Etik och moral

Vad anser ni är skäligt straff?

2012-09-01 15:32 #0 av: Tessen

Som det står i rubriken. Vad anser ni är ett skäligt straff om en man utsätter sin dotter för grova sexuella övergrepp under 19 års tid, varav endast 12 går att bevisa så det är ord mot ord, mannens ord tas och det handlar då om 12 års tid. Om det förekommit våld eller bara manipulation och att han gav henne starka smärtstillande för att ha i beroendetillstånd är också där ord mot ord och mannens ord tas igen om att inget våld ska ha skett. Flickan har fyllt 18 när lagen om att alla övergrepp mot barn är våldtäckt ändras 2005 så det gäller alltså inte henne.

Vad skulle ni vilja se för straff i en sådan rättegång?
Och då inte utefter hur vidrig man tycker en sån människa är för då finns det inte straff nog. Men vad är skäligt inom en "normal" straffskala?

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-01 16:26 #1 av: [Moa-]

Hur gammal är flickan/kvinnan idag? Har hon någon form av diagnos? (Om hon fortfarande har sådan kontakt med en far som begår övergrepp, hon bör vara över 20 år om ej övergreppen började när hon föddes och dessa skall ha pågått i 19 år.)

Anmäl
2012-09-01 22:40 #2 av: Tessen

27 år nu, diagostiserad kroniskt posttraumatiskt stressyndrom sedan ca 10 år tillbaks.

Ingen kontakt med honom.
Övergreppen började vid 3års ålder och slutade vid 22.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-02 18:43 #3 av: rassA

Tessen:

Du fick som vanligt inget svar från Moa, vad anser hon straffsatsen skall vara?

rassA

Anmäl
2012-09-02 18:55 #4 av: Tessen

Nej det vart inget svar där. Får väl se om hon svarar senare.

Men alla som har någon aning om vad för straffsatser det finns inom det svenska rättsväsendet är mer än välkomna att svara. Men verkar inte vara så många som vet något om det med tanke på antal svar.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-02 20:27 #5 av: Freke

Har det varit uppe i tinget??

Men straffsatsen för ett sådant brott är svårt att spekulera i, och att posttraumatiskt stress symptom finns i bakom liggande sedan 10-år tillbaka gör det ju inte direkt lättare, vad hade tjejen för diagnos innan?

Och vad får hon för hjälp idag?

Men troligt straff för gärningen är nog bara psukvård och eventuellt att personen kan få 2-4års fängelse men troligen blir det "bara" terapi..

 

Men så är det när det faller under vårdlagar

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Anmäl
2012-09-02 20:30 #6 av: Tessen

Det har varit uppe i tingsrätten och hovrätten.

 

Ingen diagnos alls innan.
Just nu endast hjälp med medicinering mot panikattacker och insomnia.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-02 21:25 #7 av: [Moa-]

rassA; hur avser du nu? Vilka brott och påföljder som det är fråga om beror på olika omständigheter, skall dessa klargöras eller skall vi skrika högst och hitta på saker för att få människor fällda?

Nej, jag föredrar som alltid sakliga bedömningar med så mycket omständigheter som vanligt klarlagda.

Tessen; det beror lite på vilken typ av övergrepp som det rör sig om, att det handlar systematiskt övergrepp och liknade. Den tidigare lydelsen av paragrafen:

"6 kap 4 § Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år
och som är avkomling till eller står under fostran av honom
eller henne eller för vars vård eller tillsyn han eller hon har
att svara på grund av en myndighets beslut, döms för sexuellt
utnyttjande av underårig till fängelse i högst fyra år.
Detsamma skall gälla om någon, i annat fall än som avses förut
i detta kapitel, har sexuellt umgänge med barn under femton år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet
mot den underårige eller om brottet på grund av dennes låga
ålder eller annars är att anse som grovt, skall dömas för grovt
sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse, lägst två och
högst åtta år. Lag (1998:393)."

Om övergreppen anses ha startat vid 3 års ålder och pågått under så pass lång tid så bör det utan tvekan beaktas som grovt.

"6 kap 1 §Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för
den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till
samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med
hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är
jämförlig med påtvingat samlag, döms för våldtäkt till
fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att
försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och
omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms
till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst
fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den
som har begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller
allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångssättet
eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild
hänsynslöshet eller råhet. Lag (1998:393)"

Beroende på omständigheter är även våldtäkt en möjlig rubricering. Även här föreligger då tydliga möjligheter att rubricera det hela som grovt, bland annat med hänvisning till offrets ålder.

Som vanligt beror straffvärdet på omständigheter i övrigt samt vad som faktiskt går att bevisa. Med full bevisning och klarlagda omständigheter så skulle jag tro att du bör hamna i övre delen av respektive straffskala. Beroende på när olika övergrepp skett kan även tillämpning av nutida paragrafer tillämpas.

Anmäl
2012-09-02 22:14 #8 av: Tessen

Han dömdes inte för våldtäkt och men fick 8 år i tingsrätten för brottets grova natur, att det systematiskt pågått under lång tid och vid ett extremt högt antal tillfällen och min unga ålder när allt började trots att bevisningen bara gick tillbaks från jag var 22 till jag var 10 år, kvinnan (eller ok, jag) blev tillsagd av min advokat att inte överklaga för dom kommer dra in vartenda papper som finns hos läkare och psyk för att försöka få det att framstå som att jag är sinnessjuk och ljuger. Ist överklagade han. Fick sänkt till 6 år på specialanstalt för sexualbrottslingar.
Han ansågs inte sjuk öht under rättspsykiatriska undersökningen.

Han släpptes i januari i år efter 4 år och jag kan fortfarande inte släppa att han kom undan så lätt och att enda anledningen till att han inte dömdes till våldtäkt var att jag fyllt 18 när lagen ändrades och att det var ord mot ord och jag kunde inte visa upp några blåmärken vid tillfället. Att dom även tog hans ord båda ggr det var ord mot ord.
Så jag har tyvärr tappat allt vad tillit heter för det svenska rättsväsendet.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-02 22:52 #9 av: [Moa-]

Den första domen anser jag mycket rimlig. Både med koppling till gällande lagstiftning och till egen önskan om hur rättssystemet bör se ut.

Den överklagade domen låg i närheten av det straffvärde som jag skulle gissat på, ofta brister något i bevisning eller någon form av förmildrande omständighet brukar föreligga.

En fråga som väcks är dock hur övergrepp från tio års ålder kan bevisas men ej tidigare? Oavsett om lagen har ändrats eller ej så kan fällande för våldtäkt ske om övergrepp jämställda med samlag har utförts under hot och tvång, oavsett om offret är över eller under 15 år. Yngre ålder anses dock som försvårande omständighet och talar för att övergrepp skall klassas som grovt.

Även om du som offer anser att du straffats och lidit mer än din förövare så hade du tyvärr troligen ansett samma sak oavsett om han dömts till 10 års fängelse. Min personliga bedömning är att straff på längre tid ej rehabiliterar brottslingar utan snarare förhärdar dem och ökar föraktet/ilskan mot samhället, vilket ej är önskvärt. Personer som avtjänat straff längre än 10 år har jag svårt se som väl återanpassade i samhället, något som måste anses vara målet om vi ej skall börja med livstidsförvaring. (Något som jag själv ej förespråkar.)

Endast en liten korrigering är att han ej dömdes till specialanstalt, utan kriminalvården sköter den placeringen. Något som enligt mig är positivt då det finns möjligheter till vård och rehabilitering, personer som begår den typen av övergrepp mår ej bra, oavsett om du anses sjuka eller ej i den rättspsykiatriska undersökningen.

Avslutningsvis vill jag endast djupt beklaga det du har fått genomgått och hoppas att du kan ta dig vidare, givetvis ej glömma men gå vidare och ej låta det hindra dig från att leva ditt liv.

Anmäl
2012-09-02 23:14 #10 av: Tessen

2 av mina klasskompisar och min "låtsasbror" såg en videoinspelning av övergreppen där jag skrek och grät igenom allt det dom såg. Det var när vi var ca 10 år. Jag har starka minnen av övergrepp från när jag var flera år yngre och det kommer hela tiden fram nya, förträngda minnen men det var ändå ord mot ord då men det fanns ju då vittnen från att jag var 10 år och han erkände från att jag var 10år och framåt.

