Bollnäs, 22 augusti 1896.

Det var en vacker sommardag. Sjön Varpen låg spegelblank och sommarlovet var slut. På dövskolan i Bollnäs skulle höstterminen snart börja, och som traditionen bjöd på skulle elever och personal göra en gemensam utflykt.

Ingen kunde ana att dagen skulle sluta i en av de värsta skololyckorna i svensk historia.

När ångbåten Ydale sjönk i sjön Varpen omkom 15 människor – 13 skolbarn och två vuxna.

I dag, den 22 augusti 2026, är det exakt 130 år sedan katastrofen.

En efterlängtad skolutflykt

Dövskolan i Bollnäs hade 38 elever mellan 8 och 17 år. På skolan arbetade bland andra rektor Johan Prawitz, fyra lärare, en husmor och en vaktmästare.

Varje år brukade skolan ordna en utflykt före höstterminens början. Det var ett tillfälle för eleverna att ha roligt tillsammans och lära känna varandra bättre.

År 1896 var målet Gullhammarön, en liten ö i sjön Varpen, ungefär en halvmil från Bollnäs.

För resan hyrdes den lilla ångslupen Ydale.

Båten var dock för liten för att ta med alla elever och personal på samma gång. Gruppen fick därför delas upp i två turer.

Den första gruppen lämnar stranden

Den första gruppen bestod av flickorna, flera av lärarinnorna, husmor, rektor Johan Prawitz och två av de starkaste pojkarna. Pojkarna skulle bland annat hjälpa till att bära matsäcken.

Sammanlagt fanns 23 personer ombord, inklusive besättningen.

Den andra gruppen skulle ta sig landvägen till en annan plats och senare hämtas med båten.

Ydale lämnade bryggan vid Långnäs.

Kaptenen Johan Larsson var en erfaren befälhavare och båten var nybesiktigad. Det fanns därför ingen anledning för passagerarna att tro att något skulle gå fel.

Men efter bara några minuter förändrades allt.

Det dolda hindret

I sjön fanns en så kallad dykdalb – en konstruktion av pålar som användes i samband med timmerflottning.

En del av dykdalben hade kapats när en timmerläns flyttades. Den kvarvarande delen låg ungefär 45 centimeter under vattenytan.

Kaptenen hade inte fått information om att hindret fanns kvar.

Ydale höll sin vanliga kurs.

Efter ungefär fyra minuters färd träffade båten hindret.

Fören höjdes och båten började snabbt luta åt styrbord.

Kapten Larsson försökte få passagerarna att flytta sig åt andra sidan.

Men allt gick så fort.

Bara några sekunder

Ydale tog in vatten och sjönk nästan omedelbart.

Enligt uppgifterna från det efterföljande polisförhöret gick det ungefär tio sekunder från sammanstötningen tills båten sjönk.

Människorna ombord drogs med ner i vattnet.

Båten sjönk till ett djup på omkring sex meter.

För dem som befann sig på land måste det ha varit fruktansvärt att se vad som hände. Det fanns människor vid sågverket som upptäckte olyckan och började försöka hjälpa till.

Båtar skickades ut.

Några människor kastade sig också i vattnet.

Men olyckan hade gått så snabbt att de flesta inte hann räddas.

Åtta personer överlevde

Av de 23 personerna ombord överlevde åtta:

• Rektor Johan Prawitz
• Kapten Johan Larsson
• Eldaren Erik Åkerström
• Tre lärarinnor
• Två elever

15 människor omkom.

De döda var 13 elever, skolans handarbetslärarinna Axelina Prawitz och skolans husmor Elin Aspeqvist.

Bland eleverna fanns elva flickor och två pojkar.

Kaptenens kamp för att rädda liv

Kapten Johan Larsson berättade senare om vad som hände.

När han kom upp till vattenytan lyckades han få tag i en flicka. Han simmade med henne till en timmerbom där en annan person kunde ta emot henne.

Larsson simmade sedan tillbaka mot olycksplatsen.

Han såg en person som fortfarande kämpade i vattnet.

Det visade sig vara Axelina Prawitz, rektorns hustru och skolans döva handarbetslärarinna.

Larsson försökte få upp henne, men hon grep tag i honom med sådan kraft att han själv fick svårt att hålla sig kvar. Han var en god simmare och kunde stanna länge under vattnet, men till slut blev han utmattad.

Han tvingades släppa taget.

Larsson tog sig tillbaka till timmerbommen och blev senare upplockad av en båt.

Rektor Prawitz drogs med ner

Även rektor Johan Prawitz berättade senare om sina upplevelser.

När Ydale sjönk drogs han med ner i djupet.

Under vattnet lyckades han på något sätt komma loss och började kämpa sig upp mot ytan.

När han kom upp såg han en timmerflotte. Han simmade dit och tog tag i en bom.

Men han hörde snart rop på hjälp.

Det var lärarinnan Alma Toll.

Prawitz simmade tillbaka och lyckades föra henne till flotten. En flottningsarbetare hjälpte sedan dem upp.

