Annons:
Etikettövrigt
Läst 1351 ggr
Anonym
Anonym
2014-06-14 01:33

Det står ingenting om misshandeln på internet?!

Hej, jag vet inte riktigt om det här är rätt kategori men jag behöver iallafall hjälp. En nära anhörig till mig har träffat en kärring, och det är ju bra. Men det är någonting med henne som inte stämmer. Hon påstår att hon i september/oktober förra året blev så allvarligt misshandlad av sin dåvarande pojkvän att hon hamnade i koma och svävade mellan liv och död i två månader. Det här ska ha skett i Eskilstuna, men det står ingenting om det någonstans. Är det möjligt att det inte finns skrivet någonstans? Jag är vän med henne på facebook och där står det ingenting heller, inget "tänker på dig", "krya på dig" eller någonting sånt.

När jag frågade honom om detta svarade han att ingen visste om det, bara hennes mamma och en väninna som inte har facebook eller ens internet. Hennes bror visste inte ens om att hans syster var nära döden i 2 månader. Läkarna ska tydligen ha sagt till mamman att hon skulle ställa in sig på att hon aldrig skulle vakna. Hon vaknade några dagar innan jul, och rättegången var för några månader sen. Sluten, tydligen. Bakom stängda dörrar. Domen är inte offentligt säger han, så jag kan inte få ut den. Den här pojkvännen som misshandlade henne ska ha fått nått års fängelse.

Jag tror inte på henne, hon döljer någonting och jag är orolig för honom. Jag menar, vem dejtar någon redan ett halvår efter att man vaknat upp ur koma efter att ha blivit såpass misshandlad av en pojkvän? Jag skulle verkligen inte det, jag skulle ha fullt upp med att bygga upp ett liv i trygghet igen. Enligt facebook var hon i ett förhållande redan i början på januari…

Nå, vad säger ni? Kan det stämma även fast det inte står någonting någonstans? Snälla, hjälp mig då jag är orolig…. Det är ju en ganska stor sak att ljuga om.

Annons:
annia1
2014-06-14 03:33
#1

Varje år så misshandlas 20-40 kvinnor till döds och det är bara några få av dom som hamnar i nyheter och sen på nätet. Siffran hur många som misshandlas till döds skiljer lite beroende på vart man läser och vilket år man hittar uppgifter för. Det nyaste jag hittade är från denna sida på Roks.

2012 så anmälde 28 360 kvinnor att dom misshandlats. Så att misshandlas är tyvärr så pass vanligt så det är nog sällan en misshandel även om den är grov hamnar i nyheter. Så att du inte hittar nåt på nätet säger inget om det är sant eller inte.

De andra bitarna du tar upp hoppar jag över för alla människor är olika. När det gäller domslut så överlåter jag det åt dom som vet hur sånt funkar.

.

VildaVittra
2014-06-14 05:37
#2

Det är i yttersta undantagsfall som domar blir sekretessbelagda, jag har svårt att se att en misshandel skulle bli det. 

Men jag tycker du ska ställa dig frågan om varför detta är viktigt för dig, är din anhöriga inte i stånd att ta dessa beslut själv? Eller fruktar du för dennes säkerhet?

Det kan ju vara så att de säger att domen inte är öppen att läsa då man som svarande blir otroligt blottad och de inte vill att alla ska läsa det?

Sedan så finns det faktiskt folk som träffar kärleken redan på IVA, känner en tjej som träffade sin pojkvän i sängen bredvid. 😎

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Martin
2014-06-14 11:14
#3

Att dejta så pass snabbt efter en sådan händelse ser jag inte som konstigare än att man inte skulle göra det. Vissa vill gå vidare med livet direkt, andra sluter sig och går inte vidare eller går vidare efter ett tag.

Att en rättegång är genomförd med lyckta (stängda) dörrar innebär inte att domen inte blir offentlig. Den är garanterad offentlig, gäller bara att hitta den. Om den finns.

Att man inte läst om det i tidningen är inte så konstigt. De flesta våldsdåd utan dödlig utgång som sker inom hemmets 4 väggar hamnar aldrig i dagspressen.

mvh Martin

Imasy
2014-06-14 22:30
#4

I en dom står mycket saker, som man kan anse vara privat, öppet för vem som helst att läsa.