Han hotade med att skicka nakenbilder till alla i hela skolan. Han tog tag i armen och kastade mig så hårt bakåt att jag skadade nacken (har hypermobilt syndrom  så lederna tar inte emot där dom ska utan nacken böjdes för långt bakåt och skadades) och hela armen var blå efter. Han hotade med att huset var tvunget att säljas om jag inte gjorde som han sa (han har sålt bilder och filmer men detta trodde dom i tingsrätten heller inte på av någon anledning). Så fort det var ord mot ord så trodde dom på honom trots att dom i ett kassaskåp hittade bilder från övergrepp för flera år tillbaks och ännu fler i hans bankfack.

Han lät även andra förgripa sig på mig, men det var ord mot ord där också så då trodde dom honom ännu en gång.

Det är nog det som gör mig absolut mest förbannad. Vad jag än sa, om han sa något annorlunda så trodde dom automatiskt på det.

Men de klassades som grovt. Men enligt dom jag pratade med då och frågade varför han inte dömts för våldtäkt så var det för att jag inte kunde visa upp några skador och att jag hade fyllt 18 år 2005 när lagen om att alla övergrepp mot barn är våldtäkt.


Jag är på god väg vidare ur detta då det är lite mer än 4 och ett halvt år han häktades januari 2008 sen höll hela den cirkusen på fram till i maj 2008.
Men som sagt, är på god väg att ta mig vidare. Nu är det mest fysiska hinder pga mitt hypermobila syndrom som förstört ett flertal leder, en hel del med hjälp av att ha blir omkullslagen och kastad hit och dit men förslitningen av lederna hade kommit förr eller senare ändå. Jag tror inte man kommer över något sånt här helt, men det går att lära sig leva med det. Eller ja, man tvingas lära sig leva med det annars går man under helt och det nöjet ska han inte få.


Visst det kanske blir svårare att rehabilitera någon som fått ett väldigt långt straff. Men ibland så önskar jag att jag hade bott i USA för då hade det i många stater blivit dödsstraff sen är det inget mer med det.
Det går inte att rehabilitera en pedofil! Det är som att försöka tvinga en homosexuell att bli straight. Jag kommer inte ihåg vart jag läst det men det men jämfört med andra brottslingar så faller pedofiler ofta tillbaks i gamla spår.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-03 08:52 #11 av: [Moa-]

Tessen; den lagen från 2005 säger att samlag med barn under 15 år automatiskt är våldtäkt, så det är det faktum att du var över 15 år som tog bort den "automatiska rubriceringen". Det är en av grunderna i vårt rättssamhälle, du kan aldrig riskera ett strängare straff än vad som är föreskrivet när brottet begås, däremot om något mellan brott och dom blir lagligt eller resulterar i mildare påföljd skall detta nyttjas. Våldtäkt som sådan finns dock som rubricering både då och nu, som skrivet ovan även grov, vilket han enligt de uppgivna påföljderna måste ha dömts för, om de ej valt någon alternativ väg. Vilken rubricering fälldes han för?

Sedan vet jag inte om det är så som du skriver att de konsekvent väljer att tro på honom när ord står mot ord, även om du självklart upplever det så. Snarare handlar det om att det du säger ej går att bevisa, belagt med objektiva bevis, därmed måste de frånse det då det skall vara borttom rimliga tvivel att något de facto har hänt. Återigen jag beklagar det du upplevt och att du måste gå igenom allt detta, men jag vill ej ändra denna lag eller flytta denna bevisbörda då detta är grunden i vårt rättsamhälle.

Dragningen i sig är svår att få bort, det stämmer, däremot går det att lära människor hantera den vad jag förstått. Jag tror ej vare sig på dödstraff eller på livstidsförvaring. I de fall en person har en diagnos som denne omöjligen kan hantera bör rättpsykiatrisk vård nyttjas, där finns även föreskrifter om återfall och sjukdomsstatus vid utskrift istället för vårdtider.

