#0:

Det är fruktansvärt 😕 sånt trodde man väl inte att en hund gör ? Konstigt ?

En varg men en hund , ???
Hoppas att den hunden får en munkorg och blir instängd i en bur , i alla fall ett tag ,klart att man inte ska göra så , men vad skulle ni göra om ni hade får och dem blev attackerade av en hund ?

Jag har sett hundägare som vilsamt knappat telefon i fårhagen samtidigt som hennes knähundar jagade en hjord på minst 50 dräktiga tackor och när jag påpekade det absurda i situationen sa hon att hon inte visste att hundarna inte fick leka med fåren …

Nu vet vi inte historien bakom just dessa skadade och döda får men visst skulle man svurit.

#2: Så nonchalant!

Själv fick jag skämmas en gång för många år sedan. Min blandrashund, storlek som en labrador, for in i en fårhage på en promenad, fåren for undan men bara en kort bit, de stannade upp och stod vänd mot hunden och mig som som kom springande med bara ben genom ett parti med brännässlor, tog fast hunden och bad fåren om ursäkt! Men som tur var såg inte fåren stressade ut. 🐏🐑

En annan gång när jag gick där förbi hade ett lamm kommit sig ur hagen och tog sig inte tillbaka. Jag hjälpte då lammet in i hagen igen, hela fårskocken kom emot det när det anslöt. Härligt att se de återförenas! 😊🐑❤️ (det blev lite OT men det första minnet väckte det andra..)

Jobbade som au pair en kort tid för en hemsk familj i England när jag var yngre. De hade två hundar. En renrasig husky (hane), och en husky-rottweiler blandis (tik). Som var dräktig. De bodde hela dagarna i en hundgård ute och fick enbart komma in om nätterna och då fick de enbart ligga i sin bädd (de använde dessutom metoder de lärt sig från Cesar Milan…) fram till att tiken födde valparna då fick hon vara i köket med dem.

De gick ALDRIG ut med hundarna. Aldrig. Och de hade en inhägnad gård, men då de också hade kalkoner som var frigående så kunde hundarna inte vara lösa där. Hanen var två år gammal, och som de flesta säkert vet har huskies massor med energi de måste få bli av med. Men denna satt alltså i fängelse, mer eller mindre. För när jag säger att den aldrig fick promenader så menar jag det 100% bokstavligen. Jag jobbade där i kanske två månader och de tog aldrig ut någon av hundarna på promenad.

Det första som hände var att huskyn gnagde sig ut ur hundgården och dödade kalkonerna. Jag upptäckte det EFTER att det hade hänt och kom på en ursäkt för barnen till varför jag måste dra för gardinerna mot bakgården eftersom jag såklart inte ville att de skulle se vad som hänt.

Ingenting förändrades efter det förutom att de städade upp de döda djuren och lagade hundgården. Jag erbjöd mig att gå ut med huskyn på dagarna men nä, han var så svår i koppel sa de att de inte ville. EN gång fick jag gå ut med honom.

Det nästa som hände var att hunden bröt sig ut igen, och efter det även bröt sig in till de kaniner de hade i burar på bakgården och dödade dem också. Minns inte hur många kaniner de hade, de var aldrig mitt ansvar, tror de hade 3-4 stycken. Den händelsen var pappan hemma när det skedde, och jag råkade stå vid mitt fönster och stod halvt bakom min gardin när jag såg pappan springa ut till burarna där huskyn fortfarande var halvvägs in i en av dem.

Det jag såg ger mig fortfarande sjuk ångest. Det pappan gör är att slita ut hunden ur buren och sen slå den, upprepade gånger med knuten näve. Som "straff". Dagen efter släppte de av hunden hos en husky rescue (eller det är vad de sa, i ärlighetens namn har jag faktiskt ingen aning om vad som egentligen hände honom).

De skyllde på hunden. Och de skyllde på mig för första händelsen med kalkonerna.

Varför berättar jag det här? För att ibland finns det hundar som helt enkelt är så fruktansvärt understimulerade att de gör saker de annars aldrig skulle göra. Hunden var jättesnäll mot människor, och det märktes smått att efter incidenten med kalkonerna och barnen var i skolan och jag mot föräldrarnas inrådan släppte ut honom på gården och lekte med honom att han genast blev lite lugnare. Men tyvärr fanns det inte massor jag kunde göra. Jag var ung och oerfaren och i ett land där jag inte hade något stöd inte ens hade tillgång till egen dator/internet och inte hade någon mobil och inte hade någon aning om vart man ens skulle vända sig eller hur lagarna såg ut kring hur man måste göra med sina djur osv.

Jag hoppas att OM det är så att hunden gjorde detta i artikeln pga att den helt enkelt var fruktansvärt understimulerad att den får komma till ett nytt hem, där den får rätt omvård och stimulans. Att den inte blir straffad med avlivning om det egentligen inte är hundens fel att det blev så hemskt tråkigt med hela situationen. Huskyn i familjen jag jobbade hos hade nog varit den mest underbara hund att ha omkring både sig själv, sina barn, och andra djur - om den fått den omvårdnad den behövde. Det är så fruktansvärt tragiskt när djur får skulden när det är människor som svikit dem.

(Vill tillägga att redan efter första veckan hos denna familj kändes det inte rätt och jag ville hitta en ny, men försökte "stå ut" och tänkte att det kanske bara var för att det var nytt och sådär. Efter första incidenten med kalkonerna hade jag bestämt mig för att jag fan skulle därifrån. När andra incidenten inträffade hade jag kontakt med några familjer. Blev dock utsparkad på gatan med fem pund i fickan, utan mobil, på nyårsafton. Hade en jävla tur att biblioteket hade öppet och att de lät mig låna telefon så jag kunde ringa efter hjälp…)

#4: Hemsk berättelse av olika anledningar - vissa människor ska inte ha djur och om man behandlar djur illa går steget inte långt från att behandla barn eller andra människor illa.

Ibland får man bara vara glad att komma ifrån och bort!

Jag hoppas på att det som hände i #0 verkligen var en olycklig händelse - även djur kan få frispel utan anledning.

#5: Ja, det var fruktansvärt. Och såklart undrar jag ju ibland vad hände med hunden de behöll, och vad hände med valparna? De var för unga för att säljas när jag blev utslängd. Och så det där med att vara efterklok. Hade det hänt IDAG hade jag vrålat på föräldrarna och frågat vad fan de håller på med, jag hade gått till en granne och sagt jag måste låna telefon för att ringa polisen, jag hade gått ut med det på sociala medier, jag hade kontaktat tidningar - ja du vet. Man liksom står här alla dessa år senare och önskar att man hade haft denna kunskap och jävlar anamma då som man har nu. Men då var jag en deprimerad 19-åring med aspergers som jag inte fått diagnos på och med fruktansvärd social ångest fast i en främmande familjs hem utan tillgång till internet eller telefon…

Och ja, jag hoppas att oavsett så "straffas" rätt individ i detta fall. OM det är så att hunden har psykiska problem som inte är ägarens fel ja då måste ju något göras kanske avlivning det är inte jag utbildad nog att avgöra. Men är det så att ägaren inte hållit hunden rätt eller varit ansvarslös och vårdslös då ska denne hållas till svars för händelsen. Har det hänt en gång och ingenting förändras kan det ju ske igen, som kvinnan själv säger i klippet. Speciellt om hunden gjorde det t:ex pga understimulering och det inte rättas till.