts för eftersom jag skämdes och själv ville tro att det var inget märkvärdigt. Däreot pratade jag en del med sjukvårdspersonal som förhoppningsvist kan göra ngt slags rapport om hur denna relation påverkade min hälsa.
Det jag menar är att det var som att ge socker till en diabetiker. Men kan han verkligen bli straffad?
Vet inte vad jag ska fightas för, om jag ska hålla mig lugn med anmällan och försöka hitta ngt slags överenskommelse som är bra för barnen så de inte kommer i kläm eller om jag ska gå vidare med anmälan, och utredning trots smärtan som det kommer att innebära för alla parter (inte minst barnen om deras pappas liv blir förstörd). Känner mig förvirrad…

Svår bevisat, men om du hittar rätt åklagare och polis som utreder det så visst kan det bli en fällande dom.
Kvinnofridslagarna har uppdaterats ett antal snäpp..
Vet dock inte rikitgit hur mycket som behöver bevisas?
Stod äldsta barnet brevid? Ålder???
En psykolog bör kunna hjälpa dig med anmälan även sjukhuset bör kunna hjälpa dig med det.
Men kortfattat: Ja en dom kan det komma att bli för kvinnofrids skändning
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus
Hej Freke,
Tack för ett snabbt svar. Min äldsta är 4,5 och stod bredvid ja…
Jag menar inte vilken bråk som helst, men upprepade bråk, om förekommande ämne… Men bl a blev jag tvungen att föra över hela min inkomst så snart jag fick den och hade aldrig egna pengar eller kontant, utan bara en kredit kort att handla mat för… fick inte gå på toaletten på morgonen innan han gick till jobbet för jag "orenade". Han gav mig listor varje morgon av saker som jag skulle upprätthålla under dagen (omöjligt att göra färdigt för han kom alltid på nya), hittade på bråk i mitt namn (nämligen med brf där vi bodde innan), vögrade att betala 2 fakturor som mitt namn stod på och själv hade jag inga pengar, ftersom mat budget var så strykt så åt jag havregrynsgröt till lunch under min mamma ledighet, etc…
vill ta mig ur detta, och vill inte hämnas… Men jag vill skydda mina barn från att hamna i samma situation med honom eftersom han är pappan.

Förstår, det är inte en allt för ovanlig situation idag..
Men om du går till en bra psykolog och i samråd med denne samt barnpsykolog så bör det inte vara någon större svårighet att få hjälp med anmälan och vittnes uppgifter ifrån barnet som styrker det hela..
Jag har en vännina som var med om liknande.. Förvisso med en annan lösning men även den fungerade.. Kunde dock ha kostat någon annan en hel del..
Preskriberat idags läget..
Men inget rekomendabelt sätt..
Finns det inga kvinnojourhem i din närhet? Dom brukar ha kompetent hjälp.
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Har du provat att lämna honom? Jag menar inget dumt med frågan utan är bara rakt på sak. Så länge du har barn är det din absoluta prioritering. Vill du att dina barn ska växa upp och bli som din sambo? Nä, för det är exakt så det kommer att bli om du inte gör något.
Jag kan dra en paralell med mina egna erfarenheter. När jag var 16 år hade jag en kille (20 år)som jag mer eller mindre flyttade in till. När vi varit tillsammans i ett halvår ungefär berättade han att hans pappa förr brukade pryla upp hans mamma, en gång hade han t.o.m fått hota sin pappa med en yxa för att han skulle sluta, han var då ungefär 13 år gammal.
När vår nyförälskelse lagt sig så började skiten. Jag är inte lätt att leva med och kan bli ganska elak när jag sätter den sidan till, det hela slutade ialla fall med att han började med småsaker som att trycka upp mig i väggen och hota mig. Gradvis växte det till att han slog mig medvetslös. Jag anmälde honom och polisen som kom för att ta anmälan sa: Ja, det är ju svåt att dokumentera, för jag vet inte hur du ser ut normalt… Jag var ganska blåslagen och var svullen över hela halsen efter att han tryckt ner mig i golvet med händerna om min hals. Jag struntade i att anmäla och flyttade hem till pappa…
Det jag vill säga med detta är att du kommer aldrig undan om du inte gör något drastiskt! Det är skit samma om du polisanmäler, enligt mig kommer det bara bli värre. Flytta ifrån honom istället.
Sen när vi kommer till dina barn har jag ytterliagre ett exempel. När vår dotter var runt 3 år hade jag och min sambo (nuvarande) ett jätte bråk. Jag var fullständigt vansinnig och tog upp en trehjuling (i plast) och kastade den mot min honom. När jag gör detta öppnar vår dotter dörren till sitt sovrum och ser precis vad som händer. Idag är hon 8,5 år gammal och kommer fortfarande ihåg detta. Så tror du att du gör dina barn en tjänst genom att stanna hos ett svin så har du såååå fel! Barn är inte dumma i huvudet, och de förstår så mycket mer än vad du kan tänka dig. Ju mer "misshandel" de får uppleva, desto mer "normalt" kommer det att bli för dem.
"Wrong in all the right ways" - kullen är äntligen här! Följ valpdagboken på min hemsida
Hej duholm!
Jag gjorde polisanmälan och drog samma dag, för att aldrig mer komma tillbaka!!! Jag håller med dig att historien har tendens att upprepas pº alla plan. Därför gjorde jag polisanmälasn och stack med barnen. Jag har tillit att allting kommer att lösa sig på det bästa sättet. Så småningom får man tillbaka sin styrka och självkänsla igen!!!

Starkt jobbat! Hoppas att allt löser sig till det bästa för er!
"Wrong in all the right ways" - kullen är äntligen här! Följ valpdagboken på min hemsida