Föräldrarna är ju ansvariga för vad deras barn gör, iaf tills de är straffmyndiga vid 15 års ålder.

Ja, men nu ska de vara medbetalningsskyldiga när tex din 17-åriga son döms till skadestånd.

Ja det kan låta knäppt men föräldrarna är ansvariga för sina barn tills de fyller 18 år.

Visst är det det. Vem har 100% koll på sina ungdomar? Och vem har råd att betala 8500 kr i skadestånd? Då hamnar föräldrarna också hos kronofodgen….

Det ska tydligen anpassas till inkomsten men också typ 2000 skulle knäcka många. Framförallt när det händer oftare.

Jag är mer än glad att mina barn är vuxna nu….

Sant, det blir en stor börda men vem ska betala då om inte barnet eller föräldrarna till barnet?

Det gäller att uppfostra och informera ungarna vad som gäller.Vi har ansvar för dem och vad de gör tills de är myndiga.Det är bara att svälja.Det finns värre saker än skadestånd.

Föräldrar förväntas INTE ha 100% koll på sina ungdomar/barn.

Idag (innan lagändringen träder i kraft) omfattar föräldrars skadeståndsskyldighet skada som barnet vållar OM föräldern brustit i sin tillsyn. Om den som skadats av barnet inte kan bevisa att föräldrarna brustit i sin tillsyn utgår inte skadestånd.

Om barnet är mellan 5-14 år gammal så utgår bara skadeståndsersättning till den skadelidande om barnet/föräldrarna har en ansvarsförsäkring (vilket alla har som har en hemförsäkring) men det förutsätter ju så klart att barnet som skadat personen eller saken har haft uppsåt eller varit vårdslös.

Kan man inte betala skadeståndet själv så betalas det ut genom ens hemförsäkring helt enkelt.

Jag fick betala nu 13. 190 kronor nu för att min son (då 16 år) sparkade in en fönsterrutan på en bank.

Kollade ni om försäkringen tog det?

#8 Blev han dömd att betala skadestånd? Antar att det inte var en olyckshändelse?

Försäkringen vägrade fast de först sa att de skulle betala med självrisk på 1500 kr.

Nu säger de att det inte var ett olykshändelse utan han medveten sparkade in rutan. Jag har överklagad med föklaringen att han har ADHD och har svårt att stoppa sig själv. Han hade bråkad med sin kompis och när denna gick sparkade han "mot" rutan för han var förbannad.

Det hände direkt vid en bankomat och blev filmad. Då var det lätt att hitta gärningsmannen genom skolkatalogen.

Pappan vägrar att betala sin del i skulderna, måste hitta en möjlighet nu att få hälften tillbaka - kanske med hjälp av kronofodgen?

#11 Men fy vad tråkigt för dig du ska inte säga till ditt försäkringsbolag att det var en olyckshändelse utan att han var väldigt vårdslös, annars täcker inte ansvarsförsäkringen (som ingår i din hemförsäkring).

Det kan låta lite konstigt men anledningen till detta är att man måste vara skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagen för att ansvarsförsäkringen ska betala. För att vara det krävs att det att skadan INTE beror på en olyckshändelse utan på vårdslöshet alt. uppsåt. Jag hade tittat lite närmare på försäkringsvillkoren, konstigt att de först sa att de skulle betala och sen drog sig ur. Jag har ju inte hela bilden men det låter inte som att ditt f-bolag har handlat schysst.

Jag tycker att det är bra. Klart föräldrarna ska betala för skit som ungarna gör.

#13 Antar du har inga egna barn i tånåren annars skulle du inte skriva så där.

#14 Intressant antagande. Jag har en 12-åring och en 16-åring. Åtminstone en av dem bör kunna kategoriseras som tonåring, inte sant?

Vem ska annars betala för skadegörelse och andra kostsamma brott som våra ungar gör sig skyldiga till? De drabbade? Skattebetalarna?

