Annons:
Etikettlagar
Läst 2046 ggr
pernillaa
4/18/12, 3:13 PM

Angående domstolsbeslut

Hej

Jag gick 2008-2009 igenom en boende-, umänges- och vårdnadstvist där det beslutades att boendet skulle vara jämna veckor hos mig och udda veckor hos pappan och så har det varit.
Vi har givetvis gjort vissa undantag då det har behövts antingen p.g.a. sjukdom eller andra speciella händelser. Mest har det varit pappan som velat hämta honom lite tidigare p.g.a. planer att åka bort.
Förra umgänget jag hade med sonen blev 2 sammanhängande veckor eftersom pappan skulle på begravning och skulle bli borta 4 dagar. Jag gick snällt med på det eftersom jag bland annat inte tyckte det var bra för sonen att behöva flänga runt för mycket och för att vara snäll med pappan. Vi har haft stora samarbetssvårigheter och jag tar varje chans jag får att visa att jag är samarbetsvillig.

När han frågade mig om jag kunde ha honom en vecka till så sa vi att han skulle ha honom i 2 veckor efter det. Jag som då trodde han skulle kunna vara samarbetsvillig sa inte emot att han skulle ha honom i 2 veckor. Men när jag nu frågar om jag kunde få ta med honom på en fika eller något någon dag till helgen, eftersom vi givetvis kommer sakna varandra då 2 veckor är lång tid, så säger han strängt nej. Han är helt oförmögen att släppa efter för mig, trots att jag flertalet gånger släppt efter för honom.

Nu börjar jag fundera på att utnyttja domstolsbeslutet om han vägrar låta mig och sonen träffas snabbt under de här 2 veckorna. Enligt domstolsbeslutet ska jag ha honom jämna veckor. Han hämtade honom i måndags och nu är det en jämn vecka, alltså skulle jag egentligen ha haft honom den här veckan. Domstolsbeslutet gäller ju om vi inte är överens om något annat, och vi är ju inte precis överens nu.

Visst kan jag hänvisa till domstolsbeslutet på det sättet?

Jag har försökt samarbeta men han tar bara mer och mer av linan och jag känner att jag måste sätta ner foten snart, på något sätt. För han får storhetsvansinne och snart kommer ingenting att fungera alls.

Det största problemet är väl att jag inte har hjärta att göra så mot sonen, att hämta honom tidigare då han inte varit med sin pappa på 2 veckor.

Men rent rättsligt, visst skulle man kunna hänvisa till domstolsbeslutet så? kanske ett hot räcker för att han ska ge med sig…jag vet inte…

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
[sakring]
4/18/12, 8:05 PM
#1

Jadå rent rättsligt så kan du hänvisa till domstlsbeslutet och vill inte pappan ha honom pga en begravning så är det hans problem inte ditt. Du tar för mycket ansvar för pappan istället för din son.

Symfoni
4/20/12, 6:20 PM
#2

TS… Visst kan du kräva att domstolens umgängesbeslut ska gälla, men samtidigt har du lämnat ett muntligt löfte att han ska få ha sonen i 2 veckor, som kompensation för de 2 veckorna sonen var hos dig.

Att du tidigare varit tillmötesgående, är inget som har med detta tillfälle att göra.

Muntliga löften är lika bindande som skriftliga och hänvisar pappan till att det muntliga löftet finns, så kan du förlora på det

Fundera på vad din son vinner på att du försämrar en redan dålig relation mellan dig och hans far?

Det är tyvärr nästan alltid barnen som kommer i kläm, för att vi föräldrar inte kan komma överens.

Vänlighet och omtanke, gör livet roligare Flört

[sakring]
4/20/12, 7:21 PM
#3

# 2 Det var inte för att kompensera pappan som T.S hade sonen i 2 veckor utan för att pappan inte tyckte att han inte kunde ha honom så T.S fick ta hand om honom.

Symfoni
4/20/12, 7:29 PM
#4

#3 Det har jag inte heller skrivit.

"han ska få ha sonen i 2 veckor, som kompensation för de 2 veckorna sonen var hos dig"

TS har lovat fadern att få ha sonen 1 vecka extra (= 2 veckor), som kompensation för att sonen var 1 extra vecka (= 2 veckor) hos TS, i samband med att fadern reste iväg till en begravning.

Vänlighet och omtanke, gör livet roligare Flört

pernillaa
4/20/12, 8:47 PM
#5

Nej jag kommer inte göra något mer av det här. Jag blir bara så förbannat less på att alltid vara den som är tillmötesgående och den enda som verkligen försöker få det här att fungera. Han är så småaktig. Men jag har inte hjärta att göra något av det här. Får helt enkelt ringa och prata med sonen på telefon och nöja mig med det.
Det var inte precis så att jag själv uttryckligen sa att han skulle få ha honom 2 veckor. Det var snarare han som sa "Så kan jag ha honom 2 veckor efter det" och jag nickade och/eller sa ja. Men det gör ju ändå ingen skillnad. Jag har ju gått med på det.
Jaja..
Tack för era svar.

Ha en bra dag! // Pernilla

Symfoni
4/21/12, 9:05 AM
#6

#5 pernillaa

Jag är glad för din sons skull att du inte driver det vidare.

Då jag har 14 års erfarenhet av delad vårdnad, där det inte fungerade friktionsfritt, kan jag gissa hur du känner det och hur 'jobbig' du upplever situationen.

Jag hade (som tur var) en person att prata med, som inte hade tagit parti för någon av oss och såg saker från bådas synvinkel, samt satte mitt barns behov före mig och barnets far. Hade jag inte haft det, så hade nog dessa år varit ännu svårare för mitt barn.

