Lordag kvall, jag och pojkvannen var ute pa krogen. Fylla. Han var gnallig och sur (han var skitfull och jag var ratt dragen jag med, sa jag var inte speciellt forstaende for varfor han var det), och vi akte hem - jag motvilligt och tjurigt.

Brakade val hemma, han var sur for att jag inte forstod att han kande sig utanfor och madde daligt av att ha druckit for mycket, och jag var sur for att han var ohovlig mot vara kompisar.
Jag gick in till mitt rum och laste dorren. Skickade ett ogenomtankt sms for att "fa sista ordet".
Han forsokte svara, men telefonen hade gett upp pa honom, sa han kom och bankade pa min dorr och den flog upp till sist. Jag hotade med att ringa polisen, och han kom och brottade ner mig for att fa telefonen ur handen pa mig.
Sen ar allt suddigt. Vi brakar ordentligt. Bada ar ratt vack (i retrospekt finns funderingar pa eventuella droger i drinkarna, for sa dar har varken han eller jag aldrig matt forr) och vi blir bada ratt gula och blaa.
Jag ar panikslagen for att uttrycka det milt, och handlar pa ren och skar instinkt. Jag slass for livet utan en enda gnutta tankeverksamhet, och flyr sedan. Rusar naken over till grannarna som direkt ringer polisen.
De fragar vad som hant osv, och sager att de vill prata med mig pa morgonen efter.
Under tiden har pojkvannen insett vad fan som hant egentligen (det var over lika snabbt som det borjade), och far drabbas av panik. Tanker fly, men efter att ha pratat med sina foraldrar pa telefonen, bestammer han sig for att lamna in sig sjalv hos polisen.
Han far en advokat, som sager att sa lange han haller tyst, och jag inte ger vittnesmal pa morgonen sa kommer allt bli bra. Han far en small pa fingrarna och ett "aja-baja" och sen kan vi losa situationen.

Jag daremot har ingen som ger mig rad, och jag ar inte insatt i rattssystemet har i UK for 5 ore, sa jag har ingen aning om att det ar ett vittnesmal de kommer over for att ta av mig. Jag antog att de bara ville ha en redogorelse for vad som hant, och att jag sedan skulle ge ett "riktigt" vittnesmal pa stationen.
Nar de kom over hade jag inte sovit en blund, och jag var fruktansvart upprord och stressad. Huvudet var langt ifran pa skaft sa att saga.

De tog mitt vittnesmal, och fragade om jag ville ga till domstol med fallet. Da jag varken visste ut eller in och var bade arg och ledsen, sa bad jag om att fa tanka pa det.
De ringer sedan samma dag och sager att DE tanker ta honom till domstol! Det spelar ingen roll om jag vill vara del av det eller inte, for de kan anvanda mitt vittnesmal anda.

Hela veckan har jag sedan forsokt fa tag pa tjejen som tog mitt vittnesmal for att forsoka fa det avskrivet, och inte forrens idag har jag lyckats. Da har jag suttit i telefon hela formiddagen, och sedan fatt nog och akt ner till stationen och kravt att nagon tar mitt nya vittnesmal, dar jag sager att jag inte vill att fallet hamnar i domstol, att jag inte vill vara del av malet och att jag ar precis lika mycket att skylla for braket.

Trodde att det skulle vara slutet pa historien, men icke!!
De tanker fortfarande dra honom till domstolen, och anvanda mitt forsta vittnesmal!! De maste visserligen namna att jag fatt det avskrivet, men det ar anda mitt forsta vittnesmal de kommer "doma" honom pa!!

Som gradde pa moset sa far han dessutom inte ta kontakt med mig, eller komma inom 100 meters radie fran huset innan domstolen (som ar om ca 6 MANADER!), vilket gor situationen javligt komplicerad minst sagt, da vi bor tillsammans och han har alla sina grejjer har. Och han kan inte bo hos sina morforaldrar langre an tills imorgon. Jag vill ju dessutom ha honom hemma sa att vi kan prata om det har!
Vi har redan motts upp (aven om det ar emot reglerna) och pratat, och ingen av oss vill ju ha det sa har! Det som hande var FEL, men ingen av oss var vid "sinnes fulla bruk", och vi har bestamt oss for att losa det har. Parterapi och nykterism ar de forsta stegen.

Vad kan jag gora?! Jag visste inte att bara genom att beratta for polisen vad som hant sa skulle han hamna i en san har javla SOPPA! Jag har dessutom avskrivit mitt vittnesmal, men de kan fortfarande anvanda det.
Det kanns som att mitt enda val nu ar att hoppa fran en bro och i avskedsbrevet skriva att polisen forstort mitt liv och hoppas pa att det ska hjalpa.
Jag kanner mig lurad av polisen, men varje gang jag kontaktar dem och forsoker stalla saker och ting till ratta sa verkar jag bara gora mer skada, och nu ar jag ju redan "avskriven".
Jag litar verkligen inte pa att domaren kommer titta pa mitt vittnesmal och saga "ja, men hon har ju skrivit av det, sa vi latsas som om inget har hant", for det ar polisen som agerar "offer" istallet for mig, och de verkar ha gett sig fan pa att han ska fa maxstraffet pa 5 ar.