Nu har jag pålitliga bekanta och jag är också så pass godtrogen att jag tror de flesta människor om gott.

Tjuvar har alltid funnits men jag skulle inte vilja  vara så misstänksam att det påverkade min vardag.

Det vore ju helt horribelt att leva som om varje medmänniska skulle vara en potentiell tjuv.

#1 Ja, det är fruktansvärt och jag vill heller inte leva så, men samtidigt kan jag inte rå för att jag blev varnad och likadant är det kring jul-nyår och under semestertiden då ficktjuvarna är som mest aktiva.

#2 Men lev inte så då…😉

Man behöver ju inte gå med dinglande öppna handväskor eller liknande men man ska ju absolut inte vara rädd. Det går ju inte att leva så.

#3 Någon dinglande öppen handväska har jag inte och givetvis vill jag tro alla människor om gott ända tills motsatsen är bevisad, men när man har en misstänksam mamma sätter det sina spår.

#4 Man blir alltid påverkad av sina föräldrar men när man är vuxen så kan man göra egna val.

#5 Jo, men man måste ändå tänka sig för!

Jag tycker att TS har en poäng. Barn generellt är opportunistiska små opålitliga varelser som gärna stjäler något om tillfälle ges och det är därför alltid bra att vara uppmärksam om man har barn med vänner hemma hos sig. Jag säger inte att alla stjäl, men det är i min erfarenhet väldigt vanligt att en leksak eller två slinker med hem.

Tonåringar spelar i en helt annan liga, där bör man verkligen vara uppmärksam, särskilt vid fester. Faktum är att på majoriteten av de fester jag varit på som tonåring har något blivit stulet; fina parfymer, smink, pengar och mobiltelefoner är det vanligaste.

Marielle stal hemma hos mig. Sedan hörde mamma ett rykte att Marielle hade snattat på skolan. Hon hade tagit bindor på en toalett. Istället för att bara ta den som hon skulle använda tog hon allihop och sedan kom det också fram att hon snattat i en mataffär. Det sista berättade hon för mig och efter att ha blivit tagen på bar gärning fick hon följa med upp till kontoret för att konfronteras. När hon kom hem började hon storgråta, men hon lyckades dölja allt för sin mamma.

Jag vägrar att tro att det hör till vanligheterna att folk stjäl i större utsträckning..

Varken barn eller tonåringar eller andra åldersgrupper för den delen.

Eller också har vi helt olika erfarenheter.

#9 Hur vanligt det är att barn stjäl saker från varandra vet jag inte, men som synskadad är jag extra sårbar och jag tänker på dem som är extra sårbara i olika sammanhang. Det ar därför som jag startade den här tråden över huvud taget. Egentligen startade den här diskussionen i en tråd om brott som drabbar äldre. Det är alldeles riktigt att äldre människor är en extra sårbar och utsatt grupp, men det finns många andra som också är det.

#9 Jag tror att du är något godtrogen. 😉

#11 Då får jag leva med det för jag mår bäst då🙂

Det är nog inte alltför ovanligt att barn snattar från affärer och så under en period i uppväxten, det är ett sätt att testa gränser. Jag gjorde det själv som barn, men slutade ju rätt snabbt när skuldkänslorna tog överhanden. Och jag hade en kompis som snattade hemma hos mig när jag var liten. Men tror det nog främst är ett barndomsfenomen, innan man riktigt fått lära sig vad som är rätt och fel.

#13 Det är möjligt, men visst blir man misstänksam när det händer och man lär sig definitivt att vara extra försiktig. Efter den händelsen att det kom fram att Marielle stal påpekade min mamma ofta att man inte ska lita på någon! Den man tror är ens bästa vän kan vara en fruktansvärd tjuv! 
Marielle heter egentligen något annat, om ni undrar!

#14 Den man tror är ens bästa vän kan vara en fruktansvärd tjuv! 

Den devisen skulle då inte jag vilja leva efter.

#15 nej, men det verkar du vara ganska ensam om!

Jag tror faktiskt inte att de flesta människor har i åtanke att ens bästa vänner kan vara fruktansvärda tjuvar.

Jag tro heller inte att jag är ensam om detta sätt att se på mina medmänniskor.