Orsakar man skada ska man ta konsekvenserna och eftersom du har ansvaret för dina barn tills de fyller 18 får du som vårdnadshavare besluta om hur detta ska ske. Har barnet inga egna pengar blir det du som får betala och sedan får du utdela konsekvens till barnet utifrån det. Det anser jag vara självklart. Jag blir så trött på alla föräldrar som anser att "samhället" ska uppfostra deras ungar. OBS! Jag säger inte att någon här är sådan.

(Jag kanske ska tillägga att min 16-åring har diagnosen ADHD, om nu det kan vara av betydelse för diskussionen.)

Men då vet du hur svårt det kan bli ibland. Kostnader när man har ett ADHD-barn är ändå mycket större än med "vanliga" barn och som föräldrar kan man inte kolla de hela tiden.

Ja, visst är det svårt, ofta, men jag känner inte igen problemet. Kostnader kommer med alla barn, det kan man inte komma ifrån. Och inte kan man kolla dem hela tiden heller, men har man ett barn med nedsatt ansvarsförmåga har man som förälder ett ännu större ansvar och därmed rätt att inskränka barnets "rätt" till frihet. Ett barn ska inte ha mer frihet än han/hon kan hantera, eftersom frihet innebär ansvar.

Jag vet att det är tufft, men det är för mig helst självklart att det är föräldrarna som ska bära de ekonomiska kostnaderna för skada som barnet orsakar, om inte barnet kan göra det själv.

#17 helt enig med dig.

Jag håller med om att man ska ta ansvar för sina barn. Men jag anser att om barnet/tonåringen i fråga har en diagnos, tex ADHD, så ska man ta hänsyn till det om det hela skedde då barnet/tonåringen fick ett "anfall" och inte kunde kontrollera sig själv. Jag har vänner och familjemedlemmar med ADHD och det misstänks också att jag har det, så jag vet hur svårt det kan vara med en sån diagnos.
Vi säger att jag har ADHD, och i ett par inlägg ovan så pratas det om att personer som mig inte ska ha samma frihet. Menar ni då på fullt allvar, att jag inte ska få gå på stan med mina kompisar? För att jag kan få ett utbrott och förstöra något?
Man kan inte hålla en tonåring under full kontroll, full uppsikt eller instängd 24/7, det förstår ni väll?

Personen vars barn sparkade sönder fönstret på banken och barnet själv i fråga har inte gjort något fel enligt mig, det var diagnosen som slog in och detta bör gå på någon av deras försäkringar.

Jag som troligen lider av diagnosen men som inte vill kolla upp det, vet hur väldigt svårt det kan vara att kontrollera sig i vissa situationer. Men en barndomskompis till mig blev diagnostiserad tidigt och började i tonåren att medicineras. Deras föräldrar valde det, och nu är han istället som en zombie. Visst kan man göra så också, för att förhindra att ens ADHD-barn gör någon skada. Men det är inte rätt. Ett barn med ADHD har rätt till samma ungdom som vilket barn som helst.

#19 Någon typ av försäkring kanske skulle hjälpa upp?

Tack Lilly:)

Helt klart ska man ta sitt ansvar men….världen består inte av bomull.

Allt som händer, trafikolyckor tex beror väl också på "bristande ansvar" men ändå är det försäkringen som betalar.

Varför finns försäkringar annars?

#19 Jag håller med dig, ett barn/ungdom med ADHD ska inte diskrimineras i förhållande till de utan någon bokstavsdiagnos.

Man kan heller inte ställa orimligt höga krav på föräldrar (och speciellt inte en ensamstående förälder) till ett barn/ungdom med ADHD e.d. även om de kan behöva ta mer ansvar än "vanliga föräldrar".

Jag säger inte att man ska kunna bete sig hur som helst och sen "slippa undan" genom att skylla på en diagnos men jag tycker man kan ta hänsyn till det när det kommer till ett fall där någon har sparkat in en ruta (eller liknande) utan att någon annan blivit skadad.

#19 - Är du lika tolerant vad gäller andra psykiska sjukdomar? Eller anser du att bilförsäkringen ska gälla om en rattfull alkoholist kör sönder nåt/nån? Ska psykopater få hjälp i hemförsäkringen när de gör någon illa?

