Annons:
Etikettbegångna-eller-misstänkta-brott
Läst 2881 ggr
Qepta
2013-03-22 19:54

Hundstöld

Jag har under hela den här hundens uppväxt varit lillmatte och andra ägare, vilket många vittnen har fått intyga. Hundens egentliga ägare blev omhändertagen i december, och eftersom jag stod som ägare i passet så vände de sig till mig eftersom hunden inte hade någon annanstans att ta vägen. All information var sekretessbelagd och på Jordbruksverket hade damen skyddad identitet när hundens chip stod på henne.

Efter att hunden hade bott hos mig i drygt en månad ringde damens son och förklarade att hans mor hade flyttat upp till honom och att hon önskade ha hunden där hos sig under sin sista tid. Vi skakade hand, och han lovade dyrt och heligt att hunden var min så snart damen gått bort/åkt in på hem igen. Han lovade också 4000 kr i ersättning för tiden jag lagt ner och alla de pengarna jag spenderat på mat m.m. Han tog hunden med hennes tillbehör, och passet behöll jag.

I nuläget har jag fått veta att damen har gått bort, och jag var noga med att beklaga sorgen och fråga om jag fick komma på hennes begravning, men det var "bara för familjen". Damen har varit som min mormor och under de senaste året har jag hjälpt henne att handla och ta hand om sig själv. Ingen sönerna har ödslat någon tid på henne, under alla dessa år som jag har känt damen.

Inga pengar har jag fått än så länge. Sonen till henne svarar ej på samtal eller meddelanden på Facebook (där han nyligen tog bort mig som vän) utöver några riktigt oförskämda sms där han har skrivit "Du kan få 1000 kr, men hunden kan du glömma". Eftersom jag inte fick något skriftligt kontrakt så tyckte han väl inte att han behövde hålla överenskommelsen.

I ett sista desperat försök att få tillbaka min hund så har jag skickat otaliga mejl till Jordbruksverket och till slut har jag lyckats få chippet överskrivet till mitt namn och min adress. Så härmed ägs hunden enbart utav mig. Nu ska hunden hit också.

Jag och en vän har kontaktat polisen som slappt hänvisat oss till Kronofogden eftersom sonen "inte har begått något brott". Det är alltså inte deras bord. Att göra det själv har jag blivit avrådd ifrån eftersom det är himla riskabelt - man ska låta myndigheterna sköta det. Men vilka myndigheter? Kronofogden har stängt till på måndag, och polisens andra alternativ var att vi ändå åker dit och gör det själva eller, "med en kompis". 

Två riskscenarion:
1. Sonen gömmer hunden om han blir tipsad i förväg (därför har vi ju inte låtit någon annan veta om det här än - förutom min vän och hennes mamma).
2. Sonen uppträder aggressivt emot oss, vilket är mycket troligt då han dricker om helgerna och har kort stubin rent allmänt.

Efter alla dessa månader så kan jag inte bärga mig tills jag får tag i Kronofogden på måndag. Är det någon som har något förslag på hur vi kan gå till väga? Efter att vi lagt på luren har ju jag och min vän insett att han visst har begått brott. Ska vi försöka ringa polisen igen?

// Mandana & Belgarna
www.Belgarna.blogg.se

Annons:
[Moa-]
2013-03-22 22:44
#2

Jag är inte på något sätt övertygad om att du är den rättmäktige ägaren till hunden. Tyvärr.

Gällande "ting" (som djur juridiskt sett är) så är det ägarskapet som är avgörande, inte någon registrering, oavsett om det är på chip eller i passet. 

Från "låtsas-mormödrar" föreligger ingen arvsrätt, vilket innebär att hennes barn eller andra efterlevande ärver om inget annat är skrivet i ett testamente (laglotten går ej att testamentera bort, men det kan få frånse här). Gällande testamenten föreligger strikta formkrav, de skall bland annat vara skriftliga och bevittnas av två utomstående personer. Därför är damens uttalande om din rätt till hunden som du beskriver "Anna har inte skrivit något testamente, utan har varit väldigt tydlig med det självklara faktum att hunden blir min när hon går bort." ogiltigt.

"Vi skakade hand, och han lovade dyrt och heligt att hunden var min så snart damen gått bort/åkt in på hem igen. Han lovade också 4000 kr i ersättning för tiden jag lagt ner och alla de pengarna jag spenderat på mat m.m." I detta läge så ägde inte mannen du avtalade med hunden, han hade därför ingen legalrätt att lova dig hunden, vilket gör att jag inte ser detta avtal som juridisktbindande på den punkten, exempelvis skulle någon annan släkting kunna ärva hunden. Ersättningen är däremot ett bindande avtal som du skulle kunna kräva upprätthålls, däremot blir det en fråga om bevisning och du som påstår något bär då bevisbördan.

Eftersom det är en tvist om ägandefrågan så kan Kronofogdemyndigheten inte genomföra någon utmätning/ge handräckning i fråga om hunden innan ägandeförhållandet är utrett, vilket bör ske i domstol. 

Om du åker över och börjar bråka och kräva saker är det en större risk att du blir anmäld för brott då det ej låter som om du skulle vara välkommen än något annat. Så jag skulle försöka studera det hela med nya ögon och försöka vara taktisk.

Detta skriver jag inte på något sätt för att vara elak, utan för att det är så situationen utifrån vad du uppger objektivt ser ut. Moraliskt är det en sak, juridiskt en annan. Som det ser ut just nu så kan din situation endast förbättras och du bör vara taktisk och följa gällande lagar.

vallhund
2013-03-23 04:28
#3

Om du hämtar hunden klassas det som egenmäktigt förfarande/stöld. Den som har kvitto/köpehandling för hunden äger hunden.

Det du kan göra är att skicka en faktura för inkvarteringskostnader, rimligt ligger på ca 100 kr/dygn, eller halva pensionatskostnaden i trakten där du bor, samt eraättning för om du har köpt saker till hunden (kvitto), erklagda veterinärskostnader, ev försäkringar etc.

Du har lämnat ifrån dig hunden alldeles frivilligt, tråkigt, men du är inte den första som råkat ut för liknande.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

[Moa-]
2013-03-23 10:26
#4

vallhund; det stämmer i stor utsträckning, däremot håller jag inte med om att det finns en konstant rättighet att fakturera inkvartering om hunden frivilligt utan avtalad kostnad fått bo hos TS, saker som frivilligt köpts till en hund är i stort sett alltid den som köpts som får stå för oavsett omständigheter. (Jämför exempelvis fodervärdsavtal.)

Däremot skall det föreligga en fordring då sonen till damen erkänt och avtalat detta, däremot är det som framkommer ovan en bevisfråga.

Upp till toppen
Annons: