Det är riktigt lustigt det där med handel av djur.

Sälj och försäkringsmässigt är det egendom(en sak)
Moraliskt är det ett liv, som kan flacka hit och dit fara illa eller inte.

Många skriver även in i kontrakt att tikar får inte bära valpar eller paras, dom ska ställas ut för att uppfödaren ska få plus i kanten hos andra?

Och om man skulle lämna tillbaka utan ersättning så -Ja om man känner med sig att det blev helt fel och för att djuret inte ska hamna i omplacerings karusellen då skulle jag kunna gå med på det men ändå bör minst 50% av köpeskillingen återbetalas för i grund och bottern är det ju ändå den som sålt djuret som gjort fel när den sålde djuret till någon som inte klarade av att ta vara på djuret!

Hurvida man helt lagligt kan begära att någon inte får avla alt måste ställa ut vet jag faktiskt inte. Men utgår man från att djuret är en vara så ska man inte kunna kräva någonting efter man erhållit köpesumman. Du kan inte kräva att någon enbart köper bästa oljan till bilen de köpt av dig eller att de inte får sälja den till någon annan än dig.

Visst ska man naturligtvis följa kontraktet man skriver på men det är inte samma sak som att kontraktet är hållbart rättsligt sett. Saker i livet kan ändras och man kan få andra förutsättningar för att hålla avtalet.

Angående att det är uppfödarens fel som sålt djuret till fel person håller jag inte med om helt. Visst har de ett ansvar för att djuret kommer till ett bra hem men det kan ske oförutsedda händelser. Ex skillsmässa, dödsfall, allergi, ekonomiska svårigheter, nytt jobb osv.

Ofta kan man gallra ut de flesta dåliga hem men vissa människor har en förmåga att säga en sak och sedan göra en annan. Så länge man inte känner de nya hemmen väl så (och inte ens då ibland) får man ofta gå på känslan av vilka som blir bra ägare.

Jag är omplaceringskoordinator för Skaraborgsillern och har hjälpt till att omplacera en del illrar. Nästan alla har varit jättebra men 2 st har jag misslyckats med vid första försöket, nu har de dock bra hem.

Hur tillvida det är med illrar har jag ingen direkt aning om, men hundar däremot.

Är så trött på omplacerings karusellen, då jag själ är inriktat på riktiga "problem hundar" så som min egen. Och hans och hans gelikar i fall dom hamnar i karusellen så brukar det går rätt illa för dom.

Hundstallet - tar bort dom med engång, dom vill inte ens försöka placera ut dom och det kan ses rätt då det kan vara en himla massa jobb med dessa stora missförstådda varelser.

Och det är i mina ögon alldeles för lätt att köpa ett liv i form av hund eller annat, sen om man nu hamnar i ändrade förhållanden så i min värld är det ändå ett liv som man har tagit sig an och bör förvalta in i det sista!

Annars kan man byta bort barn om man ledsnar på dom?? Nope.. Men det är ju inte egendom det är ju något som man fött upp, men oj det gör man visst med andra djur oxå, föder upp vill säga. Hmm

Men kan som du tycka att varför skriva ett kontrakt om det inte är juridiskt hållbart?!

Antagligen vet de flesta inte om att mågna kontrakt som skriv aldrig skulle hålla i en rättslig prövning. Dessutom är de rädda för att det ska kosta dem pengar om de förlorar, då är det lättare att göra som säljaren vill.

Ja, det är alldeles för lätt att skaffa djur. Folk är lite bättre med sina barn men även där råkar många barn illa ut och hur många ouppfostrade ungar finns inte?

Det är mycket omplaceringar inom illervärlden också. "Allergi" (som inte alls är det egentligen i de flesta fall) är väl det vanligaste och sedan har folk svårt för att uppfostra dem. De blir rädda och då får illern övertaget. Samma med lådträning, man måste vara stenhård redan när illern är valp att det är lådan som gäller för pooop.

å är det väl med hundar också kan jag tänka mig, folk får hem en jättesöt liten valp och sen när den växer så är det inte så sött när den hoppar, gnager på händerna, skäller eller tuggar på något.

Ja se vad som min typ av hund får utstå?

