jag tycker att det i grunden är en väldigt lätt fråga, men det är ändå inte självklart. Som förälder är man ansvarig. Ju mindre barnen är, ju mer ansvar har man. Rent formellt har man i Sverige ansvar för barnen tills de är 18 år. Men givetvis, år 17 och dag 364 har man inte lika mycket ansvar som dag 364.

Jag skall inte påstå att de som glömmer barn i bilar är inkompetenta eller att de inte borde få ha barn. Det finns säker många som föräldrar som är mycket lämpliga som föräldrar, och som en gång gör ett misstag som får katastrofala följder. Jämfört med att det i mitt tyckte finns många som är olämpliga som föräldrar av ena eller andra anledningen och som säkert också gör misstag, men där följderna inte blir lika katastrofala.

Jag har ingen spåkula, jag skall inte säga att det aldrig kan hända mig. Men - jag kan säga att jag inte kan se att det skall hända mig. Jag förstår inte vad som skulle krävas för att jag skulle glömma mitt barn. Jag har mycket svårt att se att mitt jobb, ett par eller för all del många telefonsamtal skulle kunna göra det. Om jag gjorde ett sådant misstag, skulle det vara straffbart utöver att jag skulle få leva med det resten av livet?

Där är jag kluven. En del av mig vill säga att det får ju rättsväsendet avgöra. En annan vill säga att ja, det är nog en straffbar handling. Men - då är frågan; Var går gränsen?

Alla vet (vill jag tro) att bilar på sommaren snabbt blir mycket varma. Ohälsosamt varma. Att då lämna sitt barn där ensamt och kanske dessutom fastspänt övergår mitt förstånd. Inte bara när det sker medvetet, utan även när man "glömmer" sitt barn. Det kan jag tycka är åt helvete oavsett om det skulle vara lagom varmt eller om det skulle vara hemma eller var det än skulle vara. Det är ungefär som att "jag har försovit mig och har bråttom till jobbet" också glömmer man barnet hemma (och inte i bilen). Begriper inte hur det skulle kunna gå till.

Att låta ett litet barn gå på trottoaren intill en livligt trafikerad väg, är i mitt anseende lika fel. Eller att låta ett litet barn som nyss lärt sig cykla cykla i trafiken. Ett barn som drunknar i en bassäng eller i havet en sommardag, medan föräldern är på stranden eller är inne och hämtar mat. Straffbart? Jag har inte sökt jättemycket, men har inte hittat några sådana fall.

Nu finns det säkert någon som säger att man inte kan hålla sitt barn under uppsikt hela tiden och att hemmet är det farligaste stället. Ja - så är det såklart. I viss mån. Skulle man lämna ett barn obevakat på samma sätt som man gör hemma intill en trafikerad väg, vid havet eller intill en pool är jag helt övertygad om att hemmet inte skulle vara den farligaste platsen.

Att göra ett fel i trafiken, även om det inte är avsiktligt, och orsaka en trafikolycka med dödlig utgång; Är det straffbart? Ja, ibland. Inte alltid. 

Men för att återgå till barnen, och den diskussionen. Jag tycker att föräldrar har ett så stort ansvar i den här typen av situationer att det faktiskt skulle vara värt att pröva det rättsligt. För egen del kan jag säga att det rättsliga efterspelet skulle vara helt egalt om jag själv gjorde en sådan här sak, att leva vidare med sig själv skulle vara betydligt värre straff för mig än eventuella böter eller fängelse.

Ja, jag kan se att det är ett straff i sig att förlora sitt barn genom sitt eget fel, men skall detta då bli en befrielse grund i sig? Och de som uppsåtligen vill döda sina barn skall kunna använda samma metod? Nej, den solklara majoriteten av föräldrarna skulle aldrig ens tänka tanken, det fåtal som däremot skulle, hur högt skall den risken väga?

Som Martin skriver, culpa/olycka/vårdslöshet är många gånger straffbart, just när det resulterar i olyckor, vill du då legalisera samtliga dessa? Vårdslöshet i trafik, vållande till annans död/kroppsskada, allmänfarlig vårdslöshet… (Vissa "effektbrott", andra "farebrott".)

Jag vill inte avskaffa dessa oaktsamhetsbrott, utan oavsett vilket så anser jag att handlingen är och bör vara straffbar…

Grov oaktsamhet och försummelse borde leda till samhällstjänst. En samhällstjänst där individen aktivt får jobba med att förebygga liknande händelser.

Jag har en väninna som ibland glömmer hunden utanför affären, Handväskan i bussen osv. Hennes barn kan nog skatta sig lyckliga att hon aldrig ägt någon bil. Min väninna är medveten om sitt bristande närminne och försöker alltid komma tillrätta med det hon glömt så snart som möjligt och ha återkommande rutiner i vardagen  så att långtidsminnet ger henne stöd.

I min väninnas fall skulle rätten se det som icke grovt om hon är gör ett försumlighets brott eftersom hon jobbar aktivt var dag med att förebygga.

Grov försumlighet är mer när du inte bryr dig om att tänka dig för och prioritera dig själv före andra.

Att lämna husdjuret/barnet i bilen en varm dag och komma ihåg det, men tänka att jag ska bara fram och åter, det tar bara några sekunder. - Det är grovt.

Som fyraåring en sommar minns jag att min far frågade om jag ville vänta i bilen medan han gick in på ICA. Det ville jag inte och svarade att det är för varmt. Han sa att han kunde köpa en glass till mig, men jag vägrade. Jag såg fram emot att gå in i den luftkonditionerade butiken. Tur för mig…

Han är en person som sätter sina intressen före vad som anses lämpligt. En sådan förälder kan dömas. (Ingen av mina föräldrar ville egentligen ha barn, men mor min var mer omhändertagande fast hon var den våldsamma)