Att köra bil berusad med 0,1 mg alkohol/liter utandningsluft ("0,2 promille") eller mer är straffbart som rattfylleri, vid 0,5 mg alkohol/l utandningsluft ("1 promille") är det straffbart som grovt rattfylleri. Även vid en berusningsgrad som motsvarar "vanligt" rattfylleri kan man dömas för grovt rattfylleri beroende på olika omständigheter (hur körningen har varit osv).

Har man då inte kört bilen utan bara varit med i bilen kan man straffas som medhjälpare (Brottsbalkens 23 kap, 4§) om man anses ha främjat färden med "råd och dåd".

Straffet för rattfylleri är normalt böter men fängelse (upp till 6 månader) finns i straffskalan.

För grovt rattfylleri skall dömas till fängelse, högst 2 år enligt lagen, vet dock inte vad praxis är.

Tack så mycket Martin! :) Väntade på ett svar, och nu fick jag den! :)

********

Det fins en till grej som jag undrar om - Killen som ägde bilen men var inte vid ratten kommer inte ihåg hur han kom till bilen och kommer ens inte ihåg grejer som hände en timma innan olyckan på grund av sprit.

Reknas det förtfarande som medhjälpare??

Och säger vi så, - shafören som åkte med bil och krockade på vägen, efter olyckan sprang i väg och lämnade andra killen i bilen medvetslös.
Och när polisen och andra var på plats då hittade dom bara killen som satt i passagerare platsen medvetslös på grund av hjärnskåkning men ingen shaför..

*** Hur stur är möjlighet att polisen bevisar att den killen som sprang i väg var shafören?

Hoppas att du kan hjälpa mig igen! :) Jag är så nyfiken, så det är galet. Prövade att hitta information om detta men det går inte riktigt.. :(

Mvh Ingeborga Vitola

Ingeborga; ja, om han själv försatt sig i sitt berusade tillstånd så är det ingen orsak för strafflindring och minskat ansvar. BrB 1:2 2 st.

Åklagaren måste kunna bevisa vem det var som körde för att någon skall kunna dömas för rattfylleri. Eftersom medhjälp till rattfylleri är ett sekundärbrott så bortfaller den möjligheten om inte primärbrottet kan bevisas. Du kan inte vara medhjälpare till ett brott som ej har begåtts.

Bevisläget beror på många omständigheter och är svårt att bedöma utan någon bakgrundsinformation.

Ändrat då jag läst en gång till :o)

Martin; i vilka fall då? Om huvudbrottet inte anses begånget eller någon huvudgärningsman inte finns, vem skall då medhjälparen ha hjälpt med "råd och/eller dåd"?

#5 Vet inte vilket inlägg du läste, jag hade lite bråttom när jag läste det första och missade att du även skrev "om primärbrottet inte kan bevisas".

Det var det jag menade - har man ett brott måste man inte ha huvudgärningsmannen för att kunna döma folk till medhjälp. Jag ändrade väl förmodligen mitt inlägg samtidigt som du skrev ditt?

Martin; "Det var det jag menade - har man ett brott måste man inte ha huvudgärningsmannen för att kunna döma folk till medhjälp."

Fast jag menar att om du inte kan döma någon för ett brott, så kan du ju inte heller döma någon till medhjälp för att ha främjat det brottet? Eftersom medhjälparen skall ha hjälpt någon att genomföra brottet…

#7 Om du t.ex. har ett mord så borde du kunna döma folk för medhjälp till mordet utan att ha någon dömd för det. Huvudgärningsmannen kan ju t.ex. vara på fri fot (och därför inte kunna dömas). Jag har inget rättspraxis, men om det inte går så år du gärna hänvisa till lagrum / regler som gör att man inte kan döma för det.

Eftersom att jag sällan har hört om det (om ens någon gång) så vet jag inte riktigt vad jag skall leta efter eller var jag skall leta efter det. Men det skulle i mitt tycke vara mycket konstigt om man inte kan döma medhjälpare utan att gärningsmannen är fast, sålänge man kan konstatera att brottet är begånget och givetvis att bevisen räcker för att bevisa att medhjälparen begått medhjälp till brottet.

Någon har ju begått mordet - man har bara inte lyckats få tag på den som gjort det (om man nu har någon misstänkt), eller så vet man inte vem som gjorde det. I exemplet ovan.

Martin; det verkar som om det föreligger några krav för att du skall kunna döma endast en person för medhjälp, utan att döma en huvudgärningsman.

Mitt tidigare resonemang grundades bland annat på Lindome-målet och NJA 2000 s. 355.

Däremot så får jag backa lite och det stämmer att det i vissa fall går att döma någon för medhjälp till en gärning utan att döma huvudgärningsmannen, se. NJA 1985 s. 496 där den ena parten i ett "drama" hade avlidit. Utöver detta finns ytterligare ett tillfälle, när handlingen och de objektiva rekvisiten är klarlagda, men de subjektiva rekvisiten inte räcker till hos huvudgärningsmannen, då kan medhjälparen dömas trots friandet av huvudgärningsmannen om hans subjektiva rekvisit täcker de objektiva.