Jag tror hon vill att ni inte ska läsa domen just för att den dels är så privat, och att hon kanske vill lägga den jobbiga händelsen bakom sig och se framåt i stället.

Varför sitta och rota och älta i det gamla jobbiga när hon, verkar vara på väg till en ljusare framtid?

skotty
2014-06-15 02:28
#5

#4 Det handlar om min pappa, och han har träffat massa idioter innan henne. Jag är orolig helt enkelt, då hela situationen är så skum.

Imasy
2014-06-15 09:27
#6

Jo, fast att hon inte vill berätta om domen etc behöver ju inte betyda att det är något skumt på gång.

Varför ska du sitta och rota i något som antagligen måste vara psykiskt påfrestande för henne, som hon antagligen vill låta stanna i det förflutna?

Annons:
Martin
2014-06-15 09:37
#7

Jag förstår att du är orolig för din pappa, men jag tycker inte att situationen som sådan är speciellt skum - om du syftar på att det inte stått något i tidningen om det hela.

mvh Martin

skotty
2014-06-15 12:38
#8

Jag har aldrig pratat med henne, så jag vet inte hur hon ställer sig till att jag vill se domen.

Men allvarligt talat, är det normalt att en mamma går runt och håller tyst om en sådan sak för sin son i över 2 månader? Hennes bror fick inte ens veta någonting, utan han fick veta det för någon månad sen. Är inte det väldigt skumt?

VildaVittra
2014-06-15 12:43
#9

#8 Varför är det skumt? Jag har ingen aning om vad som hänt min bror de senaste två åren. 

Förlåt, men jag tycker det låter som att problemet ligger hos dig och inte din pappas nya kärlek, med tanke på att du inte ens pratat med henne. Kanske handlar detta mer om att du inte vill att din pappa ska träffa någon?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

skotty
2014-06-15 12:48
#10

Jag har inte undvikit henne på något sätt. Dom har ett distansförhållande och har bara träffats en gång så jag har inte hunnit träffa henne. Hon vänförfråga mig på fb, jag accepterade men vi har inte skrivit något än. Jag hade inte några planer på att förstöra mellan dom och min pappa får visst träffa någon men jag är OROLIG. Jag har inga som helst problem med det förutom att det där verkar skumt.

Hennes bror bor utomlands och dom har inte så mycket kontakt, men han bryr sig om henne och blev väldigt arg när mamman inte hade berättat. Det finns ingen osämja dom emellan eller något sånt.

Lamina
2014-06-15 13:23
#11

När min morfar vart sjuk i lunginflammation (eller vad det nu var) för något år sen vart han så illa däran att han fick läggas in. Han svävade mellan liv och död ett tag. Men om detta fick inte mamma eller vi systrar inget veta. Tror inte moster, som tog hand om honom då, berättade för våran farbror heller. Inte fören han vart bättre igen och fick åka hem. Det var morfars beslut, han ville inte att någon skulle vara ledsen och orolig. Jag berättar detta för att visa att det faktiskt inte är fullt så ovanligt eller konstigt som du tycks tro. Ibland föredrar man faktiskt att ha sina nära och kära lyckligt ovetandes.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

skotty
2014-06-15 13:35
#12

Det är skillnad om din morfar bad om det, för att han inte ville att ni skulle se honom sjuk. Hon låg i koma.. Hon hade inget att säga till om. Det var helt hennes mammas beslut.

Om erat barn låg i koma, skulle inte ni vilja/behöva prata med någon om det då? Hon pratade inte med någon på 2½ månad. Jag menar, det är ingen vecka. Och dessutom, om man ligger i koma i 2½ månad så är musklerna ganska slappa och sådär och man behöver nog gå hos en sjukgymnast osv. Pratade med pappa om det, och han tyckte också det var lite skumt att hon inte har några bestående men utav koman alls. Hon går hos kurator eller något liknande, men ingenting för att träna upp kroppen igen och enligt henne har hon tydligen inte gjort det alls.

Martin
2014-06-15 14:20
#13

Det är inte helt ovanligt att man inte berättar för anhöriga om vad man varit med om. T.ex. i våld i relationer är det sällan den slagna mannen eller kvinnan berättar för andra vad som har hänt, möjligen i samband med rättegång men inte alltid då heller. Också finns de ju de som berättar, men inte anmäler. Så det kan ju vara på många sätt.