Om du inte har någon 'neutral' person, som du kan prata med när det svårt med samarbetet, så skulle jag föreslå att du försöker finna någon. Det är jätteskönt att ha någon att 'bolla' besvikelse och ilska med, när man inte tycker det fungerar som man vill.

Försök ägna tid åt dig själv och dina intressen, dessa dagar när du inte har ansvar för din son. Det är du värd !

Vänlighet och omtanke, gör livet roligare Flört

Annons:
pernillaa
4/21/12, 10:41 AM
#7

Tack för dina ord. Ja jag vet inte riktigt vad det skulle var för någon som jag kan prata med. Det är ju bara min familj men de är ju minst sagt partiska i det hela.

Nej jag blir bara så less på att alltid behöva ge med mig och vara den mogna av oss. Han bryr sig ju inte om sonen så jag måste alltid akta mig för vad jag gör så att inte ska få något att bråka om.
Det är hemskt lätt i sånna här strider att bli lika mogen som en femåring i huvudet. Vore skönt att en enda gång få uppleva lite samarbete från pappan men det lär väl aldrig hända. Jaja, så är det.
Alla gånger jag bemöter honom verkar ju inte spela någon roll. Jag hoppas alltid att han ska se att jag vill samarbeta och kanske själv samarbeta lite men jag får bara mothugg tillbaka. Förstår inte hur man kan vara så småsint bara. Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget men jag blir lika förvånad varje gång han bara biter ifrån när jag behöver lite samarbete för en gångs skull.

Ha en bra dag! // Pernilla

[Moa-]
4/21/12, 11:20 AM
#8

pernillaa; har ni övervägt professionell rådgivning för att reda ut hur ni på bästa sätt skall förhålla er till varandra och situationen? Utgår ifrån att ni nyttjade denna möjlighet inför beslutet om vårdnadsfördelningen, men kanske kan vara mer givande med lite mer perspektiv på er dåvarande relation och ert nuvarande sammarbete?

Få någon som har erfarenhet och som på ett objektivt sätt kan hjälpa er lösa era problem och förhoppningsvis kunna samarbeta mer effektivt för er sons skull och med hans bästa som utgångspunkt?

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er alla!

pernillaa
4/21/12, 2:13 PM
#9

Vi började med ett försök hos familjerätten men de gav upp för att vi inte kunde komma överens.
Så det blev advokater och hela köret tillslut tyvärr.

Jag har försökt prata med honom men han är sååå extremt arg. Jag har försökt på alla sätt att samarbeta och få han att förstå att jag inte har något förakt för honom längre och bara vill att vi ska samarbeta men han vill visst fortsätta strida. Han kan inte lägga bort sin stolthet för sonens skull.

Det vi har bestämt för att underlätta för oss i vårt samarbete är att byte ska ske hos dagmamma de gånger det går så att vi slipper träffas. Sen tar vi det mesta via sms för att slippa onödiga konflikter. han är väldigt duktig på att använda sig av nedlåtande tonlägen för att trycka ner mig. Han hjärntvättade mig rejält när vi var tillsammans så jag undviker helst hans tonlägen och kroppsspråk.

Det fungerar ju för det mesta eftersom vi inte har så mycket med varandra att göra. Men det är så synd att så fort jag måste be honom om något så, inte bara nekar han mig det, utan han slår också tillbaka under en tid efteråt på olika sätt. behåller ytterkläder vid byte, skickar honom i gamla trasiga kläder som är för små, skjuter på att svara på sms till det typ är för sent, blir elak och nedlåtande i sina sms. Måste vi ses är han alltid sen och hör aldrig av sig i tid och meddelar att han blir sen m.m. Oftast kan han höra av sig en halvtimme efter avtalad tid och säga att han kommer om en timme osv. Han måste strykas medhårs den här karln tyvärr, och jag är så less på det. Det är flera gånger jag har låtit honom hämta honom en dag tidigare hos mig för att han ska resa bort eller så, men han vägrar mig att hämta honom tidigare.

One-way lane det här tyvärr.

tror inte det är någon idé att försöka prata om hur vi ska samarbeta bättre för han vill helt enkelt inte….

Ha en bra dag! // Pernilla

[Moa-]
4/21/12, 2:52 PM
#10

Nej, att ni inte själva kommer att kunna komma överens på egen hand tror jag inte, det är jag övertygad om att ni redan hade försökt om det var möjligt.

Vissa människor biter det dock på att en tredje helt oberoende part får göra sin analys och granskning av vad som händer och hur saker skulle kunna förbättras. Troligen gör även du saker som irriterar honom, så lägg fram det som ett förslag för honom och se om det är en möjlighet. För det låter tyvärr som om situationen är allt annat än gynnsam för er son.

Symfoni
4/21/12, 5:23 PM
#11

pernillaa..

Känner så väl igen det du skriver i #7, det är en svår och oerhört påfrestande situation.

Skulle du känna att du vill (nu eller i framtiden), så får du pm:a mig. Är inte inloggad hela dagarna, så ibland kanske ett svar dröjer lite.

Vänlighet och omtanke, gör livet roligare Flört

pernillaa
4/21/12, 6:23 PM
#12

Tack så jättemycket för erjbudandet och dina uppmuntrande ord. =)

Ha en bra dag! // Pernilla

Symfoni
4/22/12, 3:33 PM
#13

#12 Sköt om dig. Jag finns ett pm bort om det skulle vara så.

Vänlighet och omtanke, gör livet roligare Flört

Annons:
Upp till toppen
Annons: