Någon störning har han säkert. För att ta liv av någon krävs nog att man har en empatistörning av någon form.

Men ändå så tycker jag att det är bättre att han döms till fängelse än bara vård.
Sen kan han behöva vård under sin tid i fängelse…

Man har funnit att han inte har/hade en allvarlig psykisk störning i juridisk mening - inte att han inte är/var psykiskt sjuk.

Sedan anser jag personligen inte att man måste vara psykiskt sjuk för att begår mord. Att vara uppfostrad med vissa värderingar är till exempel inte att vara "psykiskt sjuk".

Freke; problemet är ju att det till stor del är väldigt svårt att få korrekt vård genom kriminalvårdens anstalter. Fler sjuka människor på anstalterna försämrar enligt mig även säkerheten för övriga interner, samt "vårdarna".

Gronstedt; till viss del håller jag med dig, du behöver ej vara psykiskt sjuk/ha en allvarlig psykiatrisk störning för att begå ett mord, däremot anser jag att för att skjuta på främmande människor fordras detta. Jag kan ej se en frisk människa begå likvärda handlingar.

#3: Om man är uppfostrad till att se dem som måltavlor och inte som människor krävs inten psykisk sjukdom för att man ska tro att det går bra att skjuta på dem. Empati är inte inbyggt i Homo sapiens, det måste läras in.

Gronstedt; att kunna uppfostras på ett sådant sätt ser jag som en form av psykisksjukdom. Empati är inbyggt, men går att radera ut under vissa omständigheter. Barn födds goda, ej onda.

#5. Nix. Liksom alla andra primatungar föds ungar av Homo sapiens amoraliska och empatilösa. Empati är inte inbyggt, vilket man enkelt ser på småungar som glatt bänger andra i skallen och plågar människor och andra djur av pur nyfikenhet tills någon vuxen tagit tag i dem och säger "Tänk om någon gjorde så med dig, skulle du gilla det?". Eller för den delen på att de människor som inte har lyxen att kunna gå till snabbköpet dödar djur när de kommer åt utan att bry sig om deras lidande och eventuella rättigheter. Eller menar du att så kallade naturfolk är sinnesrubbade?

Gronstedt; vart har du sett dessa barn? Alla barn jag träffat har gillat och varit snälla mot djur. (Att medvetet skada djur brukar anses vara ett tydligt tecken på att personen är sociopat.)

Däremot har barn ej ett fullt utvecklat konsekvenstänkande, det förstår inte att deras kärleksfulla kramande kan resultera i skador om de tar i för hårt, de vet inte att det gör ont om de drar någon i håret, detta handlar ej om att vilja skada, utan nyfikenhet och undersökande. Många barn biter, detta för att det är ett naturligt sätt för dem att undersöka saker, de inser inte att de fått tänder och att bitandet då kan göra ont.

Skulle jag anse att alla människor som dödade djur var psykiskt sjuka så skulle jag definitivt även lägga in alla köttätare i det facket, bara för att då låter någon annan göra "skitgörat" är du inte ett dugg bättre själv. Det vore ju som att säga att stämpling/anstiftan till brott skulle vara lagligt…

Jag har inte kunskap nog att uttala mig om psykiska sjukdomar kontra störningar så den frågan lämnar jag.

Förutsatt att han i högre instans (jag är rätt säker på att det kommer överklagas) också bedöms vara skyldig så anser jag att han visat en hänsynslöshet som berövat honom rätten att vistas fritt i samhället. Skulle han klassas som sjuk så den dagen någon läkare anser han är frisk så kan han såvitt jag förstått återgå till samhället, oaktat om "läkeprocessen" tar 1 eller 50 år. Det känns inte rätt.

Martin; de reglerna har ändrats, det fordras numera flera prövningar samt rättsbeslut. Friska människor skall ej vårdas med psykiskt sjuka.

"En patient inom rättspsykiatrin får i regel stanna längre där än vad den fått göra om den dömts till fängelse." Källa

#0 Det var ju förväl att det ändrats. Frågan är ju om de i regel skulle stanna längre inom rättspsykiatrin än i fängelse… det återstår väl att se när det gäller de längsta straffen då, för det måste väl vara ändrat något av de senate åren? Vill minnas att det inte var så längesedan det var någon helt horribel friskskrivning (något år, skall se om minnet återvänder och jag kan googla fram det).

Martin; hur avser du? "det återstår väl att se när det gäller de längsta straffen då, för det måste väl vara ändrat något av de senate åren?"

Förr var det ju så att blev man friskförklarad fick man ju gå ut, och det finns exempel på folk som är dömda för grova brott som blivit friska relativt snabbt och bara haft vård en kort (kortare jämfört med motsvarande fängelsestraff). Om det nu är ändrat och snubben på SSF menar på att man normalt vårdas längre än motsvarande fängelsestraff så måste ju den regeln varit ändrad för många år sedan om man skall kunna se att det fungerar så i praktiken också för de längre fängelsestraffen, och jag undrar om det är så längesedan som det ändrats.