Efter en stund såg Prawitz en människa flyta under vattenytan.

Han var redan mycket utmattad och kunde inte göra ytterligare ett räddningsförsök.

Varför dog så många?

Att olyckan fick så många dödsoffer berodde bland annat på att båten sjönk extremt snabbt.

Det har också beskrivits hur båtens soltak gjorde det svårt för människor som hamnade under vatten att ta sig upp.

De långa kjolarna och de tunga kläder som många bar på den tiden kan också ha gjort det svårare att simma och hålla sig flytande.

Det var alltså inte bara själva sammanstötningen som var farlig. När båten försvann under vattnet på några få sekunder fanns det nästan ingen tid att reagera.

De som omkom

De 15 människorna som dog i Ydalekatastrofen var:

• Axelina Prawitz, född Feldt – handarbetslärarinna
• Elin Aspeqvist – husmor
• Jonas Söderlund, Mo – elev
• Anna Mattsson, Torsång – elev
• Maria Persson, Söderbärke – elev
• Hans-Erik Strandberg, Kall – elev
• Ester Eriksson, Tegelmora – elev
• Ester Gustafsson, Ekeby – elev
• Maria Jonsson, Uppsala – elev
• Maria Andersson, Venjan – elev
• Maria Pettersson, Tierp – elev
• Ida Pettersson, Tierp – elev
• Elin Eriksson, Torsåker – elev
• Hedvig Eriksson, Litslena – elev
• Ester Andersson, By – elev

Barnen begravdes tillsammans

Efter olyckan fördes de omkomna barnen till dövskolan.

Fem dagar senare, den 27 augusti 1896, begravdes de tretton eleverna tillsammans på Bollnäs kyrkogård.

På gravstenen finns fortfarande minnet av katastrofen. Där står:

Här hvila tretton döfstumma skolbarn hvilka drunknade i sjön Warpen den 22 augusti 1896.

Även Axelina Prawitz och Elin Aspeqvist begravdes på kyrkogården, men i egna gravar.

Begravningen blev en stor händelse.

Vid begravningståget från dövskolan till kyrkan deltog järnvägsmän i uniform.

Även drottning Sofia lät genom landshövdingen framföra sitt deltagande.

Rättsliga följder

Efter katastrofen utreddes vad som hade orsakat olyckan.

Det visade sig att kaptenen inte hade fått information om den kapade dykdalben.

Flottningsföretaget ägdes av Valo von Greyertz.

Han dömdes senare till fängelse för vållande till skeppsbrott och dödsvållande. Straffet mildrades senare till 300 kronor i böter.

Olyckan väckte därmed inte bara sorg utan också frågor om ansvar och säkerhet.

Vad hände med Johan Prawitz?

Johan Prawitz överlevde katastrofen, men förlorade sin hustru Axelina.

Året därpå, 1897, gifte han om sig med lärarinnan Alma Toll – samma lärarinna som han hade räddat efter förlisningen.

Paret flyttade till den nya dövskolan i Gävle, där de arbetade tillsammans som rektorspar.

Senare blev Prawitz föreståndare vid Manillaskolan i Stockholm.

Han gick i pension 1923 och avled 1937.

Maria – flickan bakom ett av namnen

En av de flickor som omkom var Maria Andersson från Venjan.

Det finns bevarade brev från hennes sista sommarlov som ger en bild av vem hon var.

I stället för att bara vara ett namn bland de tretton omkomna barnen får vi genom breven en glimt av hennes liv.

Hon var en glad och driven flicka som tyckte om skolan men också längtade efter sommarlovet.

Utflykten till Gullhammarön skulle vara ett roligt sätt för eleverna att träffas igen inför den nya terminen.

Ingen kunde veta att det skulle bli Marias sista utflykt.

130 år senare

I dag, 22 augusti 2026, har det gått exakt 130 år sedan Ydalekatastrofen.

Det är lätt att läsa om en historisk olycka och fastna vid siffran 15.

Men bakom siffran fanns människor.

Det fanns barn som hade gått till skolan, lärt sig saker, fått vänner och längtat efter framtiden.

Det fanns föräldrar som väntade på att deras barn skulle komma hem.

Det fanns lärare som skulle börja en ny termin.

Och det fanns en vanlig sommardag som på bara några sekunder förvandlades till en katastrof.

Ydalekatastrofen är därför inte bara berättelsen om en ångbåt som sjönk.

Det är berättelsen om 13 barn och två vuxna vars liv tog slut den 22 augusti 1896 – och om hur deras minne har levt kvar i Bollnäs i 130 år.

Källor

• Dövas Kulturarvscentrum – Båtolyckan i Bollnäs
• SVT Nyheter – 130 år sedan båtolyckan på Varpen
• Dövas Tidning – 15 personer dog i Ydalekatastrofen
• Samtida polisförhör och historiskt material om olyckan

https://www.svt.se/nyheter/nyhetstecken/brev-ger-inblick-i-ett-liv-fore-ydalekatastrofen