Jag tänker t.ex. i fall med många gärningsmän, värdetransportrån t.ex. Låt säga att man aldrig får tag på de som begår själva rånet men man av någon anledning får tag på de som fixat stulna bilar till flykten, eller bidraget till planen med att berätta när något ställe är larmat eller inte. Det skulle ju vara horribelt om de då gick fria bara för att man inte hade huvudgärningsmännen (förvisso skulle det inte överraska mig, jag anser att vårt rättssamhälle har en del övrigt att önska på ganska många punkter.

Det är nog en bedömningsfråga i det fallet. Du ju även medgärningsmannaskap enligt Brb 23:4 när det inte är fråga om en enskild gärningsman utan om flera personer som handlar i samförstånd och samtliga har uppsåt att begå gärningen, det mest kända fall av detta är nog Malexandermorden.

Har du sett filmen rånarna? I den så skulle det med mycket stor sannolikhet handla om medgärningsmannaskap vid rånen, handlingarna både planeras och genomförs gemensamt, sedan fördelades "bytet".

Visst är gränsen hårfin, men det finns ju flera domar gällande värdetransportrån mm där folk inte döms som medgärningsman utan som medhjälpare. Det är väl lite från fall till fall och ibland skulle jag nog vilja påstå även från domstol till domstol.

Ja, absolut finns det rån där vissa inblandade dömts som medhjälpare, det beror helt på vilken roll de spelat i genomförandet/planeringen av rånet.

Att dömas för medhjälp kräver inte alltid särskilt mycket, det kan räcka med att psykiskt stödja gärningsmannen.Det mest utstuderade fallet av medhjälp jag läst om tror jag var när en man höll en rock åt en annan man, som under tiden misshandlade en tredje man. I det fallet sträckte sig inblandningen i brottet så långt som till att hålla i rocken, vilket då medförde straffansvar.

Jo, det fallet är klassiskt (hålla jackan). Så kan man ju diskutera om det är rätt eller fel i och för sig att just den saken räcker för medhjälp i det fallet.

Ja, fast frågan är väl vart man skall dra gränsen… Det andra klassiska fallet är ju han som endast kör bilen och stannar på begäran av passagerarna som då kliver ut och misshandlar en person, och rätten anser att chauffören borde insett att de skulle göra detta även nästa gång de ber honom om att stanna bilen…

Fast det finns ju många rättsfall som man kan ifrågasätta hur rätten har resonerat kring, inte minst det som du tidigare nämnde om att rättsinstanser dömer liknande fall olika i olika geografiskaområden för att inte tala om de olika nivåerna på rättsinstanserna. Frekvensen kring hur många procent av de fall som hovrätten tar upp fastställer respektive ändrar tingsrättens dom vore mycket intressant att veta…

#15 Spontant känns den procenten väldigt hög.

Ditt sistnämnda exempel såg jag senast för ett par månader sedan. En person som begått två personrån och därefter skulle både chaffis och två andra i bilen sagt att nu räcker det och när man stannade tredje gången, på en väldigt befolkad plats, trodde chaffisen "inte för sitt liv" att personen skulle råna igen. Chaffisen dömdes dock som gärningsman till samtliga tre. Fullt rimligt tycker jag trots allt, med tanke på omständigheter och bakgrund osv.

Hovrättens ändringsprocent i brottsmål var lägre än vad jag hade förväntat mig, hovrätten ändrade i 35,8 % av tingsrättens domar. Källa

Ja, i de fallen tror jag att bakgrund och tidigare samröre spelar in mycket i bedömningen av medverkansansvar, en nära vän/tidigare "kumpan" borde i större utsträckning dömas till ansvar än en tidigare okänd taxichaufför till exempel.

Ett annat märkligt fall är att rånoffer/gisslan vid till exempel ett bankrån kan dömas till medverkansansvar om denne assisterar rånarna mer än vad nöden kräver i genomförandet av rånet. I detta fall finns inte heller något krav på egen vinning med assistansen. Frågan är vart man drar gränsen i de fallen och särskilt i förhållande till det så kallade stockholmsyndromet…

Intressanta tankar/frågeställningar i sista stycket. Måste dock vara sällsynt att det döms då. Skulle vara intressant att se något fall där de rånade dömts som medverkansansvar.

Jo, det lär vara extremt ovanligt, jag har inget fall på rak arm när detta faktiskt har tillämpats. Får leta lite senare och se om jag kan finna något…

Är lite trött nu så jag vet inte om jag förstår vad jag läser

I ett mordfall, väretransportrån osv ska man väl kunna dömas för medhjälp oavsett om man har en huvudgärningsman, men i fallet som trådskaparen pratar om borde det väl inte gå?

Även om de får tag på chauffören så går det ju inte i efterhand att bevisa att han varit full vid tillfället. Alltså bör man inte kunna dömas för medhjälp till rattfylleri om föraren saknas?