Om det låt säga ändrades för 6 år sedan, så kan man ju bara jämföra med straff på 6 år och lägre. Kanske lite luddigt, men hoppas du förstod.

Kan vara så att lagen inte alls är ändrad, verkar vara från 1991. (1991:1129 Lagen om rättspsykiatrisk vård).

Kan vara att det är undantagen från regeln jag hänger upp mig på, att det finns fall där man kommit ut ganska snabbt. Möjligen är det så att man normalt sett vårdas längre än vad motsvarande fängelsestraff skulle varit.

Men tittar man i lagen så ser jag stora möjligheter till kortare vårdtider. Vård får bara pågå i fyra månader, men kan förlängas med 6 månadersetapper (prövning var 6:e månad alltså) om chefsöverläkaren bestämmer så (alltså det kan ansökas om chefsöverläkaren anser att vårdbehovet kvarstår).

Jag menar bara att när man skall göra olika bedömningar så kan det bli fel.

Skotten i Rödeby t.ex. Må vara att 50-åringen och hans familj (främst son) trakkaserats men att man går helt straffri efter att ha skjutit ihjäl en 15-åring, kört rattfull osv är i min värld fel. Mannen förklarades vara frisk, men bedömdes vid gärningen vara allvarligt psykiskt störd. Han slapp även skadestånd till den dödades familj samt så ansågs inte vapnet förverkat (han önskade dock själv att bli fråntagen sitt vapen och vapenlicens). I efterspelet pratas det dessutom om domarna blandat ihop begreppen gärningskontroll och uppsåt. Tillägg: Ovanstående är tingsrättsdomen, i hovrätten dömdes han för grov misshandel och dråp men slapp fängelse, samt fick betala skadestånd på 181.000 kr. Källa Wikipedia

Barnflickan i Knutby är ett annat exempel. Dömdes 2004 för mord och mordförsök. Dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård. 2010 ändrades vården till öppenvård och hon fick bo i egen lägenhet och 2011 blev hon helt fri. 6 år för mord är ganska lindrigt. Jag säger inte att det är fel (bara att det känns för mig fel), bara att det ibland blir betydligt kortare än motsvarande fängelsestraff. Källa Wikipedia

Martin; i regel anser hon som är ansvarig för vården att de får stanna längre än motsvarande fängelsestraff, detta har ingen koppling till utskrivningsreglernas ändring.

Det krävs beslut från läkare och domstol för att personer skall friskrivas och återanpassas.

Du verkar ha missförstått detta rejält, det handlar inte om "straff" i den bemärkelsen utan om att vårdas för att ej anses farlig för sig själv eller samhället. Du har ansetts vara så pass "störd" att du ej kan ta ansvar för dina egna handlingar, handlingarna var ej resultatet av ett ett medvetet beslut.

Jag är mycket väl medveten om skillnaden på straff och vård. Som jag skrev i slutet av #12, Jag säger inte att det är fel (bara att det känns för mig fel), bara att det ibland blir betydligt kortare än motsvarande fängelsestraff.

Så det verkar kanske som ett rejält missförstånd från min sida men det är det inte. Det är ju inte säkert att det gör saken bättre att jag tycker så fullt medvetet, men så är det. :o)

Jag har viss insikt, om än inte i den rättspsykiatriska vården men väl den psykiatriska vården, i några orter i de södra delarna av vårt land och liksom många andra delar av vården fungerar det väl sådär, får man säga. Men det är en helt annan diskussion som vi kanske inte skall spåra ut tråden med.

Martin; läs länken jag skickade ovan, där berättar biträdande överläkare om hur systemet och vården ser ut. I regel vårdas du längre än motsvarande fängelsestraff, detta är dock det vanligast förekommande ej allmängiltigt i samtliga fall. Jag vidhåller dock att detta är relativt irrelevant, då de två påföljderna inte fyller samma funktion.

På detta forum är det som regel helt okej att spåra trådarna, så länge tonen är okej. Jag ogillar diskussioner om "OT", jag anser att det ofta stryper givande samtal/diskussioner.

Jag läste länken och vet som sagt hur det fungerar (eller inte fungerar, beroende på hur man ser det).

När jag googlade länkar till ett inlägg ovan hamnade jag på en sida om Forskning och Framtid eller något liknande, hittar inte länken nu. Där stod det att morddöma allt oftare INTE döms till psykiatrisk vård och det var någon retorisk följdfråga om mördare i dagsläget generellt är friskare än förr eller om det är någon annan anledning.