Skorpion76, jag tror inte din mamma menade detta helt ordagrant, utan mer som en fingervisning att man bör vara försiktig, och särskilt du som synskadad.  Min mamma har nog flera gånger sagt "Man kan visst inte lita på någon" när hon läst t ex om hemtjänstpersonal som stjäl från de äldre eller liknande och reagerat över detta. Men inte menar hon för det att man skall misstro varenda människa hela tiden. Ofta är det uttryck man tar till just för stunden för att uttrycka sina känslor över något.

#14 Vad löjligt.  Jag har många vänner som ofta är hemma hos mig.  Har aldrig blivit bestulen. Du och din mamma  kan inte ha det lätt som ser potentiella tjuvar i alla

#18 Precis! Det är så hon har menat!

Jösses, jag skulle aldrig ens vara vän med någon om jag gick omkring och måste oroa mig hela tiden för att de skulle stjäla från mig. Ogrundat eller ej så finns där tydligt ingen tillit och varför då ens ha kvar dem i sin närhet? Sen tycker jag det känns rätt onödigt att fästa något som hände i yngre dar på någon som är vuxen nu om de inte visat samma beteende väldigt nyligen. Hade en kompis som snodde ett pennskrin från mig när vi var typ 12. Nu är vi närmare 30 och jag har då aldrig en enda tanke om att hon ska göra om det. Och jag misstänker absolut inte mina närmaste höger och vänster.

Det händer fortfarande att mamma frågar mig om jag har kontakt med Marielle och jag har även haft en ledsagare som bestal mig på en femhundralapp.

Ja men det ligger hos din mamma och inte hos denna tjej som kan hända gjorde något dumt när hon var yngre. Dessutom tycker jag inte det är särskilt trevligt att använda hennes namn. Risken kanske är liten att hon skulle råka på tråden, men om hon gör det kan det göra skada hos henne. Du vet inte om hon skäms jättemycket för de misstag hon gjorde då.

Hon heter egentligen någonting annat.

Det var knappast poängen med inlägget, men visst…

Som jag skrev längre upp blev jag även bestulen på 500 kronor av en före detta ledsagare. Det skedde också utan att jag märkte det och mamma tror att det var min ledsagare som tog sedeln.

Och det betyder vad? Att alla människor är tjuvar? Det ligger fortfarande hos din mamma om hon inte har några bevis. Har hon bevis bör ni kontakta polisen och inte slänga alla människor över en kant.

Mamma funderade på att anmäla det, men har inte gjort det.

#26 Du skriver ATT du blev bestulen av en ledsagare. Och att din mamma TROR att du blev det. Hur var det egentligen? Det är stor skillnad och att peka ut folk som tjuvar utan att ha någon bäring på det är i min värld lika illa som att vara tjuv.

Såvitt jag vet var det en fest som tonåring där något stals, och det var en föräldrarfri fest som helt spårade ut med objudna gäster och där det även begicks andra brott (misshandel).

Det kan handla om sällskapet, och inte om att det hände när vi var tonåringar eftersom att vi verkar ha olika erfarenhet.

Helt klart är det så att det stjäls i olika omfattning och det är vanligt med stölder. Men jag menar på att en stor majoritet av befolkningen stjäl inte och är inte tjuvar. Det är stor skillnad.

Visst skall man vara försiktig, men det skall man ju när man går över gatan eller när man grillar också. Det handlar ju inte bara om att minimera risken för att bli bestulen.

Är det där personens riktiga namn du använder? Om folk vet vem du är, så kanske de kan veta vem denna är. Denna person är troligen vuxen idag, varför sitter du och drar upp vad denne gjorde som barn?

Jag hade inte uppskattat om du satt och skrev sådana saker. Du är vuxen, du borde lärt dig låta bli.

#30 Det är inte personens riktiga namn och anledningen till att jag tar upp det är därför att det är så lätt att bli bestulen utan att man ens märker det. Innan man vet ordet av kan man ha blivit av med det mest värdefulla man har!

