En ny rapport från Brottsförebyggande rådet visar att en stor andel av dem som döms till utvisning i brottmål faktiskt inte lämnar landet efter avtjänat straff. Resultaten pekar på återkommande problem i hur utvisningsbeslut genomförs i praktiken.

Endast hälften lämnar landet

Enligt rapporten har bara omkring hälften av de personer som dömts till utvisning faktiskt lämnat Sverige efter att deras fängelsestraff avslutats. Det innebär att en betydande andel blir kvar i landet trots att domstolen beslutat om utvisning.

Skillnaderna är dessutom stora mellan olika grupper. Beroende på ursprungsland varierar andelen genomförda utvisningar kraftigt, från relativt låga nivåer till klart högre verkställighetsgrad.

Risk för ny brottslighet under väntetiden

Rapporten visar också att det inte är ovanligt att personer som ska utvisas begår nya brott innan beslutet verkställs. Tiden mellan dom och faktisk utvisning framstår därmed som en period där återfall i brott kan ske.

Detta lyfts som ett återkommande problem i systemet, där lagföring inte alltid leder till omedelbara konsekvenser i form av avlägsnande från landet.

Praktiska hinder för genomförande

Brå pekar på flera orsaker till att utvisningar inte alltid blir av. Det handlar bland annat om:

• svårigheter att fastställa identitet
• bristande samarbete med vissa länder
• långa handläggningstider hos berörda myndigheter

Tillsammans gör dessa faktorer att beslutade utvisningar kan dra ut på tiden eller i vissa fall inte genomföras alls.

En fråga om trovärdighet i systemet

Rapportens slutsats är att det finns en tydlig klyfta mellan domstolarnas beslut och den faktiska verkställigheten. Det väcker frågor om hur effektivt utvisning som straffpåföljd är i praktiken, särskilt när genomförandet fördröjs eller uteblir.

https://bra.se/rapporter/arkiv/2026-05-07-utvisningsdomda-i-brottmal