Ja, påföljden bedömdes ej motsvara en frihetsberövande påföljd och personen lagfördes… Vart ser du det stora problemet?

Åklagaren hade om åtal i domstol väckts ej yrkat på ett fängelse, utan resultatet hade troligen blivit detsamma och kostnaden för samhället (och troligen målsäganden) blivit långt högre.

Vill flickan i fråga ha skadestånd går detta att kräva genom en civilrättslig process oavsett.

Visst är det väl så, men Sexköps-lagen är ett skämt.

Hur många sexköpare har gripits sedan den infördes 1999 och hur många av dessa har lett till åtal? Hur många har straffats av dessa köp?

Hur många är det som lagts ner?

Tycker det är ett skämt alltihop..
Verkningslös lag, som i slutändan bara kostar samhället ännu mer.

Freke; ja, men du verkar ju ha mer koll på vårt rättssystem än att tro på och köpa sånt trams som de hysteri-rubrikerna som citeras ovan… Du lagförs i samma utsträckning med ett strafföreläggande som med en  rättegång om utfallet är detsamma…

Jag vet inte hur du anser att lagen kostar samhället mer. Sedan är jag inte heller förespråkare av frihetsberövande straff när handlingen sker på båda parters villkor och acceptans. Nej, jag anser inte att det är rätt, men jag är emot frihetsberövande påföljder.

Under 1999-2008 lagfördes 636 personer för sexköp, 1999 lagfördes 652 sexualbrott varav 11 var köp, 2009 var det 1090 som lagfördes för sexualbrott och 107 av dessa var köp.

Freke; jag vet inte vad du vill säga med detta? Att lagen sakta nyttjas mer frekvent… Att det inte är tillräckligt frekvent? Att det är för frekvent?

Sedan är det i trådskapandet inte sexköp som sådant du hänvisar till utan köp av sexuell tjänst av barn, med tonvikt på om strafföreläggande då skall vara tillämpligt…

Jag undrar fortfarande hur du avser med att lagen kostar samhället…

Lagen är rent av verkningslös, visst ökar det sakta med förelägganden och bötesstraff, men än är det ingen som dömt till strängare straff..

Då köp av barn borde straffas lite hårdare än ett simpelt bötestraff, kan jag tycka..
Även om jag inte är för fänglande domar heller.. Men ofta döms personer till fängelse för i förhållande bagateller, så som mindre mängder narkotika, som kan va för eget bruk, där man endast drabbar sig själv. Unga förbrytare som avskräckande då det egentligen bara är egendomsbrott, eller stadsbrott då ekonomiska, men i sexköp innefattas ändra. Och borde således prioriteras därefter..

Att lagen kostar samhället, med ett antal personer som ska påvisa att brott begåtts, och pengarna ska ses flyttas mellan personerna eller på bargärning. Så det kostar i utredningstimmar, bevisföring och i spaningstimmar… Med knappfälliga resultat.

Freke; hänvisa gärna till prejudikat där uteslutande narkotika för eget bruk i mindre mängder resulterat i fängelsestraff (vilket jag visserligen kan anse är korrekt, men tror aldrig jag sett detta). 

"Unga förbrytare som avskräckande då det egentligen bara är egendomsbrott, eller stadsbrott då ekonomiska, men i sexköp innefattas ändra." Denna mening förstår jag tyvärr inte alls…

Ja, givetvis kostar det pengar att lagföra människor, men detta gäller för samtliga brott och lagar, ej endast denna.

https://lagen.nu/dom/nja/1997s522

https://lagen.nu/dom/nja/2008s653

Angående Unga förbrytare, så fick en av mina bekantas lillebror, 2 månader för inbrott och medhjälp vid tillgrepp av fortskaffningsmedel, och 1månad..
I ekonomiska mål så är straffsatsen betydligt högre än våld och kränkningsmål, samt att staten kan lägga ner mer tid och pengar på att jaga, utom de som flyr till skatteparadisen, men vanliga kan jagas tills det inte finns något kvar av deras liv..

Klart att det kostar, men har man en gripen så bör man se till att det lönar sig för alla, dumt att lägga ner tid på saker som man troligen anser att det kommer att läggas ner.
Likväl som att vissa åklagare anser att de behöver inte ta reda på allt utan kan godtyckligen lägga ner åtal, med ursäkten brist på bevis?
Trots att rättsintyg finns, men det ansåg han att han inte behövde kontrollera??

Sjukt och infekterat är det i rättsväsendet

Hade den som sålt sex varit under 15 år så hade det med största sannolikhet gått till åtal.

"Åtta gram amfetamin utgör, beroende på en användares vana vid preparatet och dettas koncentration, mellan 25 och 40 doser." NJA 1997 s. 522 I detta fall rörde det sig om 30 gram amfetamin, vilket enligt mig då ej utgör en liten mängd. Det handlade även om ett frekvent och regelbundet nyttjande, vilket gör att det inte handlar om ett tillfälligt enstaka "ungdomsmisstag". Jag anser med andra ord att domen var fullt korrekt, det fanns ett tydligt brott och ett bakomliggande uppsåt och medvetenhet till brottet.

I NJA 2008 s. 653 som du hänvisar till blir påföljden just böter vilket skapar ett tidigare saknat prejudikat, så detta fall ser jag ej relevansen i?

"Klart att det kostar, men har man en gripen så bör man se till att det lönar sig för alla, dumt att lägga ner tid på saker som man troligen anser att det kommer att läggas ner." Det lades ju inte ned, utan resulterade i ett strafföreläggande? Anser du vidare att samma princip skall gälla för samtliga brott?

Syftar du på skattebrott så är detta ett artbrott just baserat på att det anses vara ett brott mot hela samhället och alla medborgare, vilket är rimligt enligt mig. 

Enstaka personliga fall kan du hålla utanför denna diskussion då de ej tillför något om den mänskliga faktorn alltid kommer att föreligga.