Äh, jag går och sover och kikar in i möra med pigga ögon istället

God natt

ingann; det finns fall där det anses bevisat att en person antingen var skyldig för gärningen eller för medhjälp till gärningen (låna ut en bil till en tydligt påverkad person och åka med), i de fallen kan domstolen välja att döma för medhjälp även om huvudmannen frias, detta eftersom den dömde som "lägst" gjort sig skyldig till medhjälp. Detta tillämpas till exempel i NJA 1985 s. 496.

För att detta resonemang skall fungera så måste de dock som du säger kunna bevisa att bilen har framförts av en kraftigt berusad person. Dock så borde inte ett alkoholtest vara enda möjligheten att bevisa detta, utan det borde kunna anses som bevis att föraren varit på en kräftskiva exakt innan han satte sig i bilen och 20 personer kan intyga att han drack minst 10 starköl och ett antal snaps till exempel… Detta har jag dock inte hittat några rättsfall som stödjer utan det är min egen teori.

Moa: Jag har pratat med en åklagare om ditt sistnämnda fall, och hon sade att hon trodde inte att det fanns någon som skulle gå till åtal utan att veta mg alkohol/l luft eller promillen i blodet. Hon menade på att det skulle vara för lätt för en advokat att ställa rimliga tvivel för att man inte skulle kunna döma. Det går inte att räkna fram hur mycket promille en person har eftersom att sådant är individuellt mm. Och även om vi alla är överens om att man efter 10 starköl och snapsar ligger på över 0,2 promille som är gränsen för att straffas så skulle hon inte gå på åtal utan ett värde, och trodde inte att någon annan skulle göra det heller.

Däremot menade hon på att det finns rättsfall (jag har inte letat) och praxis som säger att om man har en promillehalt på mindre än grovt rattfylleri (låt säga 0,8 promille, gränsen är 1.0) och kör uppenbart vårdslöst eller orsakar en olycka skulle den omständigheten kunna göra att man åtalas och döms för grovt rattfylleri trots att man har en lägre promillehalt. Hon menade på att hon skulle kunna tänka sig samma sak om någon som låg strax under 0,2 promille (dvs laglig halt alkohol för att köra bil) men körde vårdslöst eller krockade, att det skulle kunna göra att personen trots det åtalades och dömdes för rattfylleri men där visste hon inte på rak arm om det fanns exempel på det).

Martin; jo, dina senaste fall vet jag att det finns praxis på, vet för något år sedan en man som efter att ha tagit en öl till maten, men låg under 0,2 promille vid utandningen dömdes ändå, då han vårdslöst backat in en annan bil när han skulle köra ut från en parkeringsficka.

Ja, jag är mycket för det där med rimliga tvivel, men det känns som det i vissa fall kan baseras på rena vittnemål, något som ofta sker gällande andra frågor, där en fällande dom kan komma även vid "ord mot ord". Jag tror säkerligen att något fall prövats med det är ju troligen inte särskilt vanligt, men vore ju konstigt att man skulle komma undan konsekvent om man bara kan hålla sig undan ett dygn så att kroppen hinner förbränna alkholen, framför allt med tanke på att det är ett artbrott.

#23 Håller helt med dig, man borde kunna döma i alla fall till lindrigaste formen av rattfylleri och ministraff baserat på vittnesuppgifter. Vid s.k. eftersupning går man ju på vittnesuppgifter om vem som körde så det borde ju gå att göra annars också. Där får man ju i och för sig fram ett resultat, så det är inte helt jämförbart.

Roligt,,, men den där fallen som jag skrev om,,, har lagts ner… Killen som ägde bilen fick tillbaka sin körkort,,, men man hittade aldrig shafören,,, Så polisen kunde inte bevisa vem som har kört,Så dom har inte undersökt fallet…Var inte tillräckligt bevis….,,, Så kan det sluta också!

Det skall ju vara ställt utom rimligt tvivel om man skall kunna döma någon och tror inte åklagaren att de skall kunna vinna målet så skall de inte heller åtala.

Undersökt har de säkert gjort, frågan är ju om det finns så mycket att undersöka. Det framgår inte så mycket detaljer här i tråden men man vet kanske inte ens vem som varit i bilen mer än ägaren, var hittade man ägaren och hur allt gick till spelar såklart roll.

Det är egentligen oväsentligt att man inte kunde döma någon här - det som är tråkigt är ju att någon idiot har valt att köra full (att döma av första inlägget, men som sagt - det saknas en del info för att ha full insikt).

Ja, jag blev inte nojd att det blev så, men ja, ingenting att förändra nu.
Jag hade velat att den som körde hade fåt straff, för att det är oretvist att den ideot som körde fick ingenting och kan leva sin liv vidare med en smutsig hjärta… Han känner ju inte sig ansvarig för något som hade  hänt… Och är på fri fot igen…. Han kunde ju haft dödat den andra människan som satt i bilen också… man vet ju aldrig hur kan det sluta.. Så ja,,,, dumt.. Men sånt är livet….  Är sur att jag kan inte påverka detta på någon sett.. :(