Det är lite det jag skrivit ett par gånger tidigare, jag förstår din frustration som offer för detta, och att du finner det orättvist, detta kan tyvärr ej vägas in i straffmätning då denna skall vara objektiv och spegla lagen. Längre straff förstör mer än de hjälper enligt mig och jag förespråkar i vissa fall faktiskt lägre straffsatser än längre. (Till exempel gällande vissa former av ekonomisk brottslighet där straffen ofta blir mycket långa.) Poängen är att om någon närstående till mig skulle mördas skulle jag säkerligen i affekt önska livet ur gärningsmannen, därmed ej sagt att det är så som jag vill se vårt rättssystem, utan då är det någon annans uppgift att säga objektivt, nej det är ej rätt väg att gå.

Alla de fel som finns i många av de amerikanska rättsprocesserna kan vi hoppa över att gå in på här då det skulle bli många helsidor till, till ett redan långt inlägg.

Jag förstår som sagt din frustration, tyvärr är det bästa "rådet" att försöka se framåt och rehabilitera dig själv och försöka återta makten över ditt liv och dina tankar. Detta är enda sättet som du kan hjälpa dig själv...

Anmäl
2012-09-03 16:28 #12 av: Tessen

Jag har pappren med domen framför mig nu och domslutet blev att begångna brott mellan år 1995 - 2007 var:

1: Grovt sexuellt utnyttjande av underårig. (6 kap § 1st 1 p och 2st brottsbalken i dess lydelse 1995-01-01 - 1998-06-30)

2: Grovt sexuellt utnyttjande av underårig. (6 kap 4 § 1 st 1p och 2st brottsbalken i dess lydelse 1998-07-01 - 2005-01-31)

3: Sexuellt umgänge med avkomling. (6 kap 6 § 1 st brottsbalken i dess lydelse 1992-07-01 - 2005-03-31)

4: Samlag med avkomling. (6 kap 7 § 1 st brottsbalken)

Följande åtal ogillas:
Våldtäkt.

Han fick även betala skadestånd på 300tusen för kränkning och 50tusen för sveda och värk.

 

 

Ärligt talat tror jag inte man kan läka hela efter något sånt här. Men jag måste försöka då jag även har en obotlig genetisk sjukdom som gör mig överrörlig, den gör även att jag har dålig bindväv och har kroniska smärtor i större delar av kroppen och kommer ha det resten av livet. Att orka med båda dom sakerna är i stort sett omöjligt. Så det är bara att försöka kämpa sig ur allting hur svårt det än må vara.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-03 19:01 #13 av: [Moa-]

Varför ogillades åtalet om våldtäkt?

Enligt nutida lydelse bör han ej kunna dömas för samlag med avkomling enligt 6 kap 7 § samt sexuellt umgänge med avkomling (som ej finns kvar i nutida lydelse), då andra brott har överhanden och slår den paragrafen ur spel.

Allt går att ta sig vidare ifrån, det gäller "endast" att orka hantera det och gå igenom processen. Däremot är set ej stor skillnad på att ta sig vidare och att glömma.

Anmäl
2012-09-03 19:39 #14 av: Tessen

#13 Det ogillades eftersom det var ord mot ord om att han använt fysiskt våld och trots att han ändrade sig allt eftersom andra sa si eller så och påstod att dom andra säkert minns bättre så vägrade han erkänna att han använt våld och eftersom jag inte hade några konkreta bevis som blåmärken, ärr eller liknande så kunde dom inte låta mina ord väga mer än hans.
För att ha varit blåslagen vid flera tillfällen några månader/år innan utan att någon sett kan ju inte användas som bevis.

Rättegången var under våren 2008, vet inte om det var annorlunda då. Men det är iaf vad han dömdes för.

 

Ja jag har försökt länge men inte varit stark nog men nu när jag vet att mina fysiska problem och smärtor är kroniska och att jag kommer plågas av det resten av livet så har jag gett mig f*n på att gå vidare.
Det går absolut inte glömma, jag kan heller inte förlåta på något sätt. Men det går att lära sig att leva med att det har hänt och försöka att se till det som är nu och till framtiden ist.
Trots att kroniskt posttraumatiskt stressyndrom är något väldigt svårhanterat då minnen kan komma upp vid något så litet som en doft, ett ljud, någon speciell beröring eller en smak. Likaså drömmar där minnen man förträngt kommer tillbaks. Så det är bara att hoppas att behandlingen hjälp! Men om man ser till hur jag mådde för 4 - 5 år sedan så är det en enorm skillnad.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-03 20:03 #15 av: [Moa-]

Kan vara att det är den tidigare lydelsen av de övriga paragraferna som gör att de kunde nyttja den paragrafen, enligt dagens lydelse vore det ej möjligt. Jag har dålig kunskap om de tidigare lydelserna och tolkningarna av paragraferna.