Jag anser inte att ADHD är något undantag. Man får lära sig leva med sjukdomen och lära sig hantera den. Det är inte samhällets ansvar. Är du minderårig är det föräldrarnas ansvar, är du vuxen är det ditt eget ansvar. Du får det att låta som att en person med ADHD helt plötsligt, utan att på något sätt förvarnas, får ett "anfall" och börjar förstöra saker omkring sig, helt okontrollerat. Nej, så funkar det knappast. Och har man en sådan problematik bör man kanske inte släppas ut utan tillsyn…

#23 Man kan INTE jämställa ADHD med varken rattfylla eller en psykopat som går och mördar någon.

Personligen tycker jag inte att en diagnos är en ursäktande omständighet man borde ta hänsyn till då någon vållat någon annan skada men om det handlar om t.ex. en ung kille som sparkat in en ruta  kan det finnas ursäktande omständigheter som spelar in, bl.a. att killen har ADHD och inte har lärt sig att kontrollera sitt humör på ett tillfredställande sätt.

#24 Visst kan man det. Ska en sjuk person få respit ska andra sjuka personer få det också. Vem ska bestämma vilka sjukdomar som är undantagna?

ADHD slår inte till helst plötsligt, som ett epilepsianfall, och har man en diagnos har man en skyldighet att anpassa sitt liv och sig själv så att man kan fungera i sociala sammanhang. Det vore riktigt illa om man kunde ägna sig åt skadegörelse för att man fick ett raseriutbrott och sedan, lite praktiskt, skylla på att man har ADHD. I synnerhet om man fått en diagnos och VET att man har ett funktionshinder. Då finns det ju verkligen ingen ursäkt. Det är ju som att medvetet köra bil med omönstrade däck, på glansis, och sedan kräva försäkringsbolaget på pengar för att man kört av.

Och den som äger skytfönstret har ju vållats skada, eller hur?

Hausswolff, jag är ganska trött på kommentarer som dina. Ni som är så präktiga, har de bäst uppfostrade barn osv.

Alexej - Så synd. Men då vill jag påminna dig om att du startade en tråd, i ett diskussionsforum, vilket ju skulle kunna tolkas som att du tycker att det finns underlag för en diskussion och att du är intresserad av att starta en sådan. Detta var tydligen ett helt felaktigt antagande och jag kan då bara tänka mig att anledningen till trådstarten istället var att skapa opinion och få bekräftelse i dina egna åsikter om ämnet.

Så fungerar det inte. Detta är ett öppet forum och syftet med sådana är i regel just att kunna diskutera olika frågor utifrån olika erfarenheter, åsikter och tankar. Man kan då inte välja vilka såikter som ska yppas. Det är tråkigt att du är trött på mina "kommentarer" (vilka du nu menar), men jag har väl samam rätt som alla andra här att uttrycka en åsikt, eller? Även om den inte sammanfaller med din.

Dessutom har jag aldrig angripit någon personligen genom att kalla någon för något, eller på annat sätt behandla någon kränkande. Du kallar mig präktig, utan att ens veta vem jag är. Vem 17 har sagt att mina barn är bäst uppfostrade? Vad har du för rätt att döma mig, eller mitt sätt att leva? Bara för att jag har uttryckt en såikt som inte faller dig på läppen.

Om du läser mina inlägg ser du snart att jag endast redogjort för min åsikt. Jag har inte fördömt någon, jag har inte kränkt någon eller uttalat att någons barn är illa uppfostrade. Jag anser bara att man ska ta ansvar, ADHD eller inte. Och för det ska jag häcklas?

Hausswolff:

"Är du lika tolerant vad gäller andra psykiska sjukdomar? Eller anser du att bilförsäkringen ska gälla om en rattfull alkoholist kör sönder nåt/nån? Ska psykopater få hjälp i hemförsäkringen när de gör någon illa?

Ska en sjuk person få respit ska andra sjuka personer få det också. Vem ska bestämma vilka sjukdomar som är undantagna?"