Att det är irrelevant (mitt resonamang) kan jag förvisso hålla med om, det är lite två saker som diskuteras och det kan ju såklart ställa till det. Jag gillar tonen på detta forumet det är därför jag försöker kika in här lite då och då även om det inte blir varje dag. Nu skall jag snart till sol och värme en vecka så nu blir det nog inte några fler besök kommande veckan-10 dagarna. Vi hörs!

Ett tillägg. Det gäller ju också att "ha mycket galenskap" om man skall dömas till vård. Enligt denna artikeln, där räcker det inte att man är sjuk. Frågan är… behöver man inte vård om man är sjuk? Eller måste man vara jättesjuk? Och - går det att bota om man är jättesjuk eller borde man lägga resurser på mindre sjuka istället?

Nu är jag inte för institutionalisering eller vad man skall kalla det - att bara förvara människor. Jag tycker att man skall ha någon form av sysselsättning och är man i behov av vård skall man absolut ha det. Men det kanske man kan få i ett fängelse också, i alla fall om man inte är tillräckligt sjuk för rättspykiatrisk vård. Men döms man till fängelse så kan man väl inte dömas till vård (också). (Jo, jag vet att det finns lite olika behandlingsformer även för fängelsedömda men jag tror ju samtidigt att det inte alls kan jämföras med den rättspsykiatriska vården eller annan psykiatrisk vård överlag).

Martin; "När jag googlade länkar till ett inlägg ovan hamnade jag på en sida om Forskning och Framtid eller något liknande, hittar inte länken nu. Där stod det att morddöma allt oftare INTE döms till psykiatrisk vård och det var någon retorisk följdfråga om mördare i dagsläget generellt är friskare än förr eller om det är någon annan anledning." Detta är på grund av den nya lagen som höjt kraven för vad som är att anses som psykiatrisk störning i lagens namn.

Det är detta jag motsätter mig, att man måste vara så extremt sjuk för att dömas till vård idag. Undersökningar har påtalat att 25 % - 45 % av alla intagna på landets kriminalvårdsanstalter har ADHD eller liknade bokstavssjukdomar, så frågan är vart gränsen skall dras. Jag föredrar den tidigare lagstiftningen.

Vad kul att du trivs på forumet. Hoppas att du får en trevlig resa, är bara lite avundsjuk på att resor till solen! =)

Det är väldigt bra att vi har en effektiv vård idag.

En veckas behandling, och sedan var tydligen återfallsrisken inte så hög längre.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15741430.ab

Ur artikeln:

"En rättspsykiatrisk undersökning slog fast att 24-åringen led av en allvarlig psykisk störning, och att "det finns hög risk att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag."

Påföljden blev rättspsykiatrisk tvångsvård med särskild utskrivningsprövning. Det innebär normalt att vården omprövas i domstol var sjätte månad.

Men eftersom han också dömdes till utvisning kan utskrivning ske när chefsöverläkaren bedömer att det inte längre finns risk för återfall i allvarlig brottslighet."

Det är det jag finner så skrämmande och som gör att jag helt vill avskaffa utvisning så påföljd. Enligt mig löser vi inte ett "problem" genom att lasta över det på någon annan. För mig är det lika illa att en brasiliansk person knivhuggs som att en svensk person knivhuggs…

Nej, ett skrämmande synsätt som sänker förtroendet för högt uppsatta läkare, ekonomin skall ej gå före människors väl, vare sig vårdobjektets eller övriga som riskeras.

I min värld är det inga som helst problem att döma till utvisning också.

Utvisningen skall ju tidigast kunna ske när personen är så pass frisk att det inte längre finns risk för återfall i allvarlig brottslighet.

Sen förstår jag också att det handlar om pengar i detta fallet (eller förstår och förstår, det är vad jag tror för jag tror inte han blev frisk så snabbt). Men återigen - jag är inte läkare och kanske kan man bota någon så snabbt…

Det blir ju inte mer rätt för att man gör fler fel menar jag. Hade han suttit kvar inlåst om han inte skulle utvisas? Förmodligen. Då skall han ju göra det nu också oavsett om han skall utvisas eller ej. Det är detta jag menar som jag har skrivit tidigare i artikeln. Jag vill att man skall kunna dömas till vård men om man tillfrisknar inom viss tid (som också bör stå i domen - vad hade han dömts till om han inte varit sjuk) så skall den återstående tiden avtjänas i fängelse. Då hade vi fortfarande haft en kostnad men han hade varit inom lås och bom några månader till i alla fall (försök till grov stöld, våld mot tjänsteman och brott mot knivlagen borde inte rendera ett allt för långvarit fängelsestraff om det nu inte är en välkänd belastad person det handlar om).

Även när det inte gäller vårddömda personer nyttjar vi detta, vad är syftet med utvisning? (Det utdöms ju som påföljd till ett brott.) Nej, det är att anse att andra människor är mindre värda än svenska i sådana fall.

