Rättsväsendet

Vittnesskydd

2011-01-30 20:15 #0 av: Freke

Och dess vånda. Ibland hamnar man i situationer där man blir mer drabbad än brottslingen

2006 satt jag som vittne i en rättegång

Ett utpressningsmål mot ett par krögare som blev livrädda av de hoten de fick och bad mig om hjälp, för dom ville inte möta dessa herrar ensamma.
Så som vän till dessa herrar, gick jag dit.
Och det utvecklades till en rätt otäck historia där dom hotade krögarna och fotade deras bilar, fruar och barn samt barnens dagis och kartlade deras privatliv. Så jag kontaktade några av mina bekanta för att få veta lite mer, herrar med tveksam bakgrund kan man väl kalla dom för utan att säga för mycket. Men dom råder mig till att backa ur affären så j**la fort det bara går, för det är enligt dom en historia som inte kommer att sluta väl åt något håll.(mina bekanta är inte boende i Sverige)

Det eskalerade och blev värre, så efter visst övervägande kontaktade vi en bekant hos Polisen som jobbar hos RiksKriminalen vilket resulterade till ett nytt möte med dessa herrar som hotat krogen.

Och dess greps av insatsstyrkan under tumultartade former, förhör hölls och efter ett tag så skulle det bli rättegång!
Blev kallad till rättegång, men innan den skulle börja ville polisen ha ett samtal. Så jag åkte in till Polishuset i Stockholm drygt en timme innan start tid för rättegången.
Då får jag veta att det ringts in ett hot mot oss som var på målsägarsidan och rättegången flyttad till säkerhetssalen.

En halvtimma innan start för rättegången när jag sitter hos RiksKrim ringer min telefon och en mansröst upplyser mig om att om jag vittnar mot dessa kommer min flickvän och hennes barn att råka illa ut! Och dom heter NN & NN det har vi koll på! Jag ringer upp min flickvän och hon skärrad svarar att en av hennes bekanta har ringt henne för ett möte där han upplyste henne om att även han hade hört talas om affären som jag var inblandad i och att hotbilden hade blivit mer aktualiserad.

Rättegången startar iallfall och jag kallas in som vittne och svär eden och får frågan om vad jag sett och vet om ärendet, berättar vad som sagts i tidigare möten och upplyser rätten om att pga händelserna och att jag precis mottagit ett hot via telefon där jag inte kan med risk för min familj säga mer än det hela i grova händelser och att jag är förhindrad att peka ut någon av de åtalade med risk för repressalier mot min familj, upplyser även rätten att jag skiter i om någon kommer efter mig, vilket även de åtalade vet, där av hoten mot min familj.

Och försvaret frågar om jag tror att hoten mot mig och min familj skulle kunna komma ifrån de åklagade? Så jag sa som det var, och frågade försvaret varför rättegången flyttats ifrån en vanlig rättssal till säkerhetssalen på mindre än en timma? Om han då trodde att det förelåg någon risk för att något skulle hända, för om inte hade ju rättegången kunnat va i en vanlig rättssal? Svaret uteblev.

Efter rättegången så ville domare och åklagare att jag skulle kvarstanna på Polishuset för dom ville ha ett samtal med mig, dom frågade om var min familj befann sig just nu, så jag sa var dom troligen befann sig.
Domaren upplyste mig om hotbilden och sa att under alla år som han jobbat som domare hade han inte sätt värre hotbild än detta. Jag personligen inte har direkt ont av vilket jag även upplyste honom om men sa samtidigt att om de kommer efter min familj så är polisen deras minsta problem för då kommer jag att agera efter bästa förmåga.

Men vi övertalades till att ingå i ett vittnesskydds program eftersom hotbilden var av allvarligare typ och för barnets skull så blev det bäst så. Detta var innan jag insåg vilka problem det medförde.
Vi flyttade, ordnade med skyddade personuppgifter och en postbox allt för att försvåra spårandet av oss, de övriga i målet, de riktiga målsägarna flydde Sverige..
Nu till det jobbiga och tråkiga i historien.

Jag: Fick ingen hjälp överhuvudtaget eftersom jag jobbat inom säkerhetsbranschen en längre tid så var det inte svårt för mig att fixa det mesta när det gäller egenskydd. Så väst på och fortsätta jobba som vanligt, no big deal.

Flickvän: Blev lagom nervös av det hela och fick en olust för att jobba och visa sig ute då hon kände sig osäker och otrygg, men hon fick lite saker av mig för egenskydd som förvisso är straffbara men för hennes skull så ansåg jag ingen annan möjlighet eftersom polisen inte kunde ge henne något

Barnet: Som blev den stora förloraren i det hela. Fick inte finns med på skolfoton, inte finnas med på klasslistor kunde inte delta i vissa aktiviteter, sporter så kontakten med kamrater blev så där bra..

Sen visar det sig att all post som man får kommer allt mellan 3-dagar till 5-veckor senare.
Vilket ställer till det när det gäller räkningar och andra mer eller mindre viktiga papper som man kan tänkas få.

Man kan inte heller teckna telefon abonnemang, eftersom operatörerna i Sverige inte kan hantera skyddade personuppgifter, inte heller vissa anda myndigheter, så det har varit ett rent helvet.

Vi hamnade i en situation med skolan och en massa spekulationer om vad och varför vi har skyddade personuppgifter, sen skickade kuratorn på skolan en massa beskyllningar om vad och varför till socialamyndigheter om att det skulle föreligga oegentligehter pga av detta och hon bryter mot den sekretess som vi har rätt till och hon lämnar även ut uppgifter till andra delar som hon definitivt inte har rätt till utan medgivande eller enligt gällande sekretess lagar inom förvaltning.
För även myndigheter i Sverige tror att allt är bra och att det inte finns personer som är i andra situationer än gemene familj.

Sen står man här nu?! Och väntar på vad som ska hända. Den åtalade muckade ifrån fängelsestraffet (5år) i måndags och om han kommer i närheten av mig så kommer det troligen bli han eller jag? Men det beror väl på hur bitter han är, men stöd ifrån myndigheter får man inte.

Man får generellt inte heller veta att personen kommit ut ifrån avtjänat straff, jag har fått veta det via min kontakt hos polisen.

Och han, har avtjänat sitt straff och är således fri ifrån allt, medans jag lever i en ovisshet och ännu med skyddade personuppgifter och har fortsatta problem med att jag inte kan leva som en vanlig svensson

Det finns mer som jag kommer att skriva om och fylla på med så ni får se om hur man behandlas och vilka öden detta lett till.

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Anmäl
2011-01-30 21:35 #1 av: Freke

Det absolut värsta med hela den här historian är dock de problem som det medfört familjärt i övrigt.
till exempel två fall i nära anslutning för min del.

1:a Min far gick bort, och det krävdes en himla massa mer papper eftersom jag har skyddade personuppgifter, så två dagar innan min far skulle begravas/sjösättas så hade inte papprena ifrån skatteverket kommit till oss, eftersom posten för en med skyddade personuppgifter först ska till växjö och vända innan dom kan komma en tillhanda?!

Detta trots att jag sagt till dom att skicka dom på en c/o adress i just detta fall.

2:a Min mor gick bort och jag fick ärva en del i ett hus,  vi är två syskon som delar på detta hus, men det låg en del lån på det och tackvare mina skyddade personuppgifter så kan jag inte låna pengar hos en bank, eftersom jag inte är skriven någonstans.
Så vad händer? Jo jag är tvungen att sälja av min del av huset om jag inte fixar det själv på annat sätt. Nu lyckades jag få en kamrat att skriva på lånet för min del och min syster på andra, men ett rättssamhälle som Sverige är så är jag mer drabbad än busen, även om han dragit på sig skulder så är det tre år som han drabbas, men jag drabbas för alltid.
Är det rätt? Jag tycker faktiskt inte det? men det är väl bara jag som tycker det, visst jag skulle kunna sälja huset men då har jag ingen stans att bo.

Helt sjukt tycker jag, men det är väl bara jag som tycker det

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Anmäl
2011-01-30 23:06 #2 av: Sara

Ja du, gräsligt!

Anmäl
2011-02-06 15:09 #3 av: ingann

Gräsligt att detta kan och till viss del tillåts i Sverige..

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Anmäl
2011-02-07 18:36 #4 av: puuush

Detta är ju helt sjukt! Att man ska få skydd, tycker jag, innebär att det ska vara lätt att leva, även fast man har skyddade personuppgifter.

Domare bland annat har ju också skyddade uppgifter, lever de som du då? Ärligt talat tror jag inte det. Men jag tycker att det ska vara lätt både för domare och privatpersoner att ha skyddade identiteter, alltså det ska inte vara andra förutsättningar för en annan person.

Hoppas det löser sig för dig!

Anmäl
2011-02-07 18:43 #5 av: Freke

#4 Ja det hoppas jag med, men det skulle nästan va skönare om personen som jag har emot mig skulle möta mig..
För då hade jag kunnat få ett avslut på ett eller annat sätt..

Just nu är det bara jobbigt å vänta, ska det eller ska det inte hända något?
Psykisk stress tror jag det kallas och faller under? Men hjälpt av det? Nä inte direkt inte.. Straffad av det -Ja utan dess like..

 

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Anmäl
2011-02-07 21:26 #6 av: Lenas-bus

Även om det inte hjälper så känner jag med dig Freke och hoppas allt ordnar sig till det bästa....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.