Han och hans gelikar är uppskrivna och inspelade reportage som Sveriges Farligaste Hund Ras!

Visst.. Det är inte en hund för gemeneman, det krävs en järnvilja och en envishet utan dess like. Men det hänger mest bara på att ha en förståelse för hunden och en vetskap om vad, varför och när händer det saker och sen veta hur man ska tackla det som händer..

Så det är inte svårare än någon annan hund, gäller bara att vara lite mer med i matchen!

Och min är mot människor det mest ignoranta, självgoda stycket som finns på sina 60kg, men han var riktigt söt som liten..

10veckor                                        4 månader

1 år                                               2 år

# 5 Vad är det för ras? Ser ut lite som en långhårig schäfer, men jag är verkligen inte hemma på hundraser.

Man måste vara väldigt tydlig med hundar. Man måste bli högst i rang och ledare annars blir hunden lätt nervös och vaktig.

Skillnaden på hund och iller är främst att hundar kan skada så mycket värre än en iller. Annars måste man vara lika hård mot dem i uppfostran för att få ett trevligt djur.

Det här med pitbull osv, det är egentligen inte hunden som är farlig men de blir det med fel ägare.

Hundar som är farliga är antingen felbehandlade eller har fel i huvudet, varav det första är betydligt övervägande.

Intressant tråd Sara, ska dock inte ge mig in i den

#6 Ja det ser ut som en Schäfer, men det är en Kaukasisk Ovtjarka/Schäfer 50/50.

Och den är "rang-högst" av alla hundar, troligen!
Har en medfödd vaktinstingt som inte är av denne värld utan att vara ett dugg nervös, däremot självsäker till 1000.

I Ryssland används dom för att skydda hus och hem mot inkräktare, vare sig det är två-, fyrabent eller stridsvagn så backar dom Inte..

Rasen klassas som den ultimata vakthunden och har en inställning i livet att om man inte kan morra och skrämma bort det onda kan man äta upp det. - För bort ska det.
Vilket gör att man som ägare måste tänka lite mer och lite före och va betydligt mycket snabbare och mer förutseende.

En pitbull är förhållandevis enkel i jämförelse med en Kaukas

# 5. Just det, de programmet har jag sett. Ska se om jag kan hitta länken.

Här är länken

om Studio debatten, lite lustigt dock är att jag och ett par till erbjöd oss vara med, men fick inte eftersom våra hundar inte biter och attackerar allt och alla?!

# 10. Nej, det är ju ganska tydligt att de "vill" ha ett program om dessa "farliga" hundar. (Om de är "farliga" eller inte tänker jag inte uttala mig om eftersom jag inte träffat någon sån hund).

För övrigt finns samma omplaceringskarusell inom mitt kall (marsvin). Lite märkligt att jämföra marsvin med illrar och hundar, men principen är densamma. När människan bestämmer sig för att inte vilja får djuret stå för priset och flytta. Jag orkar inte skriva så mycket om det, det är så hopplöst och jag känner mig som en liten droppe i havet som försöker sprida vad jag kallar marsvinsetik, som går ut på att det inte är djuret (marsvinen, illrarna, hundarna) som ska behöva anpassa sig efter husse och matte som ändrar sin livssituation. Skaffar man djur får man ha såpass tidsplanering att man inser att man kanske flyttar, får mer att göra i skolan/på jobbet, får andra hobbyer osv. Jag tar mig själv som exempel. När jag skaffade marsvin bodde jag hemma hos min pappa som bor i ett hus. Nu pluggar jag på en högskola långt bort och bor i ett studentrum (i korridor) på sådär 12 kvadratmeter. Klart att marsvinen får följa med! Det är ju inte deras val att jag ska plugga och fortfarande min uppgift att ge dem bästa möjliga liv. Det är ett livslångt åtagande.

#2 en uppfödare kan inte bestämma om köparen ska/ska inte avla eller ställa ut.

För att hindra någon från avel så måste ett avelsförbud registreras och införas på stamtavlan vilket endast görs om det är något ras/medicinskt fel som hindrar avel. Alternativt att säljaren kastrerar djuret (gäller oftast katter som kan kastreras tidigt) innan försäljning…