
Kan man förordna hur man vill i testamente?
Har en bekant, A, som rådfrågat mig i en testamentsfråga.
A är återigen sambo med sin ex-make. De var gifta, men är sedan länge skilda. De är numera inte så öppna mot varandra i ekonomiska frågor.
Hon äger personligen huset och det mesta av hemmet och bohaget.
Båda har var sitt barn sedan tidigare äktenskap, men av skilda anledningar har de nästan aldrig kontakt med dessa barn. A:s barn är missbrukare.
Ex-maken har inte redogjort för henne om hur hans personliga ekonomi ser ut, men hon tror, på goda grunder, att den inte är särskilt god.
A vill inte att hennes barn ska ärva mer än laglotten. Hon vill inte, att hennes x-make ska bli hemlös om hon skulle avlida, men hon vill inte heller att han ska ärva något, som sedan skulle ärvas av hans barn.
Går det att göra ett testamente, där sonen först får ut sin laglott - främst genom kontanter - x-maken får bo kvar i hemmet och disponera bil mm, men när han avlider går kvarlåtenskapen till annan, som får ärva, t ex en förening?
Hur uttrycker man en sådan vilja i ett testamente, så det blir juridiskt korrekt?

Blev så glad när jag såg att det skulle gå att fråga och få svar från juridikstuderande, så jag missade att sajten kallas Brott i fokus.
Om ni inte är villiga att ändå svara på min fråga, så ber jag sajtvärden att ta bort hela tråden!
Oj, det där var svåra frågor.
För att få allt rätt och att testamentet inte ska kunna underkännas så rekomenderar jag att ta en jurist till hjälp.
Sara

Jag håller med Sara. Har en släkting som ville testamentera sitt hus till en särskild person men det var inte korrekt utfomat så det blev tyvärr inte som han önskade.
Envishet och drömmar
A ska självklart ta hjälp av en jurist, så att allt blir ordentligt skrivet och bevittnat så att det inte finns grund för klander senare.
När det gäller de specifika frågorna så har sambo aldrig arvsrätt, utan har endast rätt till sin del av boet. Hus eller lägenhet samt bohag kan räknas in i boet om det är anskaffat för gemensamt bruk, oavsett vem som betalt det. Ägde A allting innan de blev sambos så bör det inte räknas in i boet, men allt som anskaffats sen de blev sambos ska räknas som gemensamt - såvida de inte har samboavtal om att sakerna är enskild egendom eller att sakerna är anskaffade för pengar som var enskild egendom (om avkastningen eller sådant som trätt i egendomens ställe också är enskild egendom).
A:s barn har alltid rätt att få ut sin laglott, såvida barnet inte själv avstår laglotten. Det innebär också att barnet har rätt till sin del av huset och boet (eller motsvarande värde), oavsett om A:s sambo vill bo kvar eller ej.
Det går, om jag inte har helt fel, att testamentera egendom till en förening men att en viss person har nyttjande-/förfoganderätt under sin resterande livstid eller så länge hen vill. På det sätt går själva äganderätten till föreningen, men sambon kan bo kvar så länge hen önskar.
Vill dock påpeka att jag inte alls är färdig jurist eller expert på det här området, utan bara är på termin 3 och därför enbart skriver utifrån vad jag minns av familjerätten - med andra ord viss reservation för att jag kan ha fel.

Jag håller med Linnah, du ska ta en jurist till hjälp. Det ställs särskilda formkrav på testamenten för att de ska vara giltiga, t ex att egenhändig namnteckning måste bevittnas av två oberoende personer.
Sakinnehållet i Linnahs inlägg stämmer med vad jag också minns från familjerätten. Jag finner heller ingen anledning till varför det inte skulle gå att formulera dessa önskemål i ett testamente.
En jurist hjälper ju till (om önskemål finns) att formulera testamentet. Nedanstående är mina funderingar kring vad som kan vara bra att ha tänkt på/tänkt igenom, vad gäller förmögenhetsförhållanden mellan makar/sambos, bodelning och när man uttrycker sin vilja i testamente. Vissa uttryck är nästan oundvikliga för den som vill förklara lag, men dom har jag kursiverat och översatt till ("svenska" inom parentes).
Det finns huvudsakligen **två problem som brukar uppstå vid bouppteckning, bodelning och arvsskifte efter en avliden, och som kan vara bra att ha i åtanke.
**
Det första gäller bodelningen. Reglerna för sambos inbördes förmögenhetsförhållanden har Linnah redogjort för så dom går jag inte in på. Problemet kan vara bevisfrågor om vem som äger vad. Därför är det bra om ägarförhållanden tydligt framgår av kvitton, lagfart, gjorda avbetalningar, registreringar osv, eller genom skrivna avtal att t ex viss egendom ska vara enskild. Detta är ju särskilt viktigt om den ena parten har betydligt större egendom än den andra, och dessutom inte önskar att egendomen ska övergå till den andra parten.
Nu ärver ju sambos inte varann (man kan dock få kvarsittningsrätt i bostaden under vissa förhållanden), så utan testamente går allting till bröstarvingar (barn). Men vare sig A vill att barnet ska ärva allt eller endast få ut sin laglott, så är det ju inte så säkert att sambon automatiskt bara medger att A är ägare av t ex bostaden.
Överhuvudtaget är det bra med tydliggjorda, bevisbara ägarförhållanden. Det kan ju t ex tänkas att sambon hamnar på obestånd (har skulder som han inte kan betala), och även i det sammanhanget är det bra att ha svart på vitt vem som äger vad. Står bilen i ert gemensamma garage så skulle den nämligen presumeras (förutsättas) tillhöra sambon ifall det blev utmätning. Att den kanske står skriven på A är i det sammanhanget ingen garanti för att A anses som ägare.
Det är alltså alltid bra att så tydligt som möjligt ha dokumenterat och klargjort ägarförhållandena, särskilt om egendomen mestadels tillhör den ena parten. Det kan då bli betydligt lättare att uppfylla önskemålen om hur egendomen sen ska fördelas sedan.
Det andra problemet gäller testamentstolkning. Det kan vara svårt att uttrycka sig så tydligt och bestämt att inte anvisningarna kan misstolkas (ifall det finns intresse hos någon att tolka innebörden på annat sätt än vad som avsetts). Det som kan tyckas så självklart därför att jag själv vet hur jag menar, kan tolkas på andra sätt av andra. Och eftersom ett testamente till sin natur är ett dokument som bara blir aktuellt när man själv inte längre kan tala om vad man menade när man skrev det, så är det värt att lägga tid och möda på att formulera sig så att det så långt som möjligt inte kan misstolkas.
Så, nu har du fått massor att läsa utan att få något svar på din fråga - hur man uttrycker sin sista vilja på ett sådant sätt att det blir juridiskt korrekt. Detta för att jag (också), som jag inledningsvis sa, råder dig att kontakta en jurist. Jag kan bara säga vad som gäller rent allmänt (vill du kan jag också lägga ut formkraven för testamente här), men kan inte säga något i det enskilda fallet. För det behöver jag mer information, i såfall får du PMa. Och riskerar ändå att det inte blir bra för jag är ju heller inte färdig jurist…
#5 Helt OT och av ren nyfikenhet, hur långt har du kommit i utbildningen?

#6, faktiskt så kommer jag ingenstans känns det som, tycker utbildningen är urjobbig…
#7 Jo, det håller jag med om och då har jag ändå bara tagit mig till termin 3 men är fortfarande inte klar med varken termin 1 eller 2… Men det är bara att ta en sak i taget och försöka tänka på målet.
Vilken termin är du på?

jo så e de, men just nu e jag så less så jag skulle hoppa av bara jag fick vilket jobb som helst…ska nu skriva en uppsats - på engelska, i internationell straffrätt. Och hela kursen har ju genomförts på engelska och det är typ 20 år sen jag läste det ju! Och så juridisk engelska till på köpet, kunde lika gärna vara grekiska eller nåt för min del…
vart pluggar du? ser inte ut som att vi läser sakerna i samma ordning. Eller har du så bra koll på straffrätten utan att ha läst den än? vi läste den på t4 iaf, och jag ligger efter med den tentan.
#9 Aj då, det låter onekligen hårt. Men uppsats? Är det en specialkurs? Jag tror inte vi har några uppsatser på hela programmet, förrän sista terminen. Bara massa PM och sånt.
Jag läser i Stockholm. Det skiljer sig ganska mycket från ort till ort hur de lagt upp det. Vi har inga 20-poängstentor på hela programmet, utan läser tydligt inriktade småkurser istället. Vet att Lunds C4 t.ex. innebär något heeelt annat än vår C4. Jag har läst JIK, C1 (i vårt fall familjerätt & arbetsrätt), rättsinformatik, statsrätt, folkrätt, europarätt (släpar, så läser den nu), c2 (avtal, köprätt, sakrätt, skadestånd, panträtt osv) och ska snart börja med c3 (marknad, immaterialrätt). skall dock tilläggas att jag läst in 3 terminer på ett år.
Jag har nog koll på straffrätten ändå, delvis. Har jobbat på Åklagarmyndigheten, så lite har jag koll på därifrån, även om jag var administratör.

hm…ja vart går gränsen mellan pm och uppsats? det är nog ett pm, när jag tänker efter så är väl uppsats ett examensarbete…men nä, det är inte en specialkurs, utan folkrätten (som du tydligen redan läst).
20-p tentor är hopplösa, första halvan av terminen har man ju hunnit glömma bort vad man ens pysslade med…
Men det förklarar ju att jag tror du läst straffrätten redan, har man jobbat på åklagarmyndigheten får man ju onekligen lite koll på läget 
#11 Våra PM får bara vara 3 sidor text oftast, en uppsats är väl betydligt större. :)
Men internationell straffrätt går väl inte att översätta rakt av till folkrätt? Har för mig att vi bara hade ett litet avsnitt om det under folkrättskursen.
Ja, 20p-tentor är jag glad att vi slipper. Tycker att 15p-tentor är alldeles för mycket bara det och det har vi typ bara en av (som egentligen ska tentas på onsdag, men jag tar det efter sommaren).
Lite koll på läget får man av det jobbet, framför allt brottsrubriceringar och sånt och naturligtvis hur åklagarna jobbar. Resten går det alltid att läsa sig till. :)

Som jag förstår det så är ju internationell straffrätt det som följer på folkrätten. Folkrätten ställer upp spelreglerna vid internationella förbindelser av olika slag, ger tolkningsregler för traktaten o s v. Internationella straffrätten blir aktuell vid brott mot folkrättens regler, ungefär så tror jag det hänger ihop. Men som sagt, kursen är genomförd på engelska och jag kan väl lugnt påstå att jag har noll koll…
#13 Hm, med en snabb titt på vårt schema från i höstas så hade vi bara en föreläsning om internationell straffrätt. Plus att vi hade det på svenska. Vår folkrätt kommer på tok för tidigt i utbildningen egentligen, det har de konstaterat också så det kommer ändras längre fram, samt att det som tidigare var en 7p-kurs har tryckts ihop till en 4p-kurs - lika mycket att plugga in, mindre "betalt".
Jag uppfattar det som att internationell straffrätt är det där individer kan ställas till svar för brott mot folkrättsliga brott, till skillnad från internationell rätt som är det egentliga namnet för hela folkrätten och som mest gäller staternas förhållanden till varandra? Jag minns inte. Kan inte för mitt liv förstå hur jag kunde få AB i kursen för jag tyckte inte att jag kunde det…

hehe, nä men har man fått AB så ska man nog bara vara så glad att man struntar i hur man fått det :) ska man sen jobba med såna frågor så måste man ju ändå sätta sig in i det bättre…
#15 Haha, ja jag klagar inte! :P Sen säger de ju att man glömmer bort 95% av det man läst innan man är klar, men att metoden sitter kvar och att det är det som är viktigast. 95% är nog att ta i, men det är ju faktiskt inte att rabbla lagrum som är det viktiga i slutändan (har dock en kompis kompis som läser ett år i Italien, och där måste de kunna det bokstavligen utantill! De ska kunna läsa upp ett lagrum ur huvudet när de begär det!).

geee, tur man inte är italienare då för här i det här huvet fastnar inget alls :D
#17 Samma här. :)