Regeringen föreslår en ny fängelselag som ska ersätta 1974 års lag om kriminalvård i anstalt. Syftet sägs vara att förena humanitet med högt ställda krav på säkerhet och effektivitet. Förslaget innebär en rad hårdare villkor för de intagna.

Bland annat ska besök hos en intagen kunna ske genom att denne och besökaren skiljs åt av en glasruta. Skälet är att det ska vara omöjligt att föremål överlämnas mellan besökaren och den intagne.

Permission ska kunna övervakas med hjälp av fotboja. En intagen ska ha avtjänat en fjärdedel av straffet, lägst två månader, innan han eller hon kan få permission.

Det ska inte längre krävas att en intagen ska vara dömd till minst två års fängelse för att kunna placeras i en säkerhetsavdelning vid risk för fritagning eller rymning. Tjänstemän vid kriminalvården ska få rätt att visitera och avvisa obehöriga personer. Kriminalvården får befogenhet att kontrollera fordon som kör ut ur eller in i en anstalt.

En del av en intagens ersättning ska kunna tas i anspråk för att bekosta hemresa till annat land om den intagne ska utvisas. En utvisad är enligt utlänningslagen skyldig att betala för sin hemresa.

För varje intagen ska det upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan. Detta görs enligt lagförslaget för att tiden i fängelse ska ges ett meningsfullt och tydligt innehåll.

Den nya fängelselagen ingår i en kedja av nya lagar med betydelse för såväl en mer individualiserad ”verkställighet i anstalt” som säkerheten och ordningen där. I en första etapp genomfördes nya regler för utslussningsåtgärder med bland annat utökad frigång. Den andra innebar skärpta regler när det gäller att ha personliga saker i fängelset och den utökade också möjligheterna till brevgranskning.

Samtidigt föreslås också en ny häkteslag som bland annat innebär att tingsrättens prövning av åklagarens beslut om restriktioner för en häktad person ska kunna överklagas. Eftersom sådana restriktioner innebär ett intrång i den häktades integritet är det viktigt att restriktionerna används med största möjliga restriktivitet. Syftet är att en häktad inte ska kunna påverka en brottsutredning genom till exempel kontakter med omvärlden.

Källa: Åke Svidén, Politiken.se