Det är den 6:e juni 1992 och barndomsvännerna Suzanne Streeter och Stacy McCall har slutat High School. Dagen i ära ska de ut och fira tillsammans med sina andra vänner men någonting händer och inget vet vad.
Vännerna är glada och upprymda och har massor av planer hur de ska spendera sommaren innan de ska börja på college. På examensdagen ska de hem till en gemensam vän på fest och ska sova över hos henne den natten.
Att de har bestämt sig för att fira hemma hos deras gemensamma vän är för att det andra stora firandet var det som deras skola arrangerade. Men där var reglerna att man var tvungen att avstå alkohol och eventuella droger, och alla som deltog i den festen fick lov att skriva under ett kontrakt att man skulle stanna kvar i lokalen tills dagen efter.
Men då deras gemensamma vän hade alla sina släktingar på besök blev det för fullt i hennes hus, och i sista sekund bestämde sig Suzanne och Stacy att de skulle åka hem till Suzannes mamma, som nyss skilt sig och flyttat till ett nytt hus. Så de lämnar sin väns hus omkring kl 2 på natten, mot den 7:e juni, med löfte om att ringa vännen på morgonen så hon visste att det var bra med dem.
Morgonen därpå blir vännen orolig då hon inte fått något telefonsamtal från Suzanne eller Stacy, och när hon inte får något svar när hon ringer hem till Suzannes mamma åker hon och hennes pojkvän dit.
Där står alla bilarna parkerade på uppfarten och hon blir genast lättad då hon ser att de kom hem. Men när de kommer upp på farstukvisten ser de att höljet till utebelysningen ligger sönderslaget på farstugolvet och ingen öppnar när hon knackar på.
Dörren visade sig vara olåst och de går in och ropar på Suzanne, men får inget svar. Den enda som är i huset är Suzannes mamma Sherrills hund, men mamma Sherrill saknas också.
När vännen går runt i huset så ser hon att de har varit där, någon har sovit i sängarna och någon har tvättat bort sitt smink. Men vad har hänt och vart är de?
Hemma hos Stacy sitter hennes mamma och är arg på sin dotter som inte kommit hem eller har hört av sig, då Stacy skulle följa med sin mamma och syster för att titta på klänningar till systerns bröllop. Men ilskan går över i oro och tillslut lyckas hon få tag på telefonnumret hem till Suzannes mamma. När Stacys mamma inte får något svar åker hon hem till Suzannes mamma, och gör samma upptäckt som deras gemensamma vän. Tjejerna har varit där, men är spårlöst borta.
Mamman känner direkt att något är fel, då Stacys kläder ligger kvar ihopvikta och hennes handväska är kvar orörd, smyckena ligger kvar och bilen står parkerad på uppfarten. Hon tar kontakt med polisen och gör en anmälan på att de är försvunna alla tre. Men nu har det gått mer än 12 timmar sedan de sågs sist.
Ett stort antal poliser fick i uppgift att lösa fallet tillsammans med FBI, och många frivilliga i staden började leta och sätta upp lappar i staden om att de saknades.
Flera förhör hölls, och bland annat Suzannes bror var misstänkt för deras försvinnande. Han hade haft en strulig bakgrund med alkoholmissbruk och tillslut hade Sherrill och Suzanne brutit kontakten med honom. Men han hade vid deras försvinnande börjat få ordning på sitt liv, samarbetade så mycket han kunde med polisen och han blev avförd.
Tiden gick och tipsen flödade in till polisen, men alla tre kvinnorna var fortfarande försvunna utan ett spår, och inga av tipsen ledde någon vart.
Med tiden fick polisen ett tips om en annan misstänkt, Robert Craig Cox. Han skulle ha sagt till en journalist att han visste att de tre kvinnorna var döda och att deras kroppar aldrig skulle hittas. Cox var misstänkt för ett ohyggligt mord på en ung kvinna i Florida, men blev friad vid rättegången då det inte fanns tillräcklig bevisning att han var den skyldige. Men myndigheterna kunde aldrig med säkerhet säga om Cox verkligen hade delaktighet i kvinnornas försvinnande, eller om han bara sa så för att få uppmärksamhet.
Tio år hann gå utan ett spår, och 2002 fick de tre kvinnorna, som kallats för The Springfield three i media, ett minnesmonument i Victim´s memorial garden i Springfield´s Phelps Grove park.
Kathee Baird, en kriminalreporter, blir intresserad av fallet när hon flyttar till Springfield och börjar gräva i försvinnandet, och får ett flertal tips själv från lokalbefolkningen. Polisen är skeptiska till dessa tips, då ett flertal av dem kommer från personer som säger sig vara synska, har fått svaren i sina drömmar mm.
Men en plats där kropparna skulle kunna finnas, nämns av så många tipslämnare, att Baird inte tror att det är ett sammanträffande. Enligt tipslämnarna ska kropparna finnas begravda i det södra parkeringsgaraget i Cox Hospital.
Så 15 år efter försvinnandet, 2007, tar Baird på eget bevåg hjälp av en mekanisk ingenjör, som är en expert inom tekniken ground penetrating radar, GPR. Han hittar något under betongytan, tre föremål som alla har samma storlek. Radarn kan inte visa om det är kroppar han har hittat, men något är det som finns där, och bilderna på radarn påminner om bilder från andra gravplatser.
Polisen är inte så pass säkra på att radarbilderna verkligen kan ha rätt, att det skulle vara försvarbart att gräva upp betonggolvet för att se om kvinnorna ligger begravda där.
Först tre år senare, 2010, har polisen tänkt om, och säger att de ska undersöka saken om uppgrävning av garaget. Men än idag har de inte gjort någon test-borrning, och kvinnorna saknas fortfarande än idag utan ett endaste spår.