#31 Fast det har inte varit poängen med tråden då du knappt ens har belägg för att vissa saker du säger har hänt…

#32 Nej, faktum är att hela poängen med tråden har hela tiden varit att trycka på det faktum att en stöld kan gå snabbt eller ske på ett sådant finurligt sätt att du inte upptäcker att du har blivit bestulen förrän det är försent!

#33 Men det är ju det som är poängen med stöld. Att man inte märker det. Annars hade ju den typen av brott inte existerat överhuvudtaget😃

#34 Jo, men det är ändå hemskt för den som drabbad av det och det är därför jag blir varnad hela tiden!

#35 Man det är ju knappast någon idé att fortsätta detta nu. Du har skrivit om detta på många ställen och budskapet har gått fram. Jag lovar dig🙂

Mamma blev själv bestulen när hon var och handlade med sin jobbplånbok. Tjuven stal hennes jobbplånbok.

#37 Vad vill du vi ska göra i tråden? Berätta om stölder vi varit med om eller någon vi känner som blivit bestulen?

Det blir ju inte särskilt givande.

Så vad vill du vi ska prata om i tråden?

Det låter kanske inte särskilt givande, men det är ändå viktigt att känna till att man inte kan lita på någon vare sig man själv har ett handikapp eller inte!

#37 Ja stöld existerar, jag tror hela världen är medvetna om det. Men du verkar otroligt paranoid och det känns som om du vill sprida det vidare - gör inte det. Försiktighet och vaksamhet är bra. Paranoia är inte det.

Jag lider inte av paranoia vad jag vet och det gör inte min mamma heller!

Tråden har blivit väldigt lång och kommer aldrig till någon form av konsensus eller klargörande. Ts konstaterar saker men är inte tydlig med vad och det spretar fram och tillbaka och får därför mothugg här och där. Kanske ts kan förklara vad du ville ha ut av tråden så blir det kanske lättare att förstå dig?

Är det:
1. Du ville bara konstatera att det är lätt att bli bestulen och att man allmänt bör vara försiktig. Ja, det kan säkert alla hålla med om och därmed borde man komma fram till någon konsensus vad gäller det och inte så mycket att debattera om.

2. Du ville prata av dig om dina upplevelser från din barndom där du blev bestulen och det kan man ju ha behov av att göra om det har tagit en djupt och då kan det ju vara skönt att diskutera med andra.

3. Du ville att tråden skulle bli en allmän diskussionstråd där folk berättar om stölder de varit med om i livet och att du först bidrog med din upplevelse.

4. Du ville nå ut med ett budskap som går utöver nr 1  och som är lite allmänt okonventionellt, dvs  att du menar att man inte kan lita på någon människa alls och att man skall misstro alla hela tiden och vill förmedla detta till oss.

#41 oavsett så är det inte hälsosamt att leva efter "man kan inte lita på någon"  .

Alternativ 1.

#44 Så bra. Då är diskussionen över.

När Marielle och jag hängde ihop och träffades gick min mamma och kollade om jag gav bort något värdefullt eller inte. Huruvida det är ett tecken på paranoia eller inte kan jag inte svara på, men hon litade inte på Marielle på grund av att hon hade stulit en sak hemma hos oss.  Hon litade inte heller på min förmåga att vara stark nog att säga ifrån, men jag förstår min mamma eftersom det faktiskt inte är lätt att säga ifrån när man har att göra med en person som verkligen bönar och ber och på så sätt försöker få sin vilja igenom.

#46 Det här är någonting som du får ta med någon samtalspartner av något slag för det handlar inte alls om brott utan om tillit.

I det här fallet så var ju du lika otillräknelig som eventuellt denna kompis. Din mamma litade uppenbarligen inte på någon av er.

Så släpp detta nu eller ta det på rätt forum.

Jag tar det mer än gärna på rätt forum, men frågan är bara vilket som är det rätta. Det får man nog spåna i.

#48 En psykolog, din ledsagare, kurator eller liknande var snarare vad jag tänkte på.

Jag håller med om att det inte handlar om brott som så även om sld faktiskt är ett brott, men det handlar dock om etik och moral och jag blir väldigt förvirrad när jag postar under den rubriken och sedan får kommentarer som hela tiden ifrågasätter varför jag postar här eftersom det inte handlar om et brott.