S: Ojoj, det var det löjligaste uttalandet på länge. Det behövs ingen snilleblixt för att förstå vad jag menar.
Ja, jag är lika tolerant mot andra psykiska sjukdomar, så länge ingen människa kommer till skada. Om en person med ADHD skulle misshandla någon grovt så tycker jag att gärningsmannen ska dömmas likadant som en person utan diagnos, men då det kommer till förstörelse och sånt så får man ta hänsyn tycker jag.
Och att du ens har mage att jämföra ADHD med psykopater och alkoholister? För det första så är alkoholister inte sjuka, det är ett beroende och min pappa har varit alkoholist i 20 år så tro mig, jag vet vad jag pratar om. En alkoholist kan söka hjälp och bli bra och det är något dom från början startat själva. Diagnosen ADHD är något man inte kan rå för och inte bli frisk från. Min pappa har åkt dit för rattfylla ett flertal gånger och tappat körkortet, och rattfylla finns det inga ursäkter för då det kan bli riktigt farligt, att däremot slå sönder något skadar ju ingen annan. Han ska nu få tillbaka körkortet snart, men även fast han är min pappa så har jag sagt att om jag misstänker att han kör full igen så kommer jag att ringa polisen och anmäla det, utan tvekan. Han kan ta emot hjälp för sitt beroende, men han vill inte, och då får han ta smällen.
Så kan man definitivt inte tänka med ett ADHD barn.
Och en psykopat, kom igen? Det kommenterar jag inte ens, mer än att skulle någon (oavsett diagnos) skada någon, så ska de dömmas precis som vem som helst. Jag hoppas att du kan se skillnad på personer och saker?

"Jag anser inte att ADHD är något undantag. Man får lära sig leva med sjukdomen och lära sig hantera den."

S: Det märks inte att du har barn med ADHD, verkligen inte.
Att lära sig leva med diagnosen tar många år! Och ändå kommer sjukdomen alltid att finnas där. Man kan inte förvänta sig att ett barn eller en tonåring med ADHD ska lära sig att kontorllera sig genom en knapptryckning. Uppväxten, puberteten, hormonerna och tonåren är svår nog, och med ADHD dessutom så är det jobbigt. Och även om man lyckast kontrollera sig, så finns det alltid personer/saker/händelser i ens liv som väcker utbrotten. Jag vet inte hur många gånger jag slagit näven i stenväggar och stukat alla möjliga fingrar och handleder, men det tänker man inte på då, och varje gång det hänt mig så har det varit någon person som retat upp mig eller att jag bevittnat något. Man kan inte gömma sjukdomen, så är det bara.

# 26 Din kommentar är inte direkt juste. Jag ser ingenstans att Hausswolff har sagt att h*n har mer väluppfostrade barn eller liknande.

H*n har en annan åsikt och den baserar sig på att h*n tycker att det är föräldrarnas ansvar och inget annat.

Försök hålla tonen är du snäll.

Jag kan bara hålla med Hausswolff. Har flera vänner med ADHD som fått lära sig leva med det. Inte alls omöjligt. Jag lärde min grabb att räkna till 10 varje gång han kände för att slå något/någon. Det funkade för honom.

LillyB om det är så svårt som du skriver är det ju klart olämpligt att någon med ADHD har körkort, jobbar med människor och annat som ställer höga krav på självdiciplin. Det kan inte jag köpa.

Precis Fidelia.

Och du, LillyB, tänk på hur du uttrycker dig är du snäll. Man bör kunna diskutera saker på ett sakligt sätt utan att behöva ta till en otrevlig attityd. Och kolla upp fakta. Enligt WHO är alkoholism en sjukdom, oavsett vad din pappa gjorde och inte.

Jag har en kompis som är diagnostiserad som psykopat, han har jobb, familj och sköter sig utmärkt. Tror du verkligen att alla psykopater springer runt och mördar folk?

Vidare vill jag påpeka att man, juridiskt, redan skiljer på sakskada och personskada, men det bör ju inte spela någon roll enligt er teori om att ADHD-diagnostiserade inte kan rå för vad de tar sig till. Jag menar, ni anser att en ungdom (t.ex.) ska ta ansvar för om han sparkar på en person, men inte om han sparkar på en busskur. Åtminstone är det så man tolkar det som skrivits här.

Då förutsätts ju att en person med ADHD trots allt KAN behärska sig. Eller? Han ska förväntas behärska sin ilska innan han slår på en person, men om han slår på döda ting kan han skylla på sin sjukdom…? Eller tänker man sig att han sannolikt inte kan behärska sina impulser alls, men om han skadar NÅGON ska han ta ansvar och om han bara skadar NÅGOT kan han slippa ansvar.

Jag begriper inte riktigt hur man kan tycka att det verkar vettigt.

Jag kan försöka förklara hur jag menar ang. sakskada och personskada och olika krav på att kunna kontrollera sin ADHD.

Jag anser inte att en diagnos som ADHD skulle vara någon ansvarsfrihetsgrund för varken sakskada eller personskada.

Jag tycker däremot att ADHD kan vara en särskild omständighet som ska vägas in i bedömningen huruvida ersättning ska jämkas eller vid val av ev. påföljd. Världen är inte svart eller vit.

Det är stor skillnad på sakskada (t.ex. sparka in en ruta) och att vålla någon annan människa (eller djur för den delen, men det hör till en annan diskussion) en skada. Inte bara rättsligt utan framförallt etiskt/moraliskt osv. Det säger sig självt. Den psykologiska och moraliska tröskeln för att skada en annan person är mycket högre än vad den är för att sparka in en ruta. Därav borde det vara hårdare krav att kontrollera sig ju högre tröskeln är.

Vid personskada finns dessutom en presumtion för att ta avsevärt större hänsyn till den skadelidande än vid en sakskada.

Hoppas jag inte varit allt för otydlig i min formulering.

En sak till, de flesta psykopater är INTE mördare men de flesta mördare är psykopater

Misannas - Du skriver klokt och jag håller med dig.

Jag undrar om diabetiker får någon respit om de har sönder nåt… Nån som vet? Vissa kan ju bli rätt oregerliga om de får känning lite olägligt.

#33 Nu är du roligmen du har en poäng där.Man kan till och med falla omkull  och stöta emot när man har lågt blodsocker..

#33 Tack. Diabetiker kan ju reagera lite olika när de får lågt blodsocker, en del börjar gråta, andra blir aggressiva och vissa kan nästan bete sig som de är fulla. Det är mycket sannolikt att man skulle ta hänsyn till detta t.ex. i en bedömning om huruvida uppsåt eller försumlighet föreligger, vilket är en förutsättning för att man ska bli skadeståndsskyldig.

Kan inte annat än att hålla med Hausswolff och Missannas…

LillyB: Om din kompis är som en zombie av medicinen mot ADHD så har h*n fel medicin eller fel dos…   Jag känner flera stycken med ADHD (däribland en systerson) som alla äter medicin och funkar precis som "normala" tonåringar med hjälp av den…

Och ditt påstående att ADHD-drabbade helt plötsligt bara får utbrott och har sönder saker tror jag inte heller stämmer… Det stämmer mer in på de manodepressiva personer jag arbetat med än på någon med ADHD…

Alkoholism är klassat som en sjukdom och är inget man kan bli "bra" från utan avhåller man sig från alkoholen så är man en nykter alkoholist…

Tar en alkoholist en öl så är det nästan säkert att h*n är fast i skiten igen, likadant som när ett ADHD-barn slutar med sin medicin så är h*n tillbaka på ruta ett igen så visst kan man göra jämförelser…

Sjalvklart skall foraldrar ta ansvar for sina barn - i alla lagen - tills de ar vuxna. Vem ska annars gora det? Tycker inte att det ar rattvist att jag ska betala for andras ungar. Likasa ska djuragare ta ansvar for sina husdjur.

Vad galler bokstavssjukdomar sa galler inga undantag. Livet ar tufft! Det blir inte battre for att andra ska betala. Haller med om att i sa fall maste man gora sa manga undantag for andra sjukdomar sasom alkoholism, atstorningar, sjalvstympning, diabetes, hormonella forandringar under klimakteriet for att inte tala om speciallt klumpiga barn med fel pa motoriken eller synskadade barn som gar in i saker. Debatten skulle bli alldeles for lang och kansloladdad och ingen kan val rattvist avgora vilken sjukdom som ar mer behjartansvard an nagon annan?