Jag anser ju fortfarande att är du sjuk så kan du ej krävas ansvarig för dina handlingar, möjligen att jag skulle vilja se en möjlighet att återpröva domar där läkare misstänker att det inte faktiskt är sjukdom som det rör sig om, detta skall vad jag hört dock extremt sällan förekomma och faktiskt vara aktuellt…

Jag bara antog att han var asylsökande, ser nu när jag läser igen att det faktiskt inte står.

Det står dock att han kommit tillbaka till Sverige för att söka sina rötter då farfars far skulle varit svensk. En bit längre ner står det "ingen kunde hjälpa honom med dokument som visade att han egentligen var svensk".

Nu vil jag inte göra detta till en rasistgrej för jag har på inget sätt något emot invandrare eller asylsökande, tvärtom tycker jag att om det kan ske på ett bra sätt som det gör på många ställen och folk försöker anpassa sig så skall man såklart välkomnas. Men att begå brott för att stanna blir i min värld lite fel. Men som sagt, jag läste slarvligt och med ovanstående tolkade jag det som att han var asylsökande - det verkan han inte vara - snarare en turist som söker familjens rötter. Än mindre skäl att få stanna, efter att ha begått ett allvarligt brott.

Det har inget med människovärde att göra för mig.

Har han ej uppehållstillstånd så skulle han oavsett ej få stanna, därmed undrar jag vad som är orsaken till återreseförbudet?

Nej, jag anser inte att brottslighet är ett skäl att då stanna (dock fungerar det så ändå ibland, under straffavtjänande). Däremot så förstår jag inte syftet med utvisning som påföljd, om person har permanent uppehållstillstånd exempelvis.

För att få uppehållstillstånd krävs vissa saker, t.ex. att man sköter sig och inte begår en massa brott (och det skall ju mer än ett snatteri till för att utvisas) som är någorlunda allvarliga, jag vet faktiskt inte om det räcker med fängelsestraff eller om det är minst 1 års fängelse som är kravet för utvisning - det kan man säkert kolla upp i utlänningslagen eller var det nu kan tänkas regleras.

Sköter man inte den dealen så tycker jag det är ganska enkelt, det är ju en bara en grund av flera som gör att ett permanent uppehållstillstånd dras tillbaka (så permanent behöver inte betyda permanent, som många tror). Har man inte skött de andra bitarna så kan ju uppehållstillståndet dras in av de anledningarna, så varför inte av denna anledningen?

Det som är ett större problem tycker jag med utvisning som påföljd är att den är orättvis. Alla kan inte utvisas (t.ex Iranier kan inte utvisas om de inte självmant åker tillbaka, för Iran tar inte emot dem). Därmed slår rättssystemet fel genom att vissa kan få ett hårdare straff än andra. Om man inte kan slå fast varifrån en person kommer (vilket land alltså) eller är säker på identiteten så kan man inte heller döma till utvisning.

"Bestämmelserna om domstols beslut om utvisning på grund av brott finns i 8 kap. utlänningslagen (2005:716). Enligt dessa bestämmelser får en utlänning utvisas för brott som kan leda till fängelse eller om domstolen i brottmålet undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till tidigare. Det krävs dock att utlänningen döms till svårare påföljd än böter. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att brottet är särskilt allvarligt. Utvisning kan ske för viss tid eller på livstid." Regeringen

Med andra ord krävs inte särskilt allvarliga brott.

Jag ser inte poängen. Varför är det bättre att en person dömd för brott befinner sig i ett annat land? Antingen vill vi slippa ett "problem" och då lastar vi över "problemet" på någon annan och utsätter dem för en risk för att inte riskera oss själva. Eller så ser vi det som en del av ett straff och då undrar jag varför vi inte flyttar skåningarna till Lappland och lapparna till Skåne? Skall vi straffa människor skall det väl vara rättvist?

Sedan hoppas jag att skyddsskälen väger tungt vid dessa beslut, och att inte prövningen blir ytligare till följd av brottet.

Du missade något på geografin Moa-; Lappland och Skåne är inte egna länder även om många kallar mig både danskjävel och tyskjävel, polack har jag också fått höra :o) Och i Lappland är jag ofta.. eller ja, hade jag själv fått bestämma hade det blivit varje år så det hade inte varit ett straff! Skämt åsido, jag förstår hur du menar.

Jag läste en avhandling för ett tag sedan där man granskat alla utvisningsdomar de senaste 20 åren (eller om det var 10 eller 30, minns inte exakt). Det är (inte helt oväntat) inte helt logiska resultat när man tittar på statistiken för de olika grupperna och vilken status man hade (asylsökande, uppehållstillstånd av skyddsskäl eller av familjeskäl osv). Alltså kan man anta att det är som alla andra domar i tingsrätten, väldigt godtyckligt och att det varierar mycket från rätt till rätt. Anledningarna till att det varierar kan säkert också skifta.

Orättvisorna i systemet är det enda skälet till att jag tycker att utvisning är tveksamt. Annars kan vi lika gärna ta bort kravet på att man inte får begå brott för att få uppehållstillstånd.

"Skall vi straffa människor skall det väl vara rättvist?"

Det tycker jag också, absolut. Det är nog bara att konstatera dock, att med dagens rättssamhälle och lagar och regler som skall tolkas osv så är det inte rättvist.

Med samma resonemang skulle man ju också kunna resonera om varför skall man dömas hårdare andra eller tredje gången man döms för ett brott av samma art? Jag förstår syftet - i grunden - men jag tycker ändå att det ger upphov till orättvisor.

Och ta en sådan enkel sak som indraget körkort (förvisso inte ett straff från domstolen, men väl av Transportstyrelsen); hur olika hårt slår inte det om man bor i tättbebyggt område med goda kollektivtrafiksmöjligheter eller om man bor i glesbygden, om man är beroende av det i sitt jobb eller inte.

Eller ett rattfylleri t.ex., där det finns möjlighet att behålla körkortet mot att man installerar alkometer i sin bil. Till självkostnad, nu har de blivit mycket billigare än när försöket började (det är permanentet sedan i år) men det är inte alla som har råd. Rättvist? Det kan man ju diskutera tycker jag, om det är rättvist att kunna köpa sig fri från ett straff (förvisso mot att man godkänner att bli hårt granskad vilket säkert många kan tycka är integritetskränkande).

Ja, jag vill ju inte gärna som utländsk hamna i en domstol i södra Sverige, dock inte heller allt för långt ut på landsbygden någon annanstans heller… Nej, orättvisorna är i många fall allt för många. (Och jag har fortfarande inte förstått syftet.)

Gällande tätort/landsbyggd så anser jag att det till stor del är ett eget val vart man bosätter sig, och är man rädd om något så bör man vårda det och inte köra rattfull till exempel… Däremot kostnaden för alkolås motsätter jag mig starkt, eller nej, men utformningen, jag skulle önska en liknande lag som för IÖV, har du råd får du bekosta den, annars står staten för den.

(Återigen skräms jag av nivån på polisutbildningen när man googla och hittar fördjupningsarbeten från polishögskolan vars nivå motsvarar ett gymnasiearbete på sin höjd. Detta är dock helt OT för denna diskussion.)

Bara nyfiken: Varför skulle du som utländsk inte vilja hamna i en domstol i södra Sverige?

Polisutbildningen har ju sänkt kraven ännu mer på senare tid, så det blir säkert inte bättre framöver. (OT även det).

Martin; med den styrkan som SD har i den delen av Sverige så skulle jag gärna undvika de delarna, framförallt så länge nämndemän är politiskt tillsatta.

Oj, då var det ännu värre för ett av arbetena var från 2004-2005, så jag hoppades på att utbildningen förbättrats avsevärt… Att i arbeten på avancerade nivå kunna uttrycka sig på korrekt svenska, formulera ett rimligt syfte med tillhörande avgränsning samt ha en analys kan väl omöjligt anses som orimliga krav?

OK. Trodde du hade hittat statistik på att de oftare än andra ställen dömde till utvisning. Nu är väl SD fortfarande, fram till nästa val i alla fall, fortfarande i minoritet så borde inte påverka så mycket. Hoppas dock inte att de får så mycket som vissa mätningar nu visar i nästa val, för det kommer inte gynna detta landet.

Polisutbildningen borde vara att anse som en högskoleutbildning på avancerad nivå, men jag är tveksam till om den kan klassas som det med sina 2½ år. Och som sagt - med tanke på hur man nu sänker kraven så kommer fler att kunna söka vilket också är syftet med att man sänkt kraven.Vi kan ju bara hoppas på att det inte leder till att man tar in fler olämpliga än man redan gör. Jag är inte på något sätt avundsjuk på intagningsnämnden, för det måste vara svårt att göra bedömningar på vem som är rätt och vem som är fel. Därför är jag också glad att jag inte sysslar med rekrytering :o)

Oaktat det så bör man ju kunna ställa de kraven du anser vara rimliga.

Om det får en eller två platser av tre, och sedan kan påverka några "svaga" individer är det klart de kan påverka, sedan är ju inte alla med främlingsfientliga åsikter SD-sympatisörer heller. Nej, har inte letat efter den typen av statistik, en snabb sökning visar att det troligen finns brister på undersökningar, får leta mer djupgående vid ett annat tillfälle.

Kursen ansågs vara på avancerad nivå (enligt arbetet i alla fall), studerar du ett ämne mer djupgående så krävs det ungefär det längden på utbildningen för att anses läsa på avancerad nivå.

Rekrytering skulle vara väldigt intressant arbetsområde, dock skulle det för att arbeta med det inom polisväsendet krävas långt högre psykologikunskaper än vad jag besitter. Jag anser inte endast att det är de fysiska kunskaperna som är viktiga, utan snarare personlig lämplighet. Däremot kommer jag aldrig att förstå att polisutbildningen skall vara kortare och mindre omfattande än en kandidat. Förskolelärare skall läsa 3,5 år, läsa matematik på matte c nivå, men vad skall en polis kunna? Den utbildningen skulle enligt mig knappast vara svår vare sig att bredda eller fördjupa…

Visst borde utbildningen vara längre, den var det ju förr t.ex (med mer praktik förvisso).

Jag har många idéer på hur man skulle kunna förändra den, oklart om det skulle bli till det bättre eller sämre - det beror nog på bedömmaren vad de anser att en polis skall kunna. Jag tycker bättre.

Jag anser förvisso att man kan syssla med rekrytering utan att ha högre kunskap om psykologi, den tjänsten går att köpa in och det gör man också på polisutbildningen (eller om de nu har egna psykologer anställda - men det är psykologer som håller i en del av intervjuerna). Men jag vet inte, hur duktig psykolog man än är - kan man få en helt rättvis bild i 100% av intervjuerna på 1-2 timmar? Jag är inte säker på det. Å andra sidan kan man kanske inte lägga den tiden som krävs för att bli 100% säker i alla intervjuer, för jag inbillar mig att det skulle handla om dagar per individ. Men jag har inte heller den högre psykologiska utbildningen, så jag skall inte uttala mig om hur lång tid en psykolog skall behöva på sig :o)

Tror inte att många kan anse att utbildningen skulle bli sämre av att vara mer omfattande, min subjektiva åsikt är att det brister på många viktiga punkter, både för utövandet och för förståelsen.

Med utbildning inom området kan du troligen skapa dig en någorlunda bild långt tidigare än vad en lekman på området skulle klara. Jag vill inte behöva förlita mig på någon annans åsikt i den mest avgörande frågan, då överlämnar jag hellre åt den med sakkunskap att även fatta beslutet.

Däremot rekrytering till andra tjänster är en möjlig framtida yrkesväg för mig, alla tjänster är inte lika extremt känsliga för den personliga lämpligheten ur en psykologisk synvinkel, även om den givetvis alltid är viktig.

Det finns säkert många motståndare, men såklart även förespråkare för en längre utbildning. Precis som att det säkert finns de som tycker många andra utbildningar är antingen för korta eller för långa. När jag läste systemutveckling var det mäng som inte kunde förstå att andra än vi valde att läsa en längre utbildning, systemvetare, än vi liksom att jag vet att det fanns de systemvetare som såg ner på vår utbildning. Själv tycker jag det är svårt att jämföra eftersom det vr två helt olika utbildningar med olika syften. De flesta på vår utbildning fick jobb med vad de ville, men givetvis inte med samma lön eller karriärmöjligheter sim den mer omfattande och djupgående systemvetarutbildningen. Ingen kan ju i mitt tycke vara överraskad av det faktumet? Korta utbildningar leder ofta till låglönejobb/lågstatusjobb även om det såklart finns undantag. I min värld är det ganska logiskt, även om jag tycker det skulle kunna vara annorlunda, många jobb tex lärare och vårdjobb borde ha betydligt bättre betalt. Jämför tex sjuksköterska och undersköterska, vad de har för utbildning kontra lön.

Ja, vissa kan anse att det inte fordras, men inte att utbildningen skulle bli sämre. Längd på utbildning och vidarestudier är alltid en balansgång.

Ja, dock anser jag att om det kan vara ett krav att ha en förståelse för att få undervisa som äldst 6 åringar, så för att ha rätten att besluta om att frihetsberöva människor bör det vara ett rimligt krav att ha en vettig utbildning.

Sjuksköterskornas lön bör höjas, men jag anser inte att deras krav är rimliga. 24 000 kr/mån i ingångslön är inte särskilt sansat, särskilt inte med vidarelöneutveckling med vidarestudier, OB tillägg och liknande. Problemet jag ser främst gällande det yrket är att många redan idag kan ha en högre ingångslön än den lön någon som arbetat många år inom yrket har…

Nu är vi långt från ämnet men kul diskussion. Jo - det är väl det vanliga problemet med att höja lönen generellt för en yrkeskategori eller för en viss typ av arbetare - att man går förbi många andra för lönepotten räcker inte till för att höja deras löner till samma eller högre nivåer. Och oftast leder det till missämja och frustration på arbetsplatserna. Jag tror inte jag varit på någon arbetsplats där problemet inte funnits, och jag har inte sett någon bra lösning på det.

Idag kom domen mot Mangs. Livstids fängelse.

Döms för bland annat 2 mord och 4 mordförsök. Döms totalt för 13 av de 20 åtalspunkterna och skall betala skadestånd på drygt 1,1 miljoner kronor.

