USA och EU går åt olika håll när det gäller regleringen av artificiell intelligens. Medan EU har valt att införa omfattande lagstiftning med bindande krav, satsar USA under president Donald Trump i större utsträckning på frivilliga åtaganden från AI-industrin.

Trump har presenterat en överenskommelse där ledande AI-företag åtar sig att stärka säkerheten kring sina modeller. Företagen ska bland annat genomföra interna säkerhetsgranskningar och använda externa aktörer för att kontrollera deras säkerhetsarbete.

Tanken är att AI-företagen själva ska ta ett stort ansvar för att identifiera och hantera risker innan tekniken används i större skala.

Den centrala skillnaden är dock att överenskommelsen är frivillig. Den fungerar därför inte på samma sätt som en lag. Ett företag som inte följer ett frivilligt åtagande bryter inte automatiskt mot amerikansk lag enbart av det skälet.

EU har valt en betydligt mer juridiskt bindande modell genom sin AI Act. Lagen använder ett riskbaserat system där olika AI-system omfattas av olika krav beroende på vilka risker de kan innebära.

För de mest avancerade AI-modellerna, så kallade general-purpose AI-modeller, finns krav på bland annat dokumentation, transparens och riskhantering. För modeller som bedöms innebära systemrisker finns ytterligare krav, bland annat kring säkerhetsbedömningar, incidentrapportering och cybersäkerhet.

Det innebär att företag som omfattas av EU:s regler inte enbart kan lova att de ska arbeta med AI-säkerhet. De måste uppfylla de krav som lagen ställer och kunna visa att de gör det.

EU har samtidigt även en frivillig Code of Practice för general-purpose AI. Den kan på vissa punkter likna den amerikanska modellen eftersom företag frivilligt kan ansluta sig till den. Men den europeiska koden är kopplad till den bindande AI Act och är framför allt tänkt att hjälpa företag att visa hur de uppfyller lagens krav.

Skillnaden blir därför särskilt tydlig när man tittar på tillsyn.

I den amerikanska modellen ligger mycket av ansvaret på företagen själva och på de externa granskare som de anlitar. I EU finns däremot offentliga myndigheter med uppgift att övervaka att reglerna följs. Överträdelser kan dessutom leda till ekonomiska sanktioner.

För AI-företagen innebär de två systemen därför olika typer av skyldigheter. Ett företag som utvecklar en avancerad AI-modell i EU behöver förhålla sig till ett juridiskt regelverk och kunna uppfylla dess krav. I USA kan ett företag inom ramen för den frivilliga överenskommelsen i större utsträckning själv bestämma hur det ska genomföra de åtaganden som gjorts.

För användare i Sverige är EU:s modell särskilt relevant eftersom Sverige omfattas av EU:s AI Act. Reglerna riktar sig framför allt mot utvecklare och leverantörer av AI-system, men kan indirekt påverka användarna genom krav på säkerhet, transparens och hur AI-system hanterar olika typer av risker.

Skillnaden mellan USA och EU handlar därför i grunden om hur ansvaret för AI-säkerhet ska fördelas. USA:s modell bygger här på att teknikföretagen frivilligt tar på sig säkerhetsåtaganden och låter sitt arbete granskas. EU har i stället valt att göra stora delar av säkerhetsarbetet till en juridisk skyldighet som kan kontrolleras av offentliga myndigheter.

https://www.washingtonexaminer.com/news/white-house/4747747/full-trump-white-house-accord-ai-super-intelligence/?utm_source=chatgpt.com