Annons:
Etikettövriga-artiklar
Läst 8860 ggr
Tatsja
8/15/09, 9:14 AM

Väpnat rån

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

En liten berättelse om hur det var när jag arbetade som väktare och blev utsatt för väpnat rån.

Detta hände -90. Jag arbetade som väktare i Stockholm. Visserligen nattetid, men ibland så ville de ha mig som butikskontrollant  och stängningsansvarig i affärer. Så jag ställde upp flera gånger i en Metro-butik vid Drottningsholm.

Dagen hade varit bra. Två väktare som gick och kollade upp. Bara ett gripande, minns jag vi hade. Sen var det dags för "bankning". Då gick vi båda två och lämnade av kassorna vid bankens inlämningsställe, inte långt från affären. Vi var väl kända av de som satt där på torget och de höll ett vakande öga på oss.

Sen gick den andra väktaren hem för dagen. Jag skulle stanna till stängning, vilket också hände.

Då när affären var stängd för kunder och de första anställda skulle gå hem, så var det jag som skulle öppna dörren för dem. Först försökte man kolla så det inte stod någon utanför. Vilket ofta var svårt genom skitiga fönster. Vi gjorde alltid så gott vi kunde.

Sagt och gjort. Den förste släpptes ut och då rusade två killar in med pistolerna i högsta hugg. Både jag och den anställda blev lite chockade. Mig satte de pistol i nacke och mage, den anställda skjutsades in i fikarummet. sen ville de till kassakontoret.

Jag visste att det fanns kamera i kassakontoret och försökte visa dem den långa vägen dit, då jag hoppades att ansvarig skulle hinna ringa polis. Men hon kollade inte ens på kameran. vilket hon skulle göra varje gång det var stängning.

Fast rånarna verkade hemmastadda i affären och vägrade ta den längre vägen. Sen vid kontoret så tog den ena alla sedlar som fanns, skrämde slag på en flicka som kom ut med sin kassa.

Allt var över på bara några minuter. Rånarna drog iväg på motorcykel. Då först kunde vi larma polis och min jour. Sen låste jag in mig på kassakontoret och vägrade prata med polisen innan jag pratat med min jour.

Affären sände över kurator för de anställda så de fick hjälp. Jag fick sköta mig själv. Den natten sov jag inte en blund och dagen efter på jobbet, fick jag bara applåder. Jag var den förste i det bolagets historia som blivit utsatt för rån. Ingen psykologhjälp fick jag heller, utan jag jobbade 20 dagar i sträck istället.

Sen kom reaktionen. Kunde inte ens se motorcyklar, än mindre hjälmar. De framkallade skräck hos mig. Det tog många år innan jag kom över det. Kan än idag känna pipan i nacken.

Vi hade övat på olika brott, men ändå reagerar man nog på annat sätt än man tror. Jag blev förbannad och skällde ut rånarna. Fattade inte varför de utsatte oss för detta och visitera mig, det fick det inte. Där fick bara min dåvarande man röra mig. Idag tänker jag på vilken tur att de inte sköt mig.

Polisen stängde bara av Tranebergsbron, men då jag hade lyckats på numret på motorcykeln och en så nogrann beskrivning av deras kläder och hjälmar, tycker man de skulle stängt av andra vägar. Bågen hittades några timmar senare åt ett annat håll.

Jag fortsatte ändå att arbeta som väktare och var helgen efter på samma ställe. Det var jag själv som ville det. Samma kille släppte jag ut också. Både han och jag kände hjärtat i halsgropen, men det gick, tack och lov, bra.

Tack vare att vi bankat bara några timmar innan stängning så kom de inte över så mycket pengar. Men för mig var det känslan av att vara kränkt, som var värst.

Risken att bli utsatt för brott, när man arbetar som väktare, är större beroende på vilket distrikt, tid och område man är.

Jag har även blivit knivskuren, nedslagen, jagad av knarkare med sprutor i högsta hugg. Men då gick jag även ronder på högriskställen.

Ändå älskade jag mitt yrke.

Detta var min berättelse om ett av brotten jag varit utsatt för. Det som fortfarande sitter i min hjärna och spökar ibland.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Sara
8/15/09, 2:13 PM
#1

Mycket intressant läsning!

Jag hoppas dock att hjälpen efter ett rån är betydligt bättre idag.

Sara

JohannaMax
8/16/09, 12:17 AM
#2

Usch o fy vad otäckt!

Ja det är ju inte bara bankens personal som behöver hjälp men det var ju ett tag sen så jag hoppas som #1 att det är bättre hjälp i dag

Mode & Skönhet.iFokus -sajten om mode, skönhet, smink, glitter & glamour!

Tatsja
8/16/09, 10:20 AM
#3

idag får de hjälp, men för mig kom det flera år försent.

Kan än idag känna skräck när jag är i affären och det kommer någon med mc-kläder och hjälm. Då gäller det att försöka distrahera så jag inte ställer mig och skriker. Vilket hände flera gånger några månader efter. Tur det var min ordinarie affär och de visste vad som hänt mig.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Caspia
8/27/09, 9:53 PM
#4

Strot tack till dig för att du delade med dig av berättelsen om din hemska upplevelse!

Envishet och drömmar

Tatsja
8/28/09, 8:58 AM
#5

Tack Caspia. För mig är det ren terapi att få skriva av mig.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Freke
8/29/09, 4:08 PM
#6

Det är oftast så, att det blir som en befrielse av att få lätta på det som tynger en..

Primalskrik var en terapiform som användes och än gör i vassa lägen..

Det är faktiskt rätt skönt att bara få det ur sig, själv brukar jag åka till skjutbanan eller gå ner på dojon och banka skiten ur någon som kan ta det, måltavla eller träningskamrat.

Oftast släpper allt bara man kommer dit och vet att man har möjligheten om det skulle va så att man har inre stridigheter i sig!

Lycka till Tarsja det är inget kul att råka ut för rån eller oprovocerat våld..

Har haft min beskärda del av det också, med 2odryga år bakom mig som ordningsvakt, väktare, personskydd och hundtränare

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Annons:
Tatsja
8/30/09, 10:58 AM
#7

Freke. Då vet du hur det känns. Jag har ju råkat ut för så mycket negativt i mitt liv att det är ett under att jag lever. Men än har jag inte förlorat tron på medmänniskan. Min dörr står öppen för vem som helst. Så länge de sköter sig här hemma och respekterar mina regler.

Tror jag har blivit rätt så stark genom min barndom, som inte var någon barndom

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Freke
8/30/09, 12:37 PM
#8

#7 Fattar precis och även barndomsbiten har vi liknande erfarenheter om.

Blev vuxen för fort, har om man ser till livserfarenhet redan passerat utgångsdatumet

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Tatsja
8/31/09, 10:03 AM
#9

Precis som jag då. Ett under att man lever, men jag tror jag blivit stark av det.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Freke
8/31/09, 10:27 AM
#10

#9 Visst är det så, valen man ställs inför i livet kan alltid ge en minst två vägar..

Antingen blir man visare och starkare eller så blir det åt andra hållet?

eller så ger man bara upp! Något som jag inte har vett till att göra?!

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Tatsja
8/31/09, 10:29 AM
#11

Inte jag heller. Fast allt började när jag var 3 år. Vet inte vart jag fick styrkan ifrån då och kraften att överleva allt helvete.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Upp till toppen
Annons: