Jag tror att många håller käft pga sk lojalitet mot vänner/familj eller av rädsla för reprimander.

Ta exemplet att du vet att någon med indraget körkort kör bil. Du vet också att personen kör bil bra och säkert. Ringer du polisen? Jag tror de flesta inte ringer.

Ett annat exempel är att du får höra att någon har rånat/misshandlat någon. Ringer du polisen? Jag hoppas de flesta ringer men tror inte de gör det.

Ett tredje exempel är att man hör att några ska råna en bank, man hör tid, dag och plats. Ringer man? Jag tror de flesta skulle ringa  om man var säker på att man inte kunde bli upptäckt.

#0 Hur menar du att vetskap om brott är ett brott? Moraliskt? Etiskt? Juridiskt? Soecificera gärna. Frågeställningen / påståendet är intressant.

Vetskapen om vissa saker är per definition anmälningsskyldiga så som

Sociala missförhållande där barn far illa.

Vapenbrott, speciellt om du har egna licenser.

Ekonomiska bedrägligheter (bidragsfusk, andra ogentligheter i bokföring, brott mot aktielagen)

som #1 skrev att stämpling till brott är något de flesta skulle anmäla men är dock inget tvång även om det är brottsligt eller kan vara men är dock inget säkert, då det kan vara löst snack.

#3 Var hittar du stödet för det?

I vissa yrkesgrupper finns också ett anmälningstvång, men det finns även ett förbud mot att anmäla om det inte är riktigt grova brott.

# 4 Hur fungerar det förbudet? Vad som är grovt kan ju vara olika för olika personer.

Nja, det är mer uppstyrt än så. Sjukvården t.ex. har ju ganska sträng sekretess- och tystnadsplikt. I normalfallet får de inte meddela någon, varken patients anhöriga eller polis, att patienten finns på sjukhus eller har varit där. Detta för att den enskildes rätt till vård anses så stort, så att även om man begått brott skall man kunna söka vård utan risk att åka fast.

Sedan finns det lite undantag, som freke var inne på så måste sjukvårdspersonal enligt Socialtjänstlagen anmäla missförhållande där man t.ex. tror att barn utsatts för sexuella övergrepp eller på annat sätt far illa. Man måste i vissa situationer hjälpa myndigheter.

Sjukvårdspersonal har ingen anmälningsplikt till polisen om man tror att patienten begått brott. Om det dock är minst 2 års fängelse i straffskalan får undantag göras och då kan man anmäla. (Källa: http://vard.vgregion.se/sv/Teman1/Barn-och-Foraldrar/Sjukvardsradgivningen/?CatId=22757&print=true )

Tack, då förstår jag.

Intressant läsning

Som privatperson har man väl inte anmälningsskyldighet?

Enligt Socialstyrelsen kommer ca 1/4 av anmälningarna om barn som far illa från personer som inte har anmälningsskyldighet…

Nej det stämmer att man som privatperson inte har någon anmälnings skyldighet rent juridiskt. Det är väl iofs bra att inte vara tvungen att anmäla ett brott men tyvärr är människor för rädda att anmäla, vilket aldeles för ofta leder till att t ex barn får lida otroligt, då folk drar sig för att anmäla eller rapportera misstänkta brott eller missförhållanden. Som du skrev kommer endast 1/4 av anmälningarna fr privatpersoner, men det borde väl vara den största gruppen som ser dessa barn som far illa!? Våga anmäla om du verkligen misstänker att något inte står rätt till, eller om du själv råkar ut för ett brott! Det är det enda rätta.

Jag har ringt o anmält 2 ggr där jag visste att brott förekom, det blev bra till slut tack och lov..