De andra punkterna han döms för är några fall av grovt olaga hot, försök till grov misshandel, ett fall av övergrepp i rättsak och två fall av skadegörelse.

En nämndeman ville fälla för ett tredje mord också.

Två nämndemän ville dömas för ett mordförsök där åtalet ogillats.

Källa: Livstid för Mangs, Detta döms Mangs för, Oenighet i rätten.

Mangs försvarare utgår från att domen överklagas, men menar på att det i slutänden är Mangs som får avgöra om han vill överklaga eller inte.

Peter Mangs överklagar i stort sett hela domen från tingsrätten, så under våren får vi troligen se hur hovrätten ser på det hela…

SvD

Och nu har jag ingen länk, men åklagarna överklagar också i princip allt. Det var några åtalspunkter de inte överklagar.

Martin; okej, står lite om det i samma länk. Dock tveksamt om åklagaren ensam hade överklagat… =)

#42 De hade nog inte överklagat de fällande punkterna i alla fall, men kanske de friande om de nu anser att man skall bedöma bevisningen på annat sätt. Hittade länken, ytterligare ett mord och 8 mordförsök vill åklagarna ha honom fälld för. Källa

Jag är lite tveksam, hade de riskerat påföljden som de faktiskt fick så som de önskade?

#44 Svårt att säga. Men oavsett om man fått en bra påföljd och fått ett antal fällande domar, om man på fullt allvar tror att man har ytterligare ett mord och 8 mordförsök som personen är skyldig till och man anser sig ha teknisk bevisning för det så måste det ju vara väldigt nära - om inte ha passerat gränsen - för tjänstefel att inte överklaga de friande domarna.

Visserligen, men samtidigt är lite frågan vad är vinsten i det då det ej kan speglas i påföljden?

När Mangs överklagar så förstår jag det fullt ut, annars har jag lite svårt att fullt ut motivera det…

Domen skärptes i hovrätten mot Peter Mangs som nu döms för mordförsök även i de fall som tidigare dömts som försök till grov misshandel.

#46 Det ger målsägaren en chans till upprättelse. Något som jag tycker är i princip lika viktigt som att gärningsmän får en påföljd för sin handling.

#47 Har inte hunnit ta del av domen men skall bli intressant att se på vilka punkter man gjort en annan bedömning än tingsrätten. Att döma av en av tidningarna jag läser (minns inte vilken, kan ha varit Sydsvenskan eller någon av kvällstidningarnas nätbilagor) så var det i ett av fallen att avståndet var så stort att man i hovrätten inte ansåg att det gick att skjuta för att helt säkert bara skada (om jag tolkade artikeln rätt, hittar den inte nu). Får väl se om jag kommer över domen och orkar läsa igenom den, den lär vara rätt maffig.

Martin; absolut, dock ingen dom jag tror jag kommer att söka upp, jag anser att domen är ganska tydlig och påföljden är inget att diskutera…

Sedan vet jag inte hur mycket gladare offren är över att en domstol skriver att någon har försökt mörda dem istället för att "endast" ha försök skada dem…

#39 Det finns inget som säger att man blir gladare av att veta att rätten anser att man utsatts för mordförsök än att "bara" ha försökt skada dem.

Men det kan ha rätt stor betydelse att veta vem som mördade en anhörig, om det var Mangs och att gärningsmannen därmed fått sitt straff eller om mördaren fortfarande går lös. Och motivet är säkert också viktigt, hade Mangs varit gärningsman hade man kanske inte fått något "motiv" i och för sig då han inte pratat så mycket men då skulle man kanske kunna skylla på en galnings verk. När ett av morden nu fortsätter vara olöst, så vet man fortfarande inte… (Sydsvenskan).

Jag tror det kan vara viktigt för en målsägare att få en gärningsman dömd för den handling man anser sig vara utsatt för, men å andra sidan är det inte alltid jurdiken harmonierar med vad en målsägare upplever så det kommer aldrig att bli så.

Men att få en upplösning på ett brott eller att ha ett brott oupplöst, det tror jag är stor skillnad. Överklagandet gällde ju inte bara straffskärpning, utan även minst ett mord som tingsrätten (och nu även hovrätten) friade honom från.

Dock ansåg många att just skärpningen i rubriceringen på försöksbrotten var en vinst, vilket jag inte är övertygad om att jag anser att det bör ses som. Jag är inte heller övertygad om att jag anser att det är korrekt, Mangs visade i början av sin "brottsradda" att han kunde skjuta, helt plötsligt så blev det inga döda, utan försök och skador istället, vilket enligt mig tyder starkt på att hans uppsåt inte var att faktiskt döda, utan att skrämmas och "hålla staden i skräck". Givetvis omöjligt att säga något säkert, men det blir min subjektiva bedömning av det hela.

Oavsett vilket så är det givetvis en hemsk serie av handlingar, som vi hoppas att vi slipper uppleva igen.

Visst är det otvivelaktigt så att han kan skjuta, och han har ju som jag förstått det gott renomme som skytt.

Dock har han ju skjutit på väldigt olika avstånd och givetvis är det så att oavsett hur bra skytt du är så ökar svårigheten med avstånden.

De flesta pistoler har dessutom en självspridning efter ett visst antal meter, dvs att sätter du vapnet i ett skruvstäd och gör försiktiga avfyrningar utan att på något sätt röra vapnet så kommer man på korta avstånd att ha "träff i träff" men ju längre avstånden blir ha en spridning trots att vapnet är fixerat och siktar på samma ställe hela tiden.

Nu har jag fortfarande inte läst domen men en av de tre som sköts på Regementsgatan blev skjuten i benet och en tidning (hittar det inte nu) har skrivit att hovrätten skärper det straffet med motivering att ett skott i ben/lår skulle kunna vara direkt dödligt om det träffar artären. Jag vet inte var i benet han blev skjuten men jag vet att den skjutningen gjordes på stort avstånd och är träffen i låret så vill jag nog påstå att det även om det varit avsikten att träffa i låret är utom skyttens kontroll om artären går eller inte. Jag tänker på anslagskraft/energi, eventuell benflis om det tar bärande del osv.

Sen delar jag din uppfattning att det inte varit hans avsikt (såvitt jag tror) att mörda vid alla tillfällen.

Vapenteknik är ett ämne där både min kunskap och mitt intresse har stora luckor. Jag kan det som krävs för att följa (inte utöva) skidskytte på ett vettigt sätt, och inte en sak därutöver… =P 

Ett antal meter i spridning lät dock ganska mycket… 

Bör inte en blödning i låret dock gå att lindra så pass att det går att rädda vederbörande när det trots allt sker i en stad rimligen?

Några meters spridning skrev jag nog inte? Då pratar vi nog väldigt långa avstånd :D

Medicin är inte mitt specialområde på något sätt men jag vet att artären i låret är kritisk (som väl alla större artärer), om den skadas/slits sönder kan man förblöda lätt. Här står lite (långt ner), även ganska ytliga stick och skärskador i ljumskar och lår kan lätt bli livsfarliga.

Jag har själv varit på en olycka där en ganska ytlig skada i låret inte såg så allvarlig ut men plötsligt kollapsade personen, ambulanspersonal upptäckte snabbt skadan och personen kunde räddas med väldigt lite tid kvar - hade det varit ett par km längre till sjukhus hade det kanske inte gått. Över en liter blod hade samlats i benet, så blödningen var utåt sett inte stor.

För de flesta blödningar (även artärer om det inte är stora kroppspulsådern)  hinner man dock in på sjukhus i vart fall om man skadas på en relativt central plats. Men om stora kroppspulsådern (som även går ner och försörjer benen med blod) skadas går det snabbt och det är inte inte självklart att man överlever. Jag har hört men glömt tiden det kan ta, hittar inte det någonstans nu heller när jag försöker leta upp det men det kan absolut gå så pass snabbt att ambulans i vissa fall inte kommer hinna till platsen, ens i en storstad.

Har man skador på stora artärer så är det avsnörande förband som gäller och ambulanser kör sällan fram till våldsplatser förrän polis kommit till platsen och konstaterat ifall det finns gärningsmän kvar. Den lilla fördröjningen kan alltså räcka för att göra skillnad på liv och död. 

Är det en artär som sitter så man inte kan göra ett avsnörande förband får man använda tryckförband efter bästa förmåga.

Martin; jag som läste meningen med syftningsfel, sorry, mitt fel! 

Märkligt att det inte finns obligatoriska första-hjälpen-kurser för vuxna, tror att sist jag fick information om hur man skall agera i olika krissituationer var i högstadiet… Kanske dags att dubbelkolla att det är uppdaterad information snart…

Då vågar jag påstå att det ändrat sig mycket, med t.ex HLR hur många blås och kompressioner osv.

Det senaste nu är "Trettio två mitt på" (gick repetitionsutbildning hos räddningstjänsten under 2012, så om det inte ändrats sedan dess är det det senaste).

Alltså 30 kompressioner och 2 blås, och inte som förr att man skulle "mäta ut" ett litet område snett ner till vänster om bröstkorgen, utan mitt på bröstkorgen.

Jag tror dock att det viktigaste faktiskt är att göra något, än att inte göra något alls. En sådan enkel sak som att ringa 112 direkt när man uppfattar att någon kan behöva hjälpen kan göra att man sparar de sekundrar eller minuter som i slutänden avgör om man kan rädda livet eller inte, istället för att först fundera och tänka att "någon annan gör nog, eller har nog ringt".

Okej, alltid bra att veta. =)

Göra något är ingen större fråga, däremot är det ju bra att göra rätt sak är ju en fördel även det.