Oavsett vilken rubrik…tycker du inte att ämnet är färdigpratat?

Du har fått otaliga svar i tråden om att problemet med att bli bestulen finns men att man inte bör vara så paranoid att det påverkar ens liv.

Har du problem med att hantera denna rädslan så tycker jag du ska söka "riktig" hjälp och inte fråga flera gånger om samma sak på ett nätforum.

Det handlar inte om paranoia över huvud taget så vida ingen tycker att det hänger på mina föräldrar, men jag har fått lära mig att man inte ska lita till hundra procent på någon. Även innan jag började träffa Marielle gick mamma in i mitt rum och kollade om de hade fått med sig något. En annan tjej som jag lekte med tidigare innan jag träffade Marielle  lekte med mina findockor och när hon hade åkt hem kunde mamma komma in i mitt rum och säga:
- Jaha, nu har Beatrice varit här. Det syntes så väl eftersom allting var nerdraget.
En gång när jag bjöd hem en killkompis hade han med sig ett leksaksgevär, men man kunde skjuta så att det small med det.  När vi satt inne på mitt rum började han tjata på mig att jag skulle skjuta med det och till en början sa jag nej eftersom jag inte ville det, men han fortsatte att tjata och till slut tog jag med mig geväret ut i hallen, öppnade ytterdörren och sköt av ett skott. Det hörde pappa som följde efter mig hela vägen tillbaka till mitt rum.

#52 Tycker det låter hemskt trist att leva ett liv där man aldrig kan lita helt på någon. Och det låter som om din mamma var antingen paranoid eller helt enkelt oförmögen att lita på folk eller dig och skulle ha total kontroll.

#53 Ja, ibland tycker till och med jag att det går till överdrift. Naturligtvis ska föräldrarna ha koll på vad barnen gör, men det var länge sedan som jag tappade räkningen på hur många gånger jag har frågat mig själv var gränsen egentligen bör gå.

#54 Men du är ju en vuxen kvinna nu. Kan du inte ta upp detta med din mamma  och tala om att du tycker du behandlats fel.

Jag förstår att föräldrar hållet mycket koll på ett barn som inte vet sitt eget bästa. Du har ju visat att du inte alltid vet vad som är ok att dela med sig av trots förmaningar och du var en person som folk kunde övertala till att göra saker du inte ville. Då MÅSTE ens föräldrar ha koll. Annat hade varit förkastligt.

#55 Det har jag gjort och visst har de skärpt till sig, men helt bra är det ändå inte. Nog för att jag vet att det hör till att man tackar när man får en gåva och liknande, men när en föräldrar står bredvid och kontrollerar att man gör det tycker jag att det ligger på gränsen till att de behöver ta sig en allvarlig funderare på att söka hjälp.
Som jag skrev innan ska föräldrarna ha koll oh nr det sker sådana saker som du tog upp nu är det extra viktigt att de har koll eftersom d annars inte skulle ge intrycket av att vara goda föräldrar. Övertalning är fruktansvärt svårt att stå emot och i synnerhet om man har att göra med en bortskämd unge som är van vid att få sin vilja igenom. Han eller hon ser rakt igenom att du äger nej och respekterar inte det. Till slut ör det den ungen som bestämmer fullt ut och om det får gå för långt blir det otäckt till slut.

#57 Nu är det väl kanske så att den här flickan hade lätt för att övertala dig men för den sakens skull behöver hon inte vara en "bortskämd unge"

Ni två tillsammans kanske inte var det ultimata paret men fortfarande så måste detta ha varit ungefär 30 år sedan så det är kanske dags att släppa taget.

Här finns mer att läsa om Marielle. 
http://ensamhet.ifokus.se/discussions/5350db69ce12c452c600395e-saknar-en-riktig-bastis

Nu har jag läst igenom alltihopa och jag uppfattar en barndom tillsammans med andra barn som är kompisar, ovänner, avundsjuka, har konflikter, har roligt  osv. precis som alla barn har. Dessutom så skiftar vännerna allt eftersom tiden går och man träffar nya människor, nya skolor, nya jobb.

Inga större ovanligheter där vad jag kan förstå.