En av de mest seglivade berättelserna om Göta kanal är att den skulle ha grävts av fångar i kedjor. Bilden är dramatisk och enkel att förstå: ett enormt kanalbygge, hårt arbete och ett Sverige i äldre tid. Men den stämmer inte.

I själva verket byggdes kanalen inte av fängelsearbetare, utan av indelta soldater och civila arbetare som organiserades i ett statligt projekt under början av 1800-talet.

Varifrån kommer myten?

Missuppfattningen har flera förklaringar.

För det första var arbetet extremt hårt och militärt organiserat. Tusentals människor arbetade under strikt disciplin, ofta med långa arbetsdagar och farliga moment som sprängning och schaktning. Det skapade en bild av ett tvångsarbete som i efterhand lätt liknas vid fängelsearbete.

För det andra är det historiskt vanligt att stora statliga byggprojekt i äldre tid kopplas till fångar eller slavar i populär berättelse, även när det inte stämmer. Liknande missuppfattningar finns om andra stora europeiska infrastrukturprojekt.

För det tredje gör själva miljön – jordschakt, vatten, uniformer och militär ordning – att det visuellt påminner om ett straffarbete, även om det juridiskt var något annat.

Vem arbetade egentligen där?

Arbetsstyrkan bestod främst av:

• Indelta soldater som kommenderades till arbetet
• Civila arbetare från olika delar av landet
• Specialister inom sprängning och byggteknik

Soldaterna var inte kriminella fångar. De var en del av det indelta systemet där de hade militär tjänst i fredstid och kunde beordras till statliga arbetsuppgifter.

Arbetet var alltså inte frivilligt i modern mening, men det var heller inte fängelsearbete.

Varför känns berättelsen ändå sann?

Missuppfattningen lever kvar eftersom flera faktorer överlappar:

• Stark statlig kontroll över arbetsstyrkan
• Militär disciplin i organisationen
• Fysiskt extremt och farligt arbete
• Brist på moderna arbetsrättsliga regler

Tillsammans skapar det en bild som ligger nära föreställningen om tvångsarbete, även om den juridiska verkligheten var annorlunda.

Vad säger historien egentligen?

Historiskt sett var Göta kanal ett av Sveriges största infrastrukturprojekt, men också ett uttryck för hur staten fungerade under tidigt 1800-tal. Det var ett samhälle där arbete kunde kommenderas inom militära ramar, men där begreppet “fångarbete” inte är korrekt för att beskriva majoriteten av arbetsstyrkan.

Missuppfattningen säger därför lika mycket om hur vi idag tolkar historiska miljöer som om själva byggandet.

Det var inte fångar som grävde kanalen – men det var ett samhälle där gränsen mellan arbete, plikt och tvång såg väldigt annorlunda ut än idag.