Våldtäkt som sådan behöver ej innefatta fysiskt våld. Bör vara svårt att argumentera att en tioåring är med på handlingarna frivilligt, därmed bör ej blåmärken behövas som bevis. Återigen anser jag att handlingar bör vara ställda bortom rimlig tvivel, men i detta fall med ett erkännande bör det ej vara så komplicerat. Nej, där förstår jag ej hur domstolen resonerat.

Låter bra att du arbetar på att ta dig vidare i livet, hoppas att du har ett bra stöd till detta!

Anmäl
2012-09-03 20:32 #16 av: Tessen

Nej det vart ju bevisat att han manipulerat mig sen extremt tidig ålder och hotat med allt från att skicka ut nakenbilder till alla i hela skolan till att om jag inte gjorde som han sa så var huset tvunget att säljas så vi inte hade någonstans att bo (han filmade övergreppen och sålde sedan filmerna efter ett tag men han nekade även till att ha sålt filmerna utan påstod att han förstört dom). Han påstod att han bara filmade en gång med men så var det inte och min thailändska låtsasbror hittade tre filmer med övergreppen på så då svarade han åter igen "Ja då var det väl så då, dom minns kanske bättre än mig".
Så jag tycker det är extremt konstigt att han inte dömdes för våldtäkt.




Men men, det är bara att gå vidare med livet så gott de går.
Kommer bli svårare när kontaktförbudet går ut i januari för åklagaren sa att det var absolut sista gången det beviljades och förlängdes nu så länge inget händer. Så det blir till att gå med överfallslarmet i ena handen så fort jag lämnar lägenheten tills jag flyttar och samtidigt kan ansöka om skyddad adress vilket jag inte ens hade fått omtalat för mig av polisen att man kunde få sist jag flyttade vilket min kontaktperson på polisen tyckte var väldigt märkligt.
Men man kan ju inte bara lägga sig ner och ge upp eller se sig själv som ett offer för då har han ju vunnit ändå och det är det sista han ska få göra. Jag klarade aldrig av gymnasiet pga att allt var som värst då så jag ska helt enkelt klara av en utbildning, flytta och hitta jobb bara för att det vore att vinna över mitt förflutna i mina ögon iaf. Men man får ha realistiska mål, först klara av praktik, fungerar det så skola, klarar jag av det så är det bara att försöka hitta jobb och förhoppningsvis lägenhet någonstans långt bort.

Man kan inte ha för höga mål, för stora förhoppningar eller tro att allt ska bli bra eller att man aldrig ska få återfall i depressionen och ångesten. Men man får lära sig hantera och leva med det.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-05 17:01 #18 av: [Moa-]

rassA; om du endast skall sprida osämja och komma med oönskade kommentarer kommer jag att återsätta det automatiska skrivförbud som du fick på din tidigare användare. Detta genom att andra än jag röstade på att dina inlägg var olämpliga för denna sajt. I denna tråd saknar du all respekt.

Skall du skriva fler inlägg i denna tråd så gör du det gällande TS enskilda fall.

Anmäl
2012-09-05 20:48 #19 av: Tessen

#17 Jag kan inte påstå att det är någon tröst öht och jag har inte varit med om EN våldtäkt, utan ett 19 års rent helvete pga någon man ska kunna lita på och det går inte ens jämföra.

/Terese - Sajtvärd på bakverk.ifokus

Anmäl
2012-09-05 21:18 #20 av: [Moa-]

Tessen; beklagar att jag inte omgående tog bort inlägget. Inser i efterhand att det var dålig moderering, vi försöker dock att hålla så högt som möjligt och minska på antalet ingrepp i texter och nyttjandet av avstängningar på denna sajt, på gott och ont.

Återigen beklagar jag både vad du gått igenom och att jag lät inlägget ligga kvar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.