Mitt förslag är att du antingen låter din pappa själv avgöra om han vill träffa henne eller inte men säger att du tycker det verkar skumt - ibland kan kärleken förblinda en och man kan behöva "väckas" på skumma saker.

Eller så bestämmer du dig för att du skall ta reda på om hon ljuger eller inte, och då är nog domen nyckeln.

mvh Martin

Annons:
annia1
2014-06-15 16:06
#14

Skotty vad är du rädd för ska hända. Att förhållande spricker. Det finns ingen garanti att ett förhållande blir bra oavsett hur det börjar.

Sen är det ju mamman som inte berättat för brodern så du kan inte lägga det på kvinnan att brodern inte fick reda på nåt då. Och då han bor utomlands så kanske mamman tyckte det var bäst att vänta då hon inte visste hur lång tid det skulle ta åt nåndera hållet.

När det gäller muskler, jag vet inte hur mycket man förlorar när man ligger i koma. Nu vet jag inte hur dom gör på sjukhus, men det var ett program för flera år sen (vet inte om det gällde sverige eller nåt annat land) där sjukgymnaster var till dom patienterna och gjorde olika övningar med framförallt armar och ben så att dom inte förlorade så mycket kraft.

Enda sättet för dig att få veta om det är sant eller inte är som martin säger att ta reda på om det finns en dom eller inte. Och då antar jag att du får kontakta den tingsrätten och be dom om hjälp. Eller så får du släppa det.

.

Lamina
2014-06-15 16:12
#15

#12 Och skillnaden är? Även om det var morfars beslut så var det ändå ett beslut som togs. Det spelar ju ingen roll vem som tog beslutet… Dessutom så kunde ju moster berättat ändå, oavsett vad morfar tyckte om saken. Så på sätt och vis tog ju hon också ett beslut. Dessutom vet ju inte du hur länge han låg inne, så att säga att det "bara var en vecka" kanske är lite att ta i?

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

skotty
2014-06-15 16:35
#16

#15 Jag har aldrig påstått att det "bara var en vecka" när det kom till din morfar. Jag pratade om henne. Hon var inte bara borta i nån vecka utan i nästan tre månader.

Förlåt mig så mycket för att jag skrev någonting över huvud taget. Man kan inte skriva någonting här utan att man blir påhoppad för minsta lilla. Måste jag förklara varför jag är orolig för min pappa? Räcker det inte att jag säger att jag är orolig? Tror ni jag oroar mig för ingenting eller? Det finns anledningar till allt, även fast man kanske inte vill skriva ut det här.

Jag ska iallafall kontakta tingsrätten imorgon. Tack för hjälpen. Adjö.

annia1
2014-06-15 16:37
#17

Kom på en sak. Du skriver att även din pappa tycker det är konstigt att hon inte har några bestående men efter koman. Det går inte att sätta likhetstecken mellan koma och hjärnskador. Man kan bli fullt frisk efter en koma det beror på orsaken till koman om man blir fullt återställd eller inte.

Din pappa har ju bara träffat henne en gång så det är inte säkert att han märkte nåt på henne. Hur lång tid det tar att arbeta upp ev förlorad muskelstyrka det vet jag inte. Så det behöver inte synas nånting på henne idag.

.

Lamina
2014-06-15 16:42
#18

#16 Om jag har skrivit något som har fått dig att känna dig påhoppad ber jag om ursäkt för det. Jag kan inte se vad av det jag har skrivit som kan ses som påhopp. Men alla har ju rätt till sin tolkning av saker och ting så… Ber som sagt var om ursäkt och ska vara lite mer försiktig i mitt ordval hädanefter.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

skotty
2014-07-28 21:26
#19

Sanningen kom fram. Hon har ljugit om allting.. Hon har bedragit min pappa och mina systrar och blåst dem på 35.000 kr.. Så går det när man inte lyssnar.

Imasy
2014-07-31 12:52
#20

Jag såg en artikel i aftonbladet idag, är det din pappa? Hur som haver så kan jag bara beklaga, och jag hoppas de kan få pengarna tillbaka.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
skotty
2014-08-02 02:39
#22

#21 Ja det är min pappa, tyvärr…

Upp